Varför är utseendet så viktigt?

Jag skriver ibland om det här med bra och dåliga karaktärer, för bra beskrivna karaktärer är något jag verkligen gillar i en bok, dåligt beskrivna är något jag verkligen avskyr och det kan få mig att tröttna på en bok ganska fort. I Vägen till Jerusalem tyckte jag karaktärerna var platta och trista utan några egenskaper och det är oftast det jag irriterar mig på. Men så finns det också de författare som tycker att karaktärer ska byggas enligt en fruktansvärt tråkig norm: männen ska vara stora och starka och duktiga på sitt jobb och kvinnorna ska vara snygga och helst lite beroende av männen. Jag hoppades att den här mallen kanske var på utgående men gårdagens läsning bevisar motsatsen.

Boken ifråga är Den siste tempelriddaren och hur spännande den än må vara gjorde den mig skvatt galen inledningsvis. Det finns två huvudpersoner, en kvinna och en man. Mannen, Reilly, får en femsidig beskrivning av hur han börjat jobba på FBI, hans mål i livet, hans historia och så vidare. Kvinnan, Tess? Hon beskrivs så här: Deras intresse berodde oftast på att ett förföriskt svallande och lockigt hår ramade in ett par varma, gröna och mycket intelligenta ögon. Den sunda, trettiosex år gamla kroppen som rörde sig med avslappnat lugn förstärkte intresset och det faktum att hon var totalt omedveten om sin charm besegrade dem. Det var bara synd att hon alltid hade fallit för fel sorts män.

Är inte det här dåligt författarskap när det är som värst? Visst, jag inser att det väldigt sällan är nyanserade karaktärsporträtt i spänningsromaner men det känns ändå väldigt tröttsamt och väldigt blasé. Det är inte bara det att beskrivningen i stort sett bara handlar om hennes utseende och att det måste påpekas är snygg – varför måste så många kvinnliga karaktärer i spänningsromaner vara snygga? – utan det handlar också om att de så ofta är totalt omedvetna om sin påstådda skönhet.

Jag tror inte på det. Jag tror inte på att en i dagens utseendefixerade samhälle kan vara helt omedveten om sitt utseende vare sig det är snyggt eller inte. Kommentarer om utseendet ges alltid – välkomna eller inte. Även om kommentarerna skulle utebli är det oerhört svårt att inte själv bli medveten om sitt utseende när så mycket i samhället och media handlar om det – framförallt om du är kvinna. Gud förbjude att du inte rakar benen, sminkar dig och har en perfekt hårdag och tänk på att du absolut inte kan få rynkor före du är nittio år! Det kanske finns människor som helt och hållet kan skaka av sig den massiva kampanj av utseendefixering vi får i oss varje dag och i så fall säger jag grattis men jag har svårt att tro att det finns så många som alla de romanhjältinnor jag har läst om som är så vackra och intagande men totalt omedvetna om det själva.

Dessutom bevisar Raymond Khoury själv sin klyscha när han mot slutet av boken ändrar perspektiv och låter Tess påstå att hon alltid har varit medveten om sitt utseende och därmed sin skönhet och kan använda det till sin fördel. Likadant för den vackra, kvinnliga FBI-agenten som klipper med ögonfransarna när hon ska fånga skurkar. Ridå.

Det här blev en betydligt längre utläggning än jag hade tänkt mig och allting handlar förvisso inte om Den siste tempelriddaren. Men det här är någonting jag ofta tänker på och den här boken fick bli en katalysator för min ilska, speciellt eftersom mönstret upprepades gång på gång de första femtio sidorna. När ytterligare en kvinna kom in i bilden var hon självklart också snygg men inte lika snygg som huvudrollsinnehaverskan (varför ens göra jämförelsen?) och de fyra-fem män som presenterades beskrevs alla som duktiga yrkesmän, starka och bredaxlade.

Är det inte trist, fördomsfullt och otroligt fånigt?

20 reaktioner på ”Varför är utseendet så viktigt?

    1. Hehe 😉 Faktiskt var den ganska spännande, om man kan ha överseende med lite dåliga karaktärsbeskrivningar 😛

  1. Det är precis sådana grejer som kan få mig att gnissla tänder. Usch för ytlighet! Är det en amerikansk bok (med tanke på FBI)? För där ska de ju enligt ryktet vara lite extra konservativa vad gäller könsroller och utseendefixerade (allt kan fixas med lite plastikkirurgi). 😉 Jag är inte alls fördomsfull nu. 😛

    1. Författaren är född i Libanon men flyttade till New York när han var femton. Boken känns väääldigt amerikansk om man säger så (nu är jag kanske också fördomsfull men i alla fall 😉 )

  2. Hmmm… Om du minns så hade vi lite olika åsikter om Arn-serien, men smaken är som baken.

    Angående skönhetsfixerandet, särskilt för kvinnor… Jag förstår att man kan bli trött på det. Får se vad jag tycker om jag läser den boken någon gång (också den är en av mina hundratals hyllvärmare). Men det finns visst böcker, där den kvinnliga huvudpersonen aldrig anses vara snygg. Berta i Maria Gripes ”skuggserie” och Callistrate i Vibeke Olssons serie om Romarriket är två exempel på det.

