Wolf Hall – Hilary Mantel

Jag planerade att Wolf Hall skulle bli sommarens stora projektläsning, 650 sidor engelskt 1500- tal tänkte jag skulle räcka ett bra tag och peppen var stor – mycket tack vare att eminenta boktipsaren Fiktiviteter höjt Mantel till skyarna.

Vad jag inte hade förutsett, trots den enorma peppen, var hur otroligt bra Wolf Hall skulle vara och hur mycket den skulle fängsla mig. Från första kapitlet där en liten pojke blir slagen blodig av sin far och bestämmer sig för att rymma, till sista kapitlet där en hel värld tycks ha passerat framför mina ögon trots att det inte gått mer än 35 år. Största delen av åren tillbringas i London där pojken – den nu vuxne Thomas Cromwell – arbetar sig uppåt i de finare engelska kretsarna fram mot hovet och den dåvarande kungen Henrik VIII.

Den som känner sin Tudor-historia (hej historienörd!) vet i stora drag vad som händer sen, ändå sitter jag där och är fängslad och fascinerad för Mantels berättarkonst är något alldeles extra. Hon lyckas göra varenda karaktär intressant och spännande – det är framförallt karaktärsbeskrivningarna som håller intresset uppe i en hel tegelsten som dessutom är kryddad med ett ibland lite svåråtkomligt språk. Inte så att jag fastnar i varje mening men jag tvingar mig själv att läsa långsamt för att inte missa någonting – jag vill hålla reda på varenda blinkning och varenda replik. Thomas Cromwells historia är fängslande som den är men Mantel tecknar verkligen ett porträtt som är utöver det vanliga, nyanserat och variationsrikt och otroligt spännande. Både i medgångar och motgångar men kanske framförallt i sorgen tycker jag mig lära känna honom, förstå honom och vara med honom i hans karriärshungriga jakt.

Och det är inte bara Cromwell. Det vimlar av karaktärer i Wolf Hall som brinner som klara ljus, som ges utmejslade karaktärsdrag med bara några få meningar och som tycks säga flertalet ord bara genom en blinkning. Jag älskar att dyka ner i Wolf Hall, att tillbringa timavis vid det engelska 1500- talshovet och att komma så nära inpå klassskillnaderna, hungern efter makt och hänsynslösheten som ibland följer i dess spår – allt tack vare Hilary Mantels fantastiska berättarkonst. Läs den!

Själv ska jag alldeles snart läsa uppföljaren Bring up the Bodies. Jag måste bara hämta andan lite först.

Köp den här eller här och läs gärna Fiktiviteters fina recension!

10 thoughts on “Wolf Hall – Hilary Mantel

  1. Så himla roligt att du älskar Wolf Hall lika mycket som jag! Den är verkligen fantastisk av alla de där anledningarna du nämner. Och Bring up the bodies är som sagt minst lika bra…

    1. Jag längtar verkligen efter att läsa den också! Men fasar lite för att jag inte kommer ha tid nu när jag ska plugga.. Kanske väntar till nästa sommar så den kan få all min uppmärksamhet 🙂

  2. Den här boken måste jag ha missat. Men förhoppningsvis kommer jag att läsa den en dag.

  3. Åhh, den måste jag läsa. Jag älskar att läsa om allt som har med The Tudors att göra. Särskilt i kretsen kring Henry VIII. Läser just nu The Fall of Anne Boleyn: A countdown. Sjukt fängslande.

    1. Då tycker jag absolut att du ska läsa den 😀 Jag har också läst en del om Tudors innan men tycker en får en väldigt variationsrik bild i den här boken.

    1. Guilty as charged 😉 Med det menar jag att du absolut borde läsa Wolf Hall! Och om det hjälper något så gör jag ungefär (eller exakt) samma sak just nu 😛

Kommentera