Wuthering heights i bildform

En av mina favoritböcker, alla tider, är Wuthering Heights. Jag läste den för första gången när jag pluggade litteratur för ungefär sju år sedan och förälskade mig med ens i det karga engelska landskapet, omgärdat av dimmor, familjehemligheter och skuld. Jag älskade det spöklika och tunga och just det är faktiskt något som den grafiska romanen, en del i en klassikerutgivning i grafisk romanform, lyckats behålla.

9781906332877_large_wuthering-heights-the-graphic-novel-original-text_haftad

Jag tycker mycket om färgerna och teckningarna. Jag gillar också att det tillkommit ett persongalleri i form av tavlor på pärmens insida. Det jag däremot inte gillar är med vilken noggrannhet den faktiska texten från förlagan återgivits i den grafiska romanen. Det här kan ju verka en aning motsägelsefullt då jag är oerhört förtjust i Emily Brontës språkdräkt och ser det som en av romanens stora behållningar – men det är också just där skon klämmer. Det ålderdomliga språket och de målande beskrivningarna passar verkligen romanen som hand i handske, däremot blir det en aning styltigt och överdrivet när det återges så noga i en grafisk roman. Textrutorna får alldeles för stor plats och blir ibland nästan fåniga, jag svär kanske i kyrkan nu men tror den grafiska romanen hade vunnit på att texten omarbetats och förkortas lite samt att textförfattaren vågat lita mer på att bilderna återgivit det texten i originalromanen säger.

Men ändå var jag mycket förtjust i adaptionen. Den är stämningsfull, vacker och väl läsvärd och kan säkert hitta sin publik i tonåringar som tycker klassiker är skitjobbiga – och i alla oss som älskar originalromanen och vackra bilder.

6 thoughts on “Wuthering heights i bildform

  1. Jag blev lite nyfiken och var tvungen att gå in på Amazon för att se hur den ser ut inuti. Den verkar verkligen vara snyggt tecknad och eftersom jag gillar boken vore det kanske något för mig. Tack för tipset 🙂

    1. Den är jättefint tecknad! Min enda invädning är att texten kunde bearbetas mer. Förlaget har också släppt tolkningar av flera andra klassiker, bland annat Jane Eyre, Dracula och Frankenstein. Alla ser jättefina ut, tycker jag.

  2. Det känns som om det lätt blir ett problem att man tar med sig för mycket text när man för över en bok till serieformat, istället för att lita på det som gör serieformatet intressant. Känns ändå spännande med Wuthering Heights som serie, många miljöer som kan göra sig bra visuellt.

    1. Ja, eller hur. Där måste man nog våga förändra texten mer, utan att förlora respekten för den. Men den var mycket fint tecknad.

  3. Jag äger ett ex av Wuthering Heights på engelska, och det var på engelska jag läste den för många år sedan. Det är nästan lite pinsamt att skriva det men jag har aldrig lyckats uppskatta boken som många andra verkar göra. Inte för att jag har svårt att förstå att man kan fångas av svärtan, dramatiken och känslan av hur hopplöst huvudkaraktärernas öden styrs in i personliga känslokatastrofer. Jag kan inte känna den där magin som många läsare verkar fångas av. Det var intressant att Stephenie Meyer använde sig av bla just den här boken som ”ledtråd” eller vad man nu ska kalla det, i sina böcker i Twilight-serien. Där låter Meyer ju protagonisten Bella mer eller mindre uttrycka det som att det enda försonande i berättelsen om de här miserabla H & C är kärleken. Men seriöst, jag kan bara hoppas att den grafiska novellen väcker intresse för att närma sig klassiker rent generellt, för jag tycker att den är hopplöst tråkig i original. (Ok, här kan det vara värt att nämna att jag inte är ett fan av kärleksromaner generellt, men jag uppskattade t ex författarens systers roman ”Jane Eyre” mer.)

Kommentera