Vi måste prata om Kevin – Lionel Shriver

Kevin verkar i andras ögon vara ett alldeles vanligt barn, familjen Khatchadourian en alldeles vanlig, typisk amerikansk familj. Bara Eva, Kevins mamma, verkar förstå att det är något fel på Kevin men när hon försöker få sin omgivning att lyssna på henne, möts hon av oförståelse och hån. Inte förrän Kevin blir sexton år får Eva rätt, han skjuter ner nio personer på sin skola och döms till ungdomsfängelse. Vi måste prata om Kevin är Evas syn på Kevins uppväxt, boken består av brev hon skriver till ex-maken Franklin efter händelsen, med hennes version av Kevins uppväxt. Det blir en berättelse om oförståelse, om kärlek men mest om hat, om illvilja och om elakhet.

Det är ingen vacker historia som målas upp. Från Kevins födelse kommer inte Eva överens med sin son, medan läkare och familj kallar det förlossningsdepressesion menar Eva att det är något fel på Kevin, som inte verkar kunna känna glädje utan endast hat, och som verkar totalt likgiltig inför allting. Det är dock bara Eva som ser det, mot sin far beter sig Kevin som en normal – om något överdriven – ung man.

Det är svårt att inte ta Evas parti eftersom det är hon som berättar, och i hennes ögon blir det självklart att det är något fel på Kevin. Samtidigt känns inte boken som ett försvarstal för egen räkning, mer en vilja att försöka förstå och visa upp för omvärlden det monster Kevin alltid varit i sin mors ögon.

Det är tung läsning och det tog lång tid för mig att läsa ut boken, trots Kevins uppenbara likgiltighet inför det mesta är det ändå så mycket olika känslor som präglar boksidorna. Allra svårast är att läsa blir slutet, jag trodde som läsare att jag visste ungefär åt vilka stigar historien ämnade sig men de sista sidorna är en brutal överraskning och ett slag i magen, mycket större än resten av händelserna i boken eftersom det ger en helt annan förståelse för Eva och hennes brev. Samtidigt ter sig Kevins ondska så mycket större.

Vem är skyldig? Är det Eva, som aldrig älskat sin son som hon kanske borde, som satte sin egen karriär först och som alltid varit misstänksam mot honom? Är det samhället, som förser barn med idéer och producerar skräckfilmer och vapen som de kommer i kontakt med i alldeles för tidig ålder? Är det Kevin själv, som haft något fel sedan födseln? Och, kanske den viktigaste frågan, älskar man sitt barn oavsett? Måste man älska sitt barn och vad händer om man inte gör det?

Vi måste prata om Kevin ger egentligen inga svar. Men den ställer många bra frågor, och det är oerhört fängslande läsning. Fängslande, oroande och kanske framförallt skrämmande.

0 replies on “Vi måste prata om Kevin – Lionel Shriver”

  1. bokstävlarna skriver:

    Det här är en av mina absoluta favoriter. Tung och hemsk, men samtidigt extremt bra. Jag går fortfarande runt och tänker på den här boken ibland, trots att det gått flera år sen jag läste den.

  2. […] mamman jag tänkte berätta om är Kevins mamma, Eva Khatchadourian, i Lionel Shrivers fantastiska Vi måste prata om Kevin. Boken är otroligt bra men också väldigt tung och obehaglig, den försöker förklara vad som […]

Kommentera