    1. Ja, det minns jag men smaken är ju som sagt olika 🙂

      Självklart finns det böcker där den kvinnliga huvudpersonen inte måste vara snygg. Jag kanske var lite otydlig men jag menade inte att det här dyker upp i alla böcker. Däremot tycker jag det är ganska vanligt förekommande i spänningsromaner och vissa deckare.

    2. Gemensamt för de två böckerna är att de är skrivna av kvinnor… Kan det ha med saken att göra tror ni? Är män mer benägna att skriva om snygga kvinnor?

      1. Kanske det, men det kanske också beror på vilken genre det är. Eli säger att det här förekommer mycket i spänningsromaner. Jag kan inte säga om det stämmer eller inte, eftersom det inte är min favoritgenre och jag sällan läser sådana böcker. Men det kan nog vara så. Och s.k. ”kiosklitteratur” handlar gärna om vackra människor.

        1. Mia: Tror nog tyvärr att det kan ha en del med saken att göra. Visst finns det säkert kvinnliga författare som skriver om snygga kvinnor men tyvärr tror jag (baserat på egen erfarenhet) att det är vanligare bland manliga. Sen finns det nog här och där i de flesta genrer men jag tror det är absolut vanligaste i spänningsromaner, deckare och, som Furienna säger, kiosklitteratur.

  3. Intressant, som du säger, att man måste jämföra HUR snygga kvinnorna är jämfört med varandra. Som om det skulle finnas en objektiv skala där alla kvinnor kan placeras in…

    1. Jamen eller hur! Smaken är ju olika. Och dessutom undrar jag varför den kvinnliga huvudrollen måste vara snyggast. Är hon liksom inte kompetent och intressant annars?

  4. Jopp, håller med om att karaktärerna beskrivs enligt ”kioskromansnormen”, men om man bortser från det (vilket jag borde ha gjort eftersom jag läst boken två gånger) så är den faktisk ganska bra. Men så ärlskar jag ju alla dessa konspirationsteorier och historier som handlar om vad som egentligen hände med Jesus (eller vilken annan historisk/mytisk person som helst för den delen!).

    1. Jag försökte bortse från det 😉 Och ja, i övrigt var den spännande och intressant men jag var ändå lite kluven. Kommer en relativt lång recension sen 😛

  5. Så bra skrivet och verkligen pricken över i:t. Det enda som för mig är värre än platta personbeskrivningar är dåligt beskrivna kvinnoporträtt. Jag är så trött på osäkra kvinnor egentligen är modiga och samtidigt helt omedvetna om sin skönhet som handlar om kurvig kropp och vackert hårsvall. Ofta är det det som är problemet med deckare och ibland får man bara stå ut. Ofta väljar jag ganska så rätt nu för tiden men ibland blir det som sagt väldigt fel. Som när jag läste Fifty Shades of Grey till exempel. HU!!!

    1. Tack! Jag avskyr också dåligt beskrivna kvinnoporträtt. Det som också var så trist med Tess var att egentligen var hon företagsam och modig, det märktes senare i boken, ändå var hon nästan alltid tvungen att gömma sig bakom Reilly och ha hans ”godkännande”. Trist. Och som du säger, kurvig kropp och vackert hårsvall är just det som nästan alltid kommer igen. Kan de inte hitta på något nytt? 😉 Skämt åsido, kan de inte sluta med utseendefixeringen helt?

  6. Hänger på Lingonhjärta här och blir också som mest irriterad på dessa kvinnliga hjältar som inte har en aaaning om hur vackra de är. Lite som de där amerikanska high school-filmerna från åttiotalet när ”nörden” blev hur snygg som helst bara hon blev av med tandställningen, tog av sig glasögonen och släppte ut håret. Extremt irriterande. Tyvärr återfinns den trenden i många böcker. Och ”vacker” är alltid samma schablon av smal, stora ögon och mycket långt hår.

  7. Jag kan inget än att hålla med dig i din åsikt om karaktärsbeskrivningen. Jag har med stött på den sortens beskrivningar i böcker som jag läst. Och det gör mig galen. Varför ska männen alltid vara duktiga arbetsmän och få en lång utläggning. Och kvinnorna beskrivs enbart som vackra.

Kommentera