Veckans tematrio med destination Östeuropa

Den här veckan vill Lyran att vi berättar om tre romaner eller diktverk från Östeuropa. Jag har läst en del rysk litteratur men är inte så fasligt bevandrad i övriga östeuropas epik och lyrik, så fokus den här veckan blir just Ryssland, eller mer specifikt ryska poeter.

1. Först ut är en poet jag fastnade för när jag pluggade litteratur, Vladimir Majakovskij som var verksam under ryska revolutionen och i början av den ryska futurismen. Speciellt gillade jag en dikt som jag glömt namnet på eller som faktiskt inte har något namn:

På själens slitna
trottoar
klapprar dårars klackar
hårda fraser
bland
hängda
städer
och i molnets öga har tornens
sneda halsar
kallnat –
Det är bara jag som gråter när i gatkorsningarna
poliser
kors-
fästs

2. Anna Achmatova är en annan rysk poet vars dikter jag tycker väldigt mycket om. Den här heter Tillägnan:

Inför denna smärta hukar bergen

och den stora floden stannar upp

Men av stål är riglarna och låsen,

bakom dem finns ”fångenskapens hålor”,

ensamhet och sorgsenhet till döds.

Vinden viner svalkande för någon.

Underbar – för vem? – går solen ned.

Men vi vet det inte; vi är alltid

överallt desamma; allt vi hör är

nyckelknippors avskyvärda skrammel

och soldaters tunga stöveltramp.

Vi steg upp var morgon som till mässa

och vi gick genom en folkskygg stad

för att mötas dödare än döda.

Dimman såg vi tätna, solen sjunka,

men i fjärran sjöng en hoppfull sång…

Domen faller… genast kommer gråten;

som en utstött, plötsligt som en främling,

som om livet slitits ut ur hjärtat,

som en människa brutalt omkullvält

går hon… vacklande… i ensamhet…

Var finns mina vänner från de åren:

kvinnorna, som delade min skräck?

Drömmer de i en sibirisk snöstorm?

Ser de månen spegla någons öde?

Detta är min avskedsdikt till dem.

3. Den tredje dikten är också skriven av Anna Achmatova. Jag fängslas av att hennes dikter är ganska enkelt skrivna och lätta att läsa, men innehåller så mycket under ytan. Det mörka, hemska och hopplösa i hennes dikter är tungt, gripande och vackert. Dagens sista dikt heter Den sista skålen.

Jag dricker för plundrat hus,

för det onda i mitt liv,

för all delad ensamhet,

jag dricker för dig –

för svekfulla läppars lögn,

för ögons dödande kyla,

för att världen är rå och vild,

för att Gud inte gav någon räddning.

0 replies on “Veckans tematrio med destination Östeuropa”

  1. Vixxtoria skriver:

    Du har rätt. AA är riktigt bra! (Jag läste en massa i engelsk översättning igår, men de här på svenska suger verkligen tag i en). Tack för länkningen till det här!

    🙂

    • Eli skriver:

      Jag tror jag har en hel hög med svenska översättningar av AA-dikter sen jag läste litteratur, men jag vet inte exakt var. Jag ska nog anta eran utmaning och gå igenom glömda mappar i datorn. Vem vet vad som gömmer sig 🙂

Kommentera