Att läsa Alice i Underlandet – ett läsäventyr tillsammans med Lundströms bokradio

Det är svårt att närma sig en bok en har läst så fantastiskt mycket om att det känns som att ha läst boken i sig själv redan. Jag har, såvitt jag minns, aldrig tidigare läst Alice’s Adventures in Wonderland men kände förstås till berättelsen redan innan. Alice som drömmer, vaknar och ser en vit kanin som har hemskt bråttom. Alice som följer med den ned till Underlandet där kaos och oordning råder och träffar på alla möjliga och omöjliga djur och figurer.

Alice’s Adventures in Wonderland är på många sätt en klassisk engelsk barnbokssaga – full av nonsens och lustig, ibland grotesk, humor. Jag lyssnade på boken och hade svårt att hänga med på alla turer – att få någon logik och sammanhang var bara att glömma och istället försökte jag bara följa med.

Jag läste boken tillsammans med Lundströms Bokradio, det var första gången jag har följt med i deras bokcirkel och det var fantastiskt roligt. Marie Lundström bokcirklade den här gången tillsammans med Eva Beckman och Johar Bendjelloul. Bokcirkeln gjorde tre olika läsningar av Alice – en politisk tolkning, en psykoerotisk och en personlig. Allra mest tyckte jag om första avsnittet med den politiska tolkningen där Alice i bokcirkelns ögon blir en samtidsskildring. Det blir en värld full av figurer som går runt i sina egna filterbubblor och där drottningens ökända krocketmatch blir en babblande Twitterträdgård, full med gapande och skrikande människor som egentligen inte lyssnar på någon annan än sig själv och sina likar. Liknelsen är nästan för bra för att vara sann.

Lundströms bokradio pratade mycket om glasögon. Att göra ett verk skrivet för över 150 år sedan till en skildring över dagens politiska läge och, kanske framförallt, att drista sig till att läsa en bok med en redan förutbestämd tolkningsagenda är förstås fruktansvärt intressant. Det säger mer än något annat hur personligt varje människa kan tolka en bok och hur lite förankring det ibland behöver ha med verket i sig. Ändå kan en sådan tolkning förstås verka fullständigt logisk.

Själv försökte jag mest ha roligt tillsammans med Alice, utan att för den sakens skull tolka in särskilt mycket. Och roligt, det har du i Alices märkliga värld där den enda som inte verkar särskilt överraskad över något som sker, är Alice själv.

Här kan du lyssna på avsnitten:

Del 1 – Politisk tolkning
Del 2 – Psykoerotisk tolkning
Del 3 – Personlig tolkning

Boken finns såklart i massor av upplagor, mer eller mindre förkortade, men nyligen kom det ut en fin illustrerad utgåva med originaltexten och med bilder av Tove Jansson! Du hittar den bland annat på Bokus och Adlibris.

De bästa spelen jag spelade 2018

Även om 2019 redan varit här i två månader har året ännu inte gett mig en chans att hinna lista mina bästa dator- och TV-spel 2018. En stor del av min kulturkonsumtion utgörs av spel, främst datorspel men också en del konsolspel. Att Tomb Raider tar upp en så pass stor del av listan är faktiskt logiskt då det var Tomb Raider som på riktigt återuppväckte mitt datorspelande 2017 och 2018 efter år av dvala. Jag är så tacksam och lycklig över detta. Here we go! Åren spelen lanserades inom parantes.

10. Rayman Origins (2011)
Vackert, roligt, galet snabbt och ibland bara… galet. Rayman påmminer mig om exakt hur svåra spelen var för 20-25 år sedan, hur mycket tålamod en behövde bygga upp för att klara dem och exakt hur lycklig en blir över att klara en boss en kämpat mot i ungefär tre timmar.

9. Firewatch (2018)
Firewatch är ett fantastiskt vackert spel, en vandringssimulator med ett mysterium och en del sorg inbakat. Jag var helt förlorad i några timmar.

8. Portal (2007)
Portal sätter alla dina pusselfärdigheter och allt ditt logiska tänkande på prov och Glados lurar dig gång på gång. Ändå kan du inte sluta. Jag älskar stämningen, spänningen, svårighetsgraden, nördigheten.

7. Minecraft (2009)
Minecraft kommer förmodligen vara med på min lista varje år men 2018 var det alldeles särskilt underbart med 1.13- Aquatic- uppdateringen. Havssköldpaddor! Sjunkna vrak! Gömda skatter! Drunkade zombier! Minecraft är också ett spel med helt enkelt oändliga möjligheter.

6. Lara Croft and the Guardian of light (2010)
Vår älskade arkeolog Lara Croft slår sig samman med Totec i en spin-off på Tomb Raider som är allra mest underbar i co-op- läge med någon du vill ha riktigt roligt med. En underbar blandning av action, äventyr, pussel och hack’n’slash av alla monster du kan tänka dig.

5. Child of Light (2014)
Child of Light är det vackraste, sorgligaste och finaste fantasyplattformsrollspel jag spelat. En helt underbar story och miljöer som tar andan ur dig.

1-4. Tomb Raider
Jag önskar så att jag mött Lara Croft tidigare. Stark, smart, rolig, äventyrlig, ostoppbar. Det började för mig med ett tips från en vän på 2000- talets generation Tomb Raider där jag fullkomligt älskade Legend (2006) och Anniversary (2007) och tyckte om Underworld (2008). Blandningen av äventyr, pussel och strider är så välavvägd att det är svårt att sluta spela. Med Tomb Raider (2013) är det mer action, mer äventyr och mer shoot em up på bekostnad av pussel och strategi. Ändå kan jag inte låta bli att älska det.

Topp tio doldisromaner jag önskar att fler skulle läsa (Top Ten Tuesday)

Veckans Top Ten Tuesday- ämne hos That Artsy Reader Girl är ”Top Ten Books I LOVED with Fewer than 2,000 Ratings on Goodreads”. Att en bok har färre än 2000 ratings på Goodreads är självklart inget fullständigt mätverktyg för hur många som läst en bok men då Goodreads är ett stort forum för bokälskare tyckte jag ändå det var en spännande utmaning.

Att hitta böcker på svenska var inga problem då Goodreads är mycket större i USA än i Sverige, svårare var det med engelskspråkiga men jag hittade några. I urvalet av de svenskspråkiga valde jag de som hade väldigt få ratings och som jag tycker att jag sällan läser om hos andra bloggar – därför väljer jag att kalla dem doldisar även om flera av dem är väldigt stora bland genreläsare. Med det sagt, här är min lista – med antal ratings inom parantes.

Annanstans – Malin Kivelä (17)
Annanstans fick svenska Yles litteraturpris 2013 och är en fantastiskt stämningsfull berättelse om 1920- tal och 1990- tal i New York. Och om kvinnors liv.

Skräckens ängel – Dennis Gustafsson (36)
Skräckens ängel är första delen i serien om Viktor Kasparsson – en makaber och mardrömslik gore- dröm i 1930- talskostym.

Bannlyst – Selma Lagerlöf (57)
En av Selma Lagerlöfs minst kända romaner, men den som tveklöst väckt mest känslor hos mig och stannat längst i minnet med sin outhärdlighet och tröstlöshet.

Svulten – Hannele Mikaela Taivassalo (73)
Jorunn Själfhämnd skrider genom tiden och världen och bara skräck och destruktivitet följer i hennes spår. En av mina största vampyrfavoriter någonsin.

Styggelsen – Amanda Hellberg (119)
Amanda Hellbergs debutroman är en av de otäckaste böcker jag läst, enastående och ruggig.

Love hurts – Kim W Andersson (133)
Gotisk skräckromantik, humor och splatter färgar Love Hurts sidor, en älskad grafisk roman.

Yuko – Jenny Milewski (181)
Yoku är ett gastkramande spöke i en svensk studentkorridor, en läsupplevelse jag sent lär glömma.

Little hands clapping – Dan Rhodes (1236)
Det var flera år sedan jag läste Klappa händer små men jag minns den som en underbart märklig och makaber roman med inte så lite drag av Edward Gorey.

The Vampire Tapestry – Suzy McKee Charnas (1974)
Ytterligare en av de vampyrromaner jag älskat mest, en lågmäld betraktelse över livet och tiden.

Tesla’s Attic– serien – Neal Shusterman (2303)
Här fuskade jag lite, mest för att Teslas vind verkar vara så okänd i Sverige och för att andra och tredje delen endast hade 610 och 359 ratings. Det är en UNDERBAR fantasy/steampunk/äventyr/humor/mysterie-bok för 9-12- åringar och alla vuxna.

Vilka böcker vill du ge mer uppmärksamhet?

Mina bästa tips på ljudböcker

Igår skrev jag ett inlägg om hur och när jag lyssnar på ljudböcker, och varför jag tycker om det så mycket – särskilt när jag inte orkar läsa tryckta böcker. Ljudboken är ett sätt att verkligen vila i litteratur för mig, klicka här för att läsa hela inlägget eller scrolla ner till gårdagen. Idag följer jag upp inlägget med att lista några ljudböcker som jag har lyssnat på som jag tycker fungerar alldeles särskilt bra som ljudböcker eller där jag tycker uppläsaren gör ett fantastiskt jobb.

För mig är en ljudbok en tolkning av originaltexten, en uppläsare gör ett avtryck på ungefär samma sätt som en översättare gör. En bok kan bli en helt annan genom en särskilt bra eller dålig uppläsning och vad en tycker om i en uppläsning är såklart väldigt personligt. Mina favoriter kanske inte alls fungerar i någon annans öron. Med det sagt är det här min favoritlista, med uppläsare inom parantes. Klicka på böckerna för att läsa min recension.

Romaner/noveller/poesi

Tusen strålande solar – Khaled Hosseini (Sharon Dyall)
Bli som folkStina Stoor (Stina Stoor)
Jag är en grön bänk i Paris – Kerstin Thorvall (Kerstin Thorvall)
Blybröllop – Sara Paborn (Anna Godenius)
Jag är ju så jävla easy going – Jenny Jägerfeld (Jenny Jägerfeld)
Mina smala axlars längtan – Maria Frensborg (Katharina Cohen)
Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo (Lisa Bjärbo)

Historiska romaner

Utvandrarna– serien – Vilhelm Moberg (Per Sjöstrand)
Mina drömmars stad– serien – Per Anders Fogelström (Helge Skoog)
Sagan om Turid– trilogin – Elisabeth Östnäs (Alexandra Drotz Ruhn)

Deckare

Shirin Sundin- serien – Katarina Wennstam (Alexandra Rapaport)
Sanning med modifikation – Sara Lövestam (Julia Dufvenius)

Fantastik/skräck

Yuko – Jenny Milewiski (Viktoria Flodström)
Harry Potter– serien (på engelska) – JK Rowling (Stephen Fry)
Mumin– böckerna – Tove Jansson (Tove Jansson)
Alla Astrid Lindgrens böcker (Astrid Lindgren)

Icke-fiktiva böcker

Scener ur hjärtat – Malena Ernman och Svante Thunberg (Malena Ernman)

Humor och spänning

Kronan – Annalena Hedman (Helena Lindegren)
Grattis världen, jag är här nu – Elin Ek (Elin Ek)
Det var mina favoriter! Vilken är din?

Att lyssna på ljudböcker

När februari stormar in med mörker och sjukdagar kan ljudböcker kännas som den enda rätta läsningen. Jag har hittills i februari påbörjat tre tryckta böcker och avslutat noll. Däremot har jag lyssnat på tre och en halv böcker redan.

Länge var jag skeptisk mot att lyssna på böcker. I ett tidigare läsliv hade jag en konservativ sida som påstod att fysiska textböcker var det enda rätta (spår av den lever kvar när jag pratar om e-böcker) men som tur var testade jag och det dröjde inte länge till jag fastnade. Jag läser fortfarande tryckta böcker, men lyssnar alltid parallellt på en ljudbok. När jag pratar med vänner och kollegor undrar en del hur jag har tid att lyssna på böcker, eller hur det går att hänga med i handlingen. Svaret på båda sakerna är att lyssna på rätt sorts böcker.

Jag skulle aldrig orka lyssna på en bok med alltför komplicerad eller komplex handling, eller böcker med för många karaktärer. Däremot älskar jag att lyssna på barn- och ungdomsböcker och deckare. Böcker som oftast har en ganska rak handling och ett enklare narrativ, lätt att följa med i. Just när lässvackan slår till tycker jag verkligen om att vila i de böckerna. Jag lyssnar på ljudböcker när jag gör saker som går på automatik – som att laga mat, diska, städa eller gå min favoritpromenad där stegen leder sig själva rätt. När jag tränar ett program på gymmet som jag redan kan utan och innan, eller när jag springer.

En ljudbok är inte mindre värd än en tryckt bok, men heller inte samma sak. Jag vill se den som en slags bearbetning, där uppläsaren gör sitt eget avtryck på boken likt en översättare gör när en bok transformeras från ett språk till ett annat. Likt en översättare spelar därför uppläsaren en enormt stor roll, något en nybörjarlyssnare kanske inte alltid tänker på. Jag har börjat lyssna på många ljudböcker och stängt av efter bara några minuter – för att jag tycker uppläsaren gör ett dåligt jobb eller för att vi helt enkelt inte fungerar tillsammans. Jag tycker att många ljudboksuppläsare är alldeles för entusiastiska, som att de försöker göra radioteater istället för ljudbok och gör till sina röster för olika karaktärer. En del ljudboksuppläsare lyckas med detta, de flesta gör det inte.

Jag lyssnar på Storytel. Jag tycker att tjänsten i dyraste laget i jämförelse med andra streamingtjänster såsom Spotify och Netflix, men tycker så mycket om den att jag har den ändå. Jag har aldrig jämfört med någon annan tjänst men en av mina favoritbloggar, Bokblomma, har gjort det vid ett antal tillfällen. Läs en gedigen genomgång här! Det finns också flera fina sätt att få ljudböcker och andra berättelser till sig utan att beställa en betaltjänst – de flesta bibliotek har kvar sina CD- ljudböcker och de flesta kör också digitala lösningar med ljudböcker. Det finns också den fantastiska Radioföljetongen i P1 som går att följa via en vanlig app för poddar och som sänder specialinlästa romaner och noveller som går att lyssna på under en begränsad tid. Jag har lyssnat på många fina böcker där! I poddhimlen finns också Dagens dikt i P1, Drama i P1 och P3 Serie.

Slutligen tänkte jag lista några ljudböcker jag har lyssnat på som jag tycker fungerar alldeles särskilt bra som ljudböcker eller där jag tycker uppläsaren gör ett fantastiskt jobb, men listan blev så lång att det blir ett alldeles eget inlägg som kommer imorgon.

Lyssnar du på ljudböcker? Hur?

Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande, eller att lyssna på en ljudboksserie

Ett av vårens stora boksläpp för mig var Moa Eriksson Sandbergs Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande. Jag håller fortfarande hennes Den första flickan skogen möter som en av de bästa, ruggigaste och mest stämningsfulla böckerna på hyllan för mellanåldern. Att hon nu skrivit en rysare för tonåringar lät nästan för bra för att vara sant.

Det var innan jag visste att den här boken hade skrivits som en ljudboksserie för Storytel Originals från början, och först därefter släppts som bok. Jag är en ivrig ljudbokslyssnare men har ännu inte lyssnat på någon original-serie från Storytel då de mest har varit deckare och ingen har intresserat mig.

Med lika delar skepticism och förväntan i bagaget lyssnade jag igenom serien om sextonåriga Julia som flyttar från Stockholm till en mindre stad och får börja om på nytt med en ny skola och en ny klass. Hennes stora kärlek är teatern och hon kommer in på en skola som bara tar in de allra bästa. Stämningen är hård, särskilt när läraren meddelar att de ska sätta upp Shakespeares Hamlet och konkurrensen tilltar. Så försvinner klassens stjärna, Ester Gråberg. Vad har egentligen hänt?

Jag har sett Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande beskrivas som en ”Norra Latin light” och visst finns det likheter, men det är tydligt att Eriksson Sandbergs bok är skriven för en något yngre publik än Bergmark Elfgrens och jag tycker inte att likheterna stör alls. Det är definitivt ingen kopia, och jag tycker inte att en potentiell läsare ska avfärda den här boken för den sakens skull. Moa Eriksson Sandberg är en skicklig spänningsförfattare, stämningen är tät och läsaren hålls på konstant halster.

Nästan för konstant. Mitt problem med Ester Gråbergs försvinnande är, tror jag, serieformatet. Varje del avslutas med en cliffhanger, beskrivningarna är ganska sparsmakade och istället får dialogen ta större plats. Att lyssna på hela boken i ett svep gjorde att varje cliffhanger blev lite mer tröttsam än den föregående och att konstant byta fil i Storytel var bara irriterande. Jag blir ändå lite nyfiken på att även läsa boken i textformat, men efter att ha läst recensionen hos Old Adult Reads Young Adult bekräftas mina fördomar om hur den skulle vara – ganska fattig. Jag kan tänka mig att det kanske inte alls är oävet att lyssna på Ester Gråbergs försvinnande så som formatet är tänkt – en del i taget, med långa mellanrum emellan. Då måste historien vara enkel för att lätt kunna plockas upp igen, cliffhangern skapar längtan efter nästa del och den efter hand ändå rätt tunna och förutsägbara historien vägs upp av spänningen och pauserna emellan. Kanske är den alldeles perfekt för en familj med tonårsbarn att lyssna på tillsammans, en del i taget, istället för att se på en TV-serie. Det finns ändå ganska mycket att prata om, här, stora och svåra saker. Men att lyssna på som sammanhängande ljudbok – och, vad jag kan tänka mig, läsa som textbok – är tyvärr Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande lite av en besvikelse.

Textboken finns bland annat på Bokus och Adlibris. Här kan du se en trailer för boken!

Ljudboken: Storyel Kids, 2018.

Textboken: B Wahlströms, 2019.

Fler som läst/lyssnat: Old Adult Reads Young Adult, Prickiga Paula, Agnes bokblogg, Bokkoll, Carolina läser, Tusen, sidor, Biblioteksbubbel, BokLus.

Tusen strålande solar

Jag tyckte om Flyga drake, den första boken av Khaled Hosseini jag läste. Ändå var jag inte beredd på hur djupt jag skulle älska Tusen strålande solar, hur mycket den skulle påverka mig. Kanske beror det på att den handlar om kvinnors liv snarare än mäns liv, kanske för att den känns så mycket bättre skriven.

Mariam bor tillsammans med sin mamma i utkanten av en by i Afghanistan, jag har ibland lite svårt att placera eller minnas årtal i ljudböcker men det borde vara någonstans på 1970- talet, före det kommunistiska maktövertagandet 1978. Afghanistan sågs som ett föregångsland, kvinnor studerade på universitetet och kunde gå fritt omkring på gatorna utan burka, åtminstone i Kabul. Mariam är född utanför äktenskapet och får officiellt inte tillhöra sin pappas rika familj. Ändå älskar hon honom förbehållslöst, på det sätt barn gör. Det är beklämmande att läsa, hur pappan slingrar sig men ändå får ta emot dotterns hela kärlek. Till den dagen han sviker och Mariams värld ställs på ända. Hon är fortfarande bara ett barn när hon blir bortgift med Rashid.

Flera årtionden senare blir Laila Rashids andra fru, också hon bara ett barn, ett som tidigt förlorat sin familj i konflikterna som slitit på Afghanistan i många år. Under de tidiga åren med talibanerna sågs de som räddningen från Sovjetunionens ockupation, innan de infört sina hårda lagar för framförallt kvinnor. Frihet blev återigen förtryck och det är en stor del av Afghanistans nutida historia Khaled Hosseini berättar med Tusen strålande solar. Hur landet kastats mellan olika styren, gått fram och tillbaka i jämställdhet och hur svårt det varit att leva i det, försöka anpassa sig.

Det är framförallt Mariam mitt hjärta gråter över. Att först få möta henne som ett sprudlande barn, full av tro till livet, glädjen och framtiden och sedan – genom Lailas ögon – som en bruten kvinna, hård och skarp, misshandlad av män hela sitt vuxna liv. Hur en man kan förstöra en kvinnas hela liv på det sättet, det är brutalt och knäckande.

Sharon Dyall gör en fantastisk inläsning av Tusen strålande solar. I början hade jag lite svårt att skilja på namnen men efter någon timmes lyssning satte sig allt och jag kunde inte sluta, även om jag ibland inte alls ville veta mer. Det finns stor sorg i Tusen strålande solar, maktmissbruk och misshandel. Men det finns också kärlek och vänskap, tilltro till en mänsklighet som ibland verkar bortglömd och begravd.

Du kan köpa boken i pocket på Bokus eller Adlibris. Jag lyssnade via Storytel.

Läser just nu – en februarilista

Februari är här, fortfarande är det ganska mörkt ute, snön lägger sig djupare och jag har kommit in i någon slags lässvacka. Jag plockar upp nya böcker hela tiden men avslutar ingenting. Just då brukar det kännas bra att bena ut vad jag egentligen läser just nu. Häng på! Lämna gärna en kommentar så ser jag vad du läser just nu.

I soffhörnet: På mitt soffbord ligger Queering Sápmi, lite för att den är för stor för att ta med någonstans och lite för att jag behöver ta in berättelserna en i taget. De är som en käftsmäll, nästan varenda en.

På sängbordet: Mitt långvariga projekt Du lär mig att bli fri: Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan. Även denna behöver jag ta in i små doser, några brev innan jag somnar.

I väskan: Fangirl av Rainbow Rowell. Jag älskar den! Ändå går det långsamt.

I lurarna: Alice in Wonderland.

På plattan: Nej, jag kan fortfarande inte med e-böcker.

Då och då: Revolution Poetry. En fantastisk bok, men jag kan heller inte ta in hela på en gång.

Nyss avslutat: I lässvackan är det ljudböckerna som räddar mig. Igår lyssnade jag färdigt på Vajlett och Rut som jag tyckte mycket om.

Längtar efter att börja med: Steinar Bragis Höglandet som är nästa bok i min Fantastik- världsutmaning!

Vad läser du?

Samiska nationaldagen och Ædnan

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. I Ædnan är jorden liv, försörjning, moder sedan århundraden. Så börjar svensken trampa den, dämmer forsen, vill äga marken som ingen äger. Samerna trängs undan, förtrycks, trampas ned under myndighetens stora sko. Idag, den 6/2, är det samefolkets dag. Lagom tills dess läste jag ut Ædnan.

Ædnan berättar om två samiska familjers historia och öden som speglar ett helt århundrade. I skärvor bryter de fram innan de sammanfogas till en helhet. Linnea Axelsson berättar om rajden medan renhjorden ännu fick vandra fritt innan landgränserna skapades och stängde vägen för livet så som det varit, om nomadskolorna på 1970- talet och om den långa tystnad som var deras arv. Nomadskolorna gömde undan de samiska språken i så många barn att en hel generation förlorade sitt modersmål. Men Ædnan berättar också om tiden som är nu, när många samiska ungdomar tar tillbaka sitt språk, försöker tränga igenom den mur av självförakt staten skapade med sina nomadskolor och återfinna historien.

Ædnan är sparsmakad läsning, varje ord är betydelsefullt. Varje sida innehåller bara några få ord, ändå bär de alla mening och tyngd. Att läsa Ædnan är att låta sig stanna upp, vila i orden, inse deras betydelse. Språket böljar, tonen stiger och faller i takt med kärleken, ilskan, vemodet, hopplösheten och hatet som fyller sidorna. Som en jojk sjunger den historien.

Men svensken han dämde

Och älven blev liggande dämpad och tyst
bakom dammarnas mörka
steniga blinda murar

Ædnan belönades med Augustpriset 2018 för årets vuxna skönlitterära bok. Jag har svårt att tänka mig ett viktigare eller värdigare val, kanske någonsin. Att statens och kyrkans hat och förtryck mot samerna gömts undan gör att svenska barn knappt får lära sig någonting om Sveriges urbefolkning i skolorna. Kunskapen är låg, få bryr sig om vad som händer i Sápmi. Att Girjas sameby slåss mot staten om jakt- och fiskerättigheter i hovrätten. Att statens advokater använder nedsättande ord om samer i rättegången. Att Sverige ännu inte ratificerat FN:s konvention om urfolks rättigheter. Att var tredje ung samisk renskötare övervägt att ta sitt liv. Att mer än varannan ung samisk kvinna haft självmordstankar. Att det 2018 var 100 år sedan det första samiska landsmötet hölls på den svenska sidan av Sápmi! Men kunskapen är på väg. Filmen Sameblod fick rättmätigt stor framgång förra året. Artister som Sofia Jannok och Maxida Märak syns och hörs. Och så, Ædnan. Ännu ligger skolan ofta efter.

Den svenska historien
om äregiriga kungar
mäktiga stora nationer

lyfte hela klassen
mot dyrkan
närmare dyrkan

Men om vår egen historia stod
inte ett ord

Som om våra
föräldrar och vi
aldrig funnits

Ædnan är en berättelse om ett samiskt släktled, men också om att se framåt, ta tillbaka. Återvända. Det är sorgetyngd läsning, men också böljande mellan hoppfull och krigisk. Ett epos som gör att du ser på världen med nya ögon när du slår ihop den. Enastående och vackert.

Du kan köpa boken på Bokus eller Adlibris.
Fler som läst: Fiktiviteter, Violens boksida, Systrarna böcker, Boktokig.

Alice i Underlandet tillsammans med Lundströms bokradio

Varje lördag lyssnar jag på Marie Lundström prata om böcker i Lundströms bokradio. Det är en av veckans radio- och poddhöjdpunkter med intressanta reportage och författarintervjuer. Jag tycker om den saktmodiga tonen och de eftertänksamma funderingarna. Däremot lyssnar jag sällan eller aldrig på bokcirkeln som pågår några veckor varje termin, oftast för att jag inte är intresserad av att läsa böckerna.

Men denna gången läser Lundströms bokradios bokcirkel Alice i underlandet, en barnboksklassiker jag ännu inte läst – inte ens som liten, tror jag. Det är fantastiskt roligt att de blandar barnböcker med vuxenböcker i bokcirkeln och den här gången tänker jag vara med och läsa. Det finns massor av olika inläsningar av Alice’s Adventures in Wonderland, jag har provlyssnat och fastnat för inläsningen av Susan Jameson och James Saxon. Inläsaren är viktig, den kan hjälpa eller stjälpa en hel bok. Snart börjar jag lyssna.

Brukar du följa Lundströms bokcirkel?