Världar av snö och is

a-game-of-thronesJust nu följer jag utmaningen #decbookstagram på instagram, med en bild på ett tema varje dag. Den 3 december var det ”Fictional world with snow” och ju mer jag funderade, desto fler böcker ville jag skriva om. Problemet var att även om de befann sig i gränslandet mellan vår värld och en annan så utspelade de sig ändå inte helt i en fiktiv värld. Boken jag till slut använde på instagram var A game of thrones, den passade ändå ypperligt.

För tillfället läser jag min kanske första #jullitt någonsin, feelgood i julmiljö 81pQoNpy7JLoch det endast för att John Green är en tredjedel av författarna till den. De böcker jag i inledningen talar om använder istället snön, och kanske framförallt isen, som något ont. Förvånansvärt är det inte, förrädiskt ligger den där varje år. Under snön skapar den ishalka och livsfara på vägarna, över vattnet bäddar den in livet i en tyst och kall värld; stänger in allt som lever i sjön under ett hårt täcke. Det känns ogenomträngligt, ändå är det lätt att förlora livet om isen är förrädiskt svag. Det finns något svart i allt det vita som är isen, urgammalt.

Böcker som utspelar sig i en is- och vintervärld skrämmer. Det är inte bara soliditeten i sig utan också den tystnad den skapar. Att gräva djupare i vintertematiken är också att närma sig slutet, inte bara av året under därmed också oundvikligen livet. Med vintersolståndet strax innan nyår kommer visserligen ljuset åter men inte så snart att nyårsnatten är ljus. Vintern, slutet av året, snön som täcker över allting, på något sätt verkar vintern alltid prata om döden. Döden, och magin, när vi närmar oss vintersolståndet.

1409121186Just nu väntar jag på att Thin air, Michelle Pavers senaste skräckroman, ska trilla in till mig på biblioteket. Hennes Dark Matter är en av de kusligaste romaner jag någonsin läst, en som inte bara använder is och snö utan också det eviga vintermörkret, det som kommer till dem som bor ovanför polcirkeln. Dark Matter är en historia om vad mörkret kan göra med oss, om den mänskliga psykologin, lika mycket om inbillning som om spöken.

terrorEn annan av mina favoritförfattare är Dan Simmons. Hans tegelstensskräckis The Terror utlovar vad titeln antyder, det är en fasansfull värld av is, snö och ensamhet på Nordpolen där två skepp under en expedition fryser fast i isen. Liksom i Dark Matter är det den mänskliga psykologins möte med den övernaturliga skräcken, och där ibland inbillningen visar sig vara mer skrämmande, som är det otäcka. The Terror är hänsynslöst otäck, klaustrofobisk och iskall.

Det är något särskilt otäckt med is, mörker och snö, kanske är det delvis människans ofta inneboende skräck om att inte kunna kontrollera sitt eget liv och omgivning.

Kommentera