Mot framtiden – krossa patriarkatet med Clara Henry

Mot framtiden är Clara Henrys essäistiska och smarta guide till att överleva – och kanske börja krossa – patriarkatet. Jag älskar att den finns.

Många vuxna håller kärt fast vid de böcker som väckte dem till feminismen på 1980- och 1990- talet och tipsar gärna om dessa när böcker om feminism till unga efterfrågas. Det behöver inte vara fel med äldre böcker men tack och lov har feminismen utvecklats något på trettio år och Mot framtiden är en bok som definitivt borde ges till alla unga idag. Och till många vuxna.

Clara Henry skriver om både historien och framtiden. Hur började feminismen och vilka tog oss dit vi är idag? Kapitlet om historiska feminister är i min mening lite för kort men ändå viktigt då det skrivs med ett intersektionellt perspektiv och lyfter fram kvinnor som Bell Hooks, Táhirih och Fusae Ichikawa.

Mot framtiden tar upp könsroller, vardagssexism, kroppspositivitet, våldtäkt och många andra oerhört viktiga ämnen. Clara Henry blandar diskussioner om strukturellt förtryck och sexism med tips såsom hur du skiljer på ett catcall och en komplimang, fem sätt att säga nej på krogen, myter om abort och hur du krossar dem i en diskussion och andra handfasta tips på hur du överlever patriarkatet.

Bland de saker jag älskar mest med den här boken är att den vänder sig lika mycket till män som till kvinnor. Ansvaret för att krossa patriarkatet läggs inte bara på den kvinnliga delen av befolkningen – här finns nästan lika många tips och råd till män om hur de synar sin egen roll i de patriarkala strukturerna.

Det är svårt att skriva en sådan här bok inkluderande. Patriarkatet utgår från en binär tvåkönsnorm (man och kvinna) och att synliggöra förtryck utifrån det kan verka nödvändigt, just för att få syn på det strukturella förtrycket som utgår från den här normen och kunna bekämpa det. Jag tycker att Clara Henry navigerar hyfsat genom detta genom att inte bara skriva om ”män” och ”kvinnor” utan ofta återkomma till icke-binära. Inte minst finns det ett antal ordlistor i boken som är otroligt viktiga i en tid när många inte ännu har, eller vill, ta till sig faktumet att patriarkatets binära könsuppdelning inte stämmer överens med verkligheten.

Mot framtiden är rolig, smart och välskriven. En essäistisk bok som blandar fakta med författarens egna erfarenheter. Clara Henry resonerar väl fram och tillbaka mellan svåra fallgropar och snäva könsnormer på ett imponerande sätt. Jag lyssnade på boken, en lysande författarinläsning som det var svårt att inte ryckas med i. Samtidigt rekommenderar jag verkligen den fysiska boken, jag bläddrade i den medan jag lyssnade och den är otroligt snyggt formgiven. Jag hoppas att Mot framtiden blir en bok som läses av många, unga som vuxna.

Den tryckta boken är utgiven av Forum, 2018. Den finns på bland annat Bokus och Adlibris.

Ljudboken är utgiven av Bonnier Audio, 2018.

Fler som läst: Enligt O.

Topp tio böcker att läsa till våren

Veckans Top Ten Tuesday hos That Artsy Reader Girl har temat Top Ten Books On My Spring TBR. Jag har redan skrivit ett inlägg med efterlängtade boksläpp våren 2019 men eftersom rubriken på temat inte nödvändigtvis indikerar nya böcker tänker jag välja de tio böcker jag ser allra mest fram emot att läsa i vår, nya som gamla!

Till Vial
Jordens undergång och människans flykt ut i galaxen. För mellanåldern. Jag längtar så!

The Quiet at the End of the World
Underbara Lauren James nya bok, en postapokalyptisk kärlekshistoria som ser otroligt vacker ut.

Kometen kommer
Jag har börjat läsa Muminböckerna, till våren är det äntligen dags för nästa – Kometen kommer.

Den gyllene hårnålen
Gustav Vasas skandalomsusade dotter Cecilia Vasa, äntligen läser jag min första bok av Maria Gustavsdotter – i min bokcirkel Prosa och Prosecco.

Kattvinden
Har ni bläddrat i Kattvinden? Om inte, gör det.

Svälten
Magnus Västerbro fick Augustpriset för boken om svältåren i Sverige. Jag vill så gärna läsa.

The Three Body- Problem
Nästa bok i min Fantastik/Världsutmaning, science-fiction av kinesiske Cixin Liu.

On the come up
Angie Thomas, som skrev den fantastiska The Hate U Give, har skrivit en ny bok!

Önska kostar ingenting
Jag brukar alltid läsa en deckare i påsk, i år blir det andra delen i Sara Lövestams serie om Kouplan.

Varje natt kysser jag markens fötter
Jila Mossaed är ny ledamot av Svenska Akademin. Jag har haft den här diktsamlingen hemma länge nu och vill så gärna läsa den.

Den nya människan

I en nära framtid har människans överdådiga livsstil och miljöförstörelse lett till att inga barn längre föds. Världen är lamslagen. Så börjar människor bli gravida igen och barn börjar födas men de är inte som de barnen vi förut kände till.

Den nya människan är som en robot, beräknande och kallt iakttar de den gamla människan. Rakel är en av de första som inser, och snart är hon insnärjd djupare än hon någonsin kan ta sig upp.

Det är en otäck dystopi Boel Bermann har skrivit, skrämmande på det sätt berättelser blir när de har en lite för nära koppling till vår egen verklighet. När de känns lite för trovärdiga. Den nya människan är i sina bästa stunder fängslande och nyskapande SciFi. Tyvärr stannar den också stundtals av och jag lyckas aldrig uppbåda särskilt mycket känslor för någon av personerna i den, de är distanserade och ibland ganska platta.

Jag lyssnade på Den nya människan, en bra uppläsning på det stora hela men tyvärr också ganska stel. Det är svårt att att skilja på berättelsen och de många uppläsningar av officiella dokument, artiklar och handlingar som är insprängda i berättelsen. Kanske är dessa helt enkelt för många, gör berättelsen opersonlig. Vid närmare eftertanke kanske det är just det som är tanken med boken, att spegla den nya människans otäcka känslolöshet. Men för mig fungerade det inte riktigt. Jag hade önskat lite mer av Den nya människan. Ändå är den på sina ställen en fantastiskt spännande dystopi och en tänkvärd samtidsdiskussion om liv, människor och förtryck. Jag tycker Boel Bermann är ett oerhört lovande författarnamn, jag har läst flera noveller av henne också som jag tyckte mycket om. Jag hoppas på fler dystopier.

Kalla kulor, 2014.

Boken finns i pocket på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: CRM Nilsson, Vargnatts bokhylla, Littermentärt, Dagens bok, Lottens bokblogg, Fantastisk fiktion, Fabulationer, Döda zonen, Bloggbohemen.

Vajlett och Rut – Karin Alfredsson

Det är i mitten av förra seklet, Västerbottens inland. Vajlett är småskolelärarinna som inte tror på aga, inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som de flesta i Granträskåsen gör. Med det blir hon radikal i bybornas ögon, även om hon inte är den enda det pratas om. Den nya postfröken har kortklippt hår, gubevars.

Vi läste Vajlett och Rut i min bokcirkel och vi tyckte mycket om den. Vi var rörande överens om att Karin Alfredssons lågmälda beskrivningar av livet under mitten på förra sekelskiftet i en liten by var bland bokens största behållningar. Jag, och mina bokcirklande vänner, tyckte också om att bokens huvudfokus inte finns i motsättningarna och problemen som skulle blivit om Vajlett och Rut skulle varit öppna med sin kärlekshistoria – faktum är att det hade varit nästan osannolikt om de hade varit öppna. Även om homosexualitet vid den tiden var avkriminaliserat var det ändå fortfarande helt oacceptabelt i samhällets ögon. Jag är glad att inte boken landade i en slags sensationslystnad utan vilade i en vacker kärlekshistoria som sorgligt nog inte fick erkännas, då.

Jag hade aldrig läst någon bok av Karin Alfredsson innan men jag tyckte mycket om hennes språk och hennes varsamhet om karaktärerna – inte bara huvudkaraktärerna. Det är många i den lilla byn vi får lära känna, bry oss om, fundera på. Vajlett och Rut är en fantastisk roman, finstämd, lite sorglig och otroligt välskriven. Jag tyckte oerhört mycket om den.

Bokfabriken, 2018.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boklysten, Bokhyllan, Västmanländskan, och dagarna går, Vargnatts bokhylla, Villa Freja, Bloggbohemen.

Moder Justitia – feministisk och dräpande

Ida Eklöfs debutbok Moder Justitia är underbar feministisk poesi i kortformat. Det är en samling ironiskt drypande och dräpande kommentarer om vår samtid som är lika träffande som stilsäkra.

Det är i den enkla och till synes självklara speglingen av orättvisa i vardagen som Ida Eklöf är som bäst. Som i en av mina favoriter, cis – en kärlekshistoria, där Simone de Beauvoirs bevingade ord ”man föds inte till kvinna, man blir det” broderas ut i ett gäckande hån mot föreställningen om manliga och kvinnliga egenskaper – och avslutas med en rad så tragisk att jag har svårt att vända blad. Den är en av de längre dikterna, de flesta är bara några rader. Som denna:

visdomsord

Framför varje potentiellt framgångsrik kvinna
står Inte alla män™
                                                  och är allmänt jävla i vägen

Att läsa Moder Justitia är som att simma i någons tankar, kastas från det ena till det andra men alltid stanna upp i frågan om patriarkatets existensberättigande. Ida Eklöf raljerar över typiskt lömska män, romantik och magkänsla men stannar också ibland upp i sorg över kvinnor som gett upp sina egna livsberättelser till förmån för männens.

Moder Justitia går att snabbt läsa igenom men ