Wayward Son – äntligen Simon och Baz igen

Simon Snow har fastnat i soffan. Han var magivärldens stora hjälte och fann till och med kärleken i Carry On, men vad händer sedan då? Det är något vi sällan får se.

Simon verkar ha förlorat sin livslust och sitt syfte i världen och hans pojkvän Baz blir mer och mer orolig för honom. Det är då Simons bästa vän Penelope kläcker den fantastiska idén att de ska resa till USA för att hälsa på Penelopes pojkvän Micah – och för att rädda deras gamla klasskompis Agatha, som enligt Penelope befinner sig i dödlig fara.

Wayward Son är något så ovanligt som en efter the happily-ever-after- story och dessutom en uppföljare på en bok som placerar sig någonstans mellan glittrig Young Adult och magisk Harry Potter- fanfiction. Det är smågulligt och fullkomligt älskansvärt, med lite tonårigt hela-världen-går-under- tungsinne och ganska mycket brittisk humor inpackat.

Ibland känns det som att Simon och Baz är exakt det jag saknat i mitt fantasyläsande liv. Wayward Son är, liksom Carry On, magisk kan-inte-sluta-läsa-fantasy, men utan att ta sig själv på alltför stort allvar. Ibland är Wayward Son så jordnära att jag nästan vill kalla den diskbänksrealism, ibland blossar den upp i magiska dueller och knasiga möten med alla möjliga demoner och varelser. Och magin, sen. Något av det mest intressanta med magi i litteratur är hur författaren väljer att möta den – är magin oförklarlig eller finns det ett system och hur i så fall fungerar det? En svår väg, kantad av fler vassa fällor än i den samlade Tomb Raider- serien. Rainbow Rowell litar på ordets makt och låter magin rota sig i talesätt, sånger och citat – det är ett så underbart påhitt att mina ord inte räcker till. Jag älskar magin i de här böckerna!

Men Wayward Son är mer än magi. Framförallt är det den livsomvälvande kärleken du nästan bara hittar i YA-litteratur. Att Rainbow Rowell i sina senaste böcker kombinerar det med Harry Potter- fanfiction, som egentligen inte längre riktigt är det utan Watford School of Magic utan nu är en berättelse som står helt på egna ben, är ungefär det bästa påhittet någonsin.

He’s lovely. A bit of a sad mess. Dull and pale and rough around the edges. But still so lovely. I close my eyes and pretend to fall asleep on his shoulder.

2 thoughts on “Wayward Son – äntligen Simon och Baz igen

    1. Det ÄR helt underbart! 😀 Läs Carry On först! Eller Fangirl först, om du inte läst den redan 🙂

Kommentera