När Lussiferda sveper över decemberhimlen

En vinternatt på 90-talet. Fyra tonåringar har tagit sig till en stuga strax utanför Stockholm för att se lussiferda, det ursprungliga lussetåget som just på lucianatten drar över himlen med demoner och häxor i släptåg. Ett skrik från himlen och plötsligt är de bara två kvar.

Inte sedan jag blev bländad av Amatka har jag läst något av Karin Tidbeck. Jag vet inte varför, många gånger har jag tänkt att jag borde läsa Jagganath. Kanske blev jag så överväldigad av Amatka att det kändes svårt att inte ha för höga förväntningar. Så bestämde vi oss för att i min bokcirkel Prosa&Proseccon läsa novellen Lussiferda, lagom tills Lucia skulle bringa ljus i decembermörkret. I Karin Tidbecks novell är hon snarare mörkret, ett urväsen som far över himlen med demoner och häxor i släptåg. I Lussiferda är det 90- tal och gothkultur, Ariadne och Kassandra bestämmer sig för att tillsammans med två vänner i smyg åka ut till Ariadnes föräldrars sommarstuga på lucianatten för att se det ursprungliga lussetåget.

När en novell är som bäst innehåller den en hel roman. I Lussiferda finns inte bara en nedkortad berättelse utan flera liv. Jag önskar att jag hade fått läsa mer om dem, samtidigt lever de sina historier i mina tankar långt efter att jag slagit ihop novellen. Idag är det Lucia. Vågar du kika ut i decembernattens mörker?

Bubblan – Siri Pettersen

Bubblan är en märklig berättelse. Långsamt vecklar den ut sig, stillsamt men ändå rasande. Ilskan, oförrätterna, plågoandarna breder ut sig över boksidorna. Tills Kine stänger in sig i bubblan.

Från början är bubblan en liten glaskula som passar i Kines hand. Oskyldig glänser den när Kine hittar den på kyrkogården, men efter ett tag börjar den växa och blir en jättebubbla som Kine utan problem kan kliva in i. Faktiskt skulle hon kunna tänka sig att alltid stanna i bubblan.

I bubblan finns inga mobbare, inga regler, inga dumma lärare som tvingar en att gå till simhallen på gympalektionen. Det finns inga lagar förutom Kines egna och den märkliga dockans som finns inuti bubblan tillsammans med Kine. Hon kan få allt hon önskar, ändå börjar ensamheten gnaga på Kines inre efter ett tag. Vem är hon, om hon bara finns i bubblan?

Siri Pettersen är en norsk författare som blev världskänd med den fantastiska fantasytrilogin Korpringarna. Hennes nya bok, den här gången för 9- 12 – åringar, är något helt annat. Den som förväntar sig ett nytt fantasyepos likt Korpringarna lär bli besviken, men i Bubblan finns ändå mycket att fundera på. Historien är svår att få grepp om, men kanske är det meningen. Berättelsen har en kaotisk kärna, lik den storm som verkar pågå i Kines inre, där magin tar märkliga former men aldrig ges en förklaring. Att bubblan är en manifestation av en mental blockering, en djup önskan om att avskärma sig från världen, känns självklart men den är heller inte bara det. Bubblan är en röra av fantasy, magi, skräck och socialrealism där svart humor och sorglig ironi får färga berättelsen. Den rör vid något, jag vet fortfarande bara inte vad.

B Wahlströms, 2018.

Jag lyssnade på Bubblan, en uppläsning av Katarina Cohen som jag tyckte oerhört mycket om. Den finns till exempel på Storytel.

Den tryckta boken finns på SF-bokhandeln. Du hittar den också på Bokus och Adlibris.

Bästa läsningen i november 2018 och TBR för december

November drog in med sitt mörker och sitt vemod, jag orkade inte läsa särskilt många böcker men de jag läste var fantastiska. Jag läste fem böcker, varav två ljudböcker.

Förutom den här högen läste jag Berget offrar som fick lämnas tillbaka till bibblan, och lyssnade på ljudboken Scener ur hjärtat.

Novemberfavoriten

Får jag säga alla? Väldigt olika böcker och bra på väldigt olika sätt – men gladast gjorde mig ändå Elin Ek med sin Athena – Grattis världen, jag är här nu! om Athena som inte tar någon skit. Jag kommer tipsa alla i bokslukaråldern om den här (och alla vuxna)!

Läsutmaningar

Icke-fiktiva utmaningen läste jag De odöda av Johan Egerkrans, en oerhört vacker (om en tycker att blod och ond, bråd död är vackert) och genomarbetad bok som jag älskade att läsa en bit i taget ur. Några av vålnaderna var väldigt bekanta, många helt nya. Johan Egerkrans faktaböcker om väsen och knytt är helt underbara! I Hyllvärmarutmaningen läste jag Flickan med gåvorna som legat i min bokhög i kanske två år. Tyvärr tror jag att översättningen haltade lite, ändå var det en bok jag sent kommer glömma. Jag påbörjade också Fallna kvinnor som jag tror legat i min läshög i fyra år. Det var också boken jag lyfte fram som min planerade läsning i november och läst har jag gjort, men har inte orkat ta in allting än och har några sidor kvar. I Världsutmaningen läste jag tyvärr ingenting denna månaden. Det blir bättre i december!

Att läsa i december

Ett helt eget inlägg med planerad jul- och nyårsläsning kommer alldeles säkert dyka upp, men fram tills dess läser jag Kerstin Lundberg Hahns nya bok Min hemliga tvilling. Den har legat i min läshög halva hösten och jag är så nyfiken! En av Sveriges bästa barnboksförfattare tar sig an Sciencefiction för mellanåldern, hur spännande är inte det?

Zombieapokalypsen som du aldrig läst den innan

Melanie är flickan med gåvorna. Alla vill ha någonting av henne, men sitt eget liv har hon ingen makt att bestämma över. På militärförläggningen sover hon i en cell, skjutsas fastbunden i en stol till dagens lektioner och tillbaka till cellen. Melanie ses på med avsky av militären Parks, med medkänsla av läraren Justineau och med girighet av forskaren Caldwell. Melanie är en hungrig och övervakas med en pistol mot sitt huvud. Men till skillnad från de monster som girigt väntar utanför militärförläggningens portar verkar hon inte vara utan själ och tanke. Melanie kan vara nyckeln till allt – till mänsklighetens överlevnad i en postapokalyptisk värld där zombierna skuggar varje steg.

Det tog mig flera veckor att komma någon vart i Flickan med gåvorna och tyvärr tror jag att översättningen spelar en stor roll. Det känns hackigt och det finns, vad det verkar, några riktigt märkliga översättningsmissar. Jag känner mig lockad av historien, kallad av karaktärerna, ändå är det något som inte stämmer. Delvis har det säkert också att göra med en allmän lässvacka, november var inte min bästa läsmånad någonsin.

Men när väl berättelsen ändå griper tag är det oerhört svårt att sluta läsa. M R Carey sprider liv i zombiegenren med en intelligent och häpnadsväckande berättelse, modig i sin fullständiga fasansfullhet. Det är så nytänkande och provocerande att jag känner mig mållös. Aldrig har jag känt mig så liten i en postapokalyptisk litteraturvärld, kanske har hotet aldrig känts så närvarande och fullständigt. Karaktärerna är levande och berättarperspektivet spännande – det är svårt att inte se saken ur alla synvinklar. Carey fiskar upp fråga efter fråga, inte bara den om mänsklighets överlevnad utan också om barndom som går förlorad, om vetenskap och om själva mänskligheten.

Jag älskar de invecklade logiska resonemangen och att vetenskapen känns så trovärdig. Jag önskar så att jag hade läst boken i originalspråk istället, kanske gör jag det med The boy on the bridge som är en prequel till The girl with all the gifts. Jag hoppas att jag kommer älska den lika mycket.

Du hittar boken på svenska på SF-bokhandeln. Finns också på Adlibris och Bokus.

Boken på engelska hittar du på samma ställen, här, här och här.

Fler som läst: Västmanländskan, Schitzo-cookie, MsHisingen, Fridas bokhylla, Bokgalleriet, Sagan om Sagorna.

En fredag i december

Decembers andra fredag är här, traditionsenligt öppnar Jamtli Julmarknad i min stad. En fantastiskt fin och gammaldags julmarknad på friluftsmuséet Jamtli. Själv ska jag jobba, på biblioteket, men hinner kanske förbi en stund för att suga i mig lite julstämning. Hemma blir det pepparkaksbak och läsning, jag tänkte läsa ut Fallna kvinnor av Eva F Dahlgren, hemsk men viktig läsning. Bloggrecensioner av Flickan med gåvorna och De odöda ska skrivas. I läshögen ligger Mizeria av Melody Farshin och väntar, hoppas jag hinner börja med den. Chansen finns att jag istället umgås med Lara Croft hela helgen, vi har snart gått igenom tre spel tillsammans och separationsångesten inför att avsluta trilogin som är tredje generationens Tomb Raider är total.

Vad inmundigar ni för kultur i helgen?

Rymlingarna – Ulf Stark & Kitty Crowther

Ulf Stark berättar som få andra om livet och döden. I Rymlingarna illustrerar Kitty Crowther berättelsen om en farfar och hans barnbarn och jag förlorar mig lika mycket i berättelsen som i de fantastiskt vackra, höstsprakande bilderna av skärgården.

Det är till skärgården de beger sig, rymlingarna. Gottfrid, farfadern, vill rymma från sjukhuset till platsen där han en gång var lycklig. Barnbarnet, Lill-Gottfrid, är den som fixar så att det händer. Pappan verkar helst inte vilja tänka på att Gottfrid är sjuk och snart ska dö, sällan får Lill-Gottfrid åka och hälsa på. Det gör lite ont i hjärtat både över Gottfrid och pappan, som stänger in sig i sorgen på olika sätt, och Lill-Gottfrid, som inte får vara så mycket med sin farfar som han vill.

Ulf Stark skapar så fantastiska röster i Rymlingarna, jag hör dem alla. Gottfrids buttra, pappans stränga, Ronny-Adams glada. De framträder så tydligt att jag har lite svårt att inte gråta mot slutet. Ulf Stark gick bort i år, han lämnar många fina böcker efter sig. Jag tänker ibland på hur svårt det måste vara att vara barnboksförfattare och skriva om så svåra saker som livet och döden för en tänkande och funderande sjuåring – och göra det så här bra. Jag tror Rymlingarna är fantastiskt fin som högläsning och jag tror det finns mycket att prata om, efteråt.

Rymlingarna var Augustprisnominerad 2018.

Lilla Piratförlaget, 2018.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula.

Fina högläsningsböcker till advents- och julhelgerna

Under julhelgen kan det vara extra fint att sätta sig ned och läsa tillsammans. Att läsa högt är inte bara en mysig stund, det skapar också fantastiska förutsättningar för att barn ska fortsätta läsa på egen hand. Många slutar läsa högt någon gång mellan förskola och skola, men högläsningen borde inte ta slut där! Jag önskar att många fler föräldrar och lärare läste högt även för större barn, jag har varit med om flera fina läsprojekt med högläsning för klass fyra och klass sju och det ger alltid lyckade resultat. Även de som inte gillar att läsa själva kan fångas av högläsningens underbara och omedelbara effekt, långt upp på högstadiet och gymnasiet. Idag tänkte jag tipsa om mina favoritböcker för högläsning, framförallt för lite större barn, efter bilderboksåldern. (Länkarna går till bokhandlar där du köpa böckerna. Det är ingen sponsring och inget samarbete utan bara där jag brukar köpa böcker.)

När vintern lägger sitt täcke över världen kan det vara underbart att sjunka ner i ett riktigt vinterkallt äventyr. Ishavspirater av Frida Nilsson handlar om den otäcke kapten Vithuvud och de barn han rövar bort för att de ska arbeta i gruvan. När Siris lillasyster Miki blir bortrövad inser hon att ingen kommer hjälpa henne, hon måste själv rädda sin syster. Det här är en helt fantastisk saga om rädsla och mod, systerskap och kärlek. Läs den för alla mellan ungefär sju och tolv år.

Om ni vill läsa en lite tunnare bok, inte lika allvarlig och ryslig, finns det två fantastiska böcker att prata om och skratta tillsammans med. Haj-Jenny är en av mina favoritböcker, om Jenny som inte vill vara en bläckfisk som alla andra i klassen utan känner sig mer som en haj. Hon simmar bäst ensam. En underbar berättelse om att få vara introvert och räknas lika mycket ändå. För samma ålder, ungefär sex till nio år, finns Frallan är bäst om Frallan och hennes familj som består av mamma och mormor. Humor och värme utlovas!

 

De senaste åren har adventsböcker blivit en stor grej, varje år ges det ut en stor och fin bok med 24 kapitel. Min favorit i just det formatet är Tjoho, nu är det jul! Boken är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Emma Adbåge som fick Augustpriset 2018 för Gropen. I Tjoho, nu är det jul! rymmer grisen Ruffe för att han har hört att julen innebär döden för alla grisar, och möter katten Kss-Kss och mössen Andersson och Pettersson. Tillsammans firar de en fröjdefull jul!

En liten doldis, men den allra bästa boken i kategorin adventsböcker, är Samuels sällsamma kalender. Den ingår inte i serien ”adventsböcker” men den har likväl ungefär 24 kapitel och fungerar jättebra som högläsning med ett kapitel om dagen fram till jul. Det är en bok full av sällsamma äventyr, men också av vänskap, sorg och ilska när föräldrar inte finns där och sviker. Samuels sällsamma kalender föregås av Ossians ovanliga nanny, men det är inget måste att läsa dem i ordning. För barn mellan ungefär sex och elva år.

Att ge sig ut på ett äventyr tillsammans är bland de bästa man kan göra. För de lite äldre barnen tror jag att Teslas vind kan vara en underbar upplevelse att högläsa tillsammans. Här finns allt från syskonrelationer och sorg till knasiga uppfinningar, äventyr och konspirationer. Tyvärr blev den aldrig särskilt känd i Sverige och har gått ur tryck, men den finns säkert att låna på ditt bibliotek och den finns som e-bok. Fungerar nog fint som högläsning från ungefär åtta år till övre tonåren och som egen läsning från ungefär nio år.

Ett fantastiskt format för högläsning är noveller. Det passar så fint att läsa en novell per gång, en hel berättelse i litet format. Mina favoriter är Liksom helt magiskt och Typ helt övernaturligt av Mårten Melin. Här finns vardagsmagi att förundras över och spänning så stor att du inte kan sluta läsa. Det bästa? Det finns många fler böcker om barnen i Skogsbingeskolan att läsa när ni är klara. En annan fantastisk spökhistoria, som skriven för högläsning, är Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson. Blodigt och kusligt så det förslår, men också eftertänksamt. När magin och skräcken blir lite för mycket tror jag det är fint att landa i Athena – Grattis världen, jag är här nu! som nog är fin igenkänning för både stora och små. Alla böckerna är lagom för barn ungefär 8-13 år.

De chanser jag får att högläsa för ungdomar i sjunde eller åttonde klass brukar jag välja En sekund i taget av Sofia Nordin. Språket drar dig in omedelbart, historien ofrånkomligt trollbindande. Det är alltid lika fantastiskt att läsa den högt, för här finns tusen saker att prata om och fundera över. Hur skulle du ha gjort, i Hedvigs situation? Hur skulle du ha överlevt, när alla omkring dig dog i febern?

Vilka är dina högläsningsfavoriter?

Poddfredag: Norrlandspodden

”Podden är någon att hålla i handen i den politiska depression vi idag befinner oss i. Hur står det till med rättvisan i landet?”

Ja, hur står det till egentligen? Näst efter Skogarna, som jag skrev om förra poddfredagen, är Norrlandspodden med Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter min mesta favoritpodd. Såvitt jag känner till finns det ingen annan podd eller tidning som på ett så intressant sätt gräver så djupt i frågor som rör Norrland och framförallt glesbygden i Norrland.

Det behövs. Frågor som rör Norrland och den norrländska glesbygden är nästan löjligt eftersatta både i politiken och i media, samtidigt som det finns en mental bild av Norrland och norrlänningar som lantisar, lite efter. Norrland ses som en depå för vindkraft och vattenkraft, men att något ska komma tillbaka till kommunerna är otänkbart. Lägg därtill att kunskapen om Sapmí och Sveriges urbefolkning är fruktansvärt låg bland Sveriges invånare. Alla skulle behöva lyssna på Norrlandspodden, inte bara de som bor här, för en bredare bild av vårt avlånga land och framförallt för större kunskap om den del som upptar 60% av landets yta – men också för att Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter är så fruktansvärt skickliga journalister, skribenter och radiopratare med lång och gedigen erfarenhet. Po Tidholm har gett ut två böcker (Norrland och Läget i landet) och skriver ofta reportage för DN, Sofia Mirjamsdotter skriver krönikor för Sundsvalls tidning och fick 2011 Stora journalistpriset i klassen ”årets förnyare”, tillsammans med Johanna Koljonen, för #prataomdet.

Förutom det alltid intressanta innehållet är podden också välbalanserad, snyggt komponerad och välklippt. Den ges ut av Teg Publishing. Lyssna!

Mina favoritavsnitt: (jag hade väldigt svårt att välja fem, alla är bra!)

#9 – Hur stort är egentligen Norrland? (2014-10-30)
#11 – Mediasituationen i Norrland (2014-12-18)
#14 – Jokkmokk (2015-06-10)
#30 – Slutbetänkandet: directors cut (2017-01-29)
#Julspecial 2017 – Järnburen (2017-12-21)

Sent i november med Kulturkollo

Mörkret sänker sig, Kulturkollo lyser upp genom att eftersöka kulturtips som utspelar sig i november och fråga sig vad alla upplever/upplevt för kultur i november. November räknas ofta som en ganska dyster månad – mörk, grå och tråkig. Visst kan det känna så ibland, men november kan också vara vacker. När frosten och snön lägger sig bäddas allt det grå in i ett täcke och allt blir genast ljusare. En av de många saker jag älskar med att bo i den norra landsändan är att snön ofta kommer tidigare här, att november blir ljus istället för grå och mörk.

Kulturen kan också lysa upp, men min egen läsning brukar snarare följa mörkret rakt ned i avgrunden. I november läser jag, nästan undantagslöst, dystopier och skräck. Kanske behövs det. Nyss läste jag ut Flickan med gåvorna, en helt fantastisk postapokalyptisk zombieroman som verkligen blåser nytt liv i genren – recension kommer snart. Så många andra böcker har jag inte läst, min kulturkonsumtion i november har framförallt bestått av datorspel. Jag spelade det fantastiskt vackra Firewatch, det utspelar sig visserligen en stekhet sommar men i somras låg det lite för nära de härjande bränderna för att spelas. Jag sträckspelade det under tre dagar och förlorade mig totalt i miljöerna och mysteriet, jag blev nästan paranoid på kuppen. Jag tycker om spel där val har betydelse, det får mig att fundera på vad som hade hänt om jag hade valt att gå en annan väg. I november har jag också spelat en hel del Minecraft, både själv och med min guild, den perfekta verklighetsflykten. Några timmar har också lagts på Tomb Raider: Anniversary, för vem vill inte ha lite klassisk äventyrsmatiné och otäcka mumier i novembermörkret?

November bjöd också på bokcirkel med Prosa&Prosecco, denna gång läste vi fyra noveller ur Novellix- boxen med kärlek, tyvärr var det ingen som direkt fastnade i minnet men att bokcirkla är ändå alltid fasligt trevligt och lyser upp i vintermörkret.

Scener ur hjärtat – Malena Ernman och Svante Thunberg

Många har följt Greta Thunbergs skolstrejk utanför riksdagshuset i höst. En tonåring som förstått det många vuxna inte verkar kunna greppa, eller kanske inte vill inse – att det liv vi lever håller på att förstöra jordklotet. Inte långsamt, men i en rasande fart. Flygresor, ätandet av kött och konsumtion gör människan till en parasit på jorden, en utsugare av resurser som snart är till ända om vi inte förändrar vår livsstil radikalt.

I Scener ur hjärtat berättar Malena Ernman om hur hennes dotter Greta Thunberg fick hela familjen att vakna till klimatkrisens morgon. Om hur ett inre krig samtidigt pågick inuti både Greta och andra dottern Beata, hur de gick igenom läkare efter läkare utan att få någon hjälp. Det är utlämnande, öppet, ärligt och engagerande. Så engagerande att jag sträcklyssnade på bokens ungefärliga fem timmar en söndag, medan jag gick promenader och hittade nya vrår i lägenheten att städa – en ursäkt för att få fortsätta lyssna. Malena Ernman är en oerhört bra uppläsare, behaglig att lyssna på med varken för lite eller för mycket engagemang i tonen. Inte särskilt förvånande för någon som har rösten som sitt arbetsredskap kanske och dessutom berättar sin egen historia, men märkligt många skådespelare är ganska dåliga bokuppläsare så jag gläds åt uppläsningen.

Scener ur hjärtat skulle kunna vara spretig i de många grenar den följer – Malenas eget liv, döttrarnas många resor innan de fick sina diagnoser och sin hjälp, utmattning och depression, klimatångest – men är väl sammanhållen av språket och berättelsen. Biografier tillhör inte mina favoritgenrer, jag läser oerhört få biografier men det här är en av de bättre jag läst. Scener ur hjärtat är skrämmande, det är alla ärliga berättelser om klimatet. Frustrationen över att vi sitter på lösningen, över att så många vet vad som behöver göras men ändå inte gör det, är total. Malena Ernmans bok speglar vår samtid väl – FN och forskarvärlden med all önskvärd tydlighet säger att om vi inte gör något nu är det snart för sent för både jorden och våra barns liv på den, medan vi bara fortsätter flyga, äta kött och konsumera. Varför?

Bokförlaget Polaris, 2018.

Jag lyssnade via Storytel. Boken finns att köpa i pappersform på Bokus och Adlibris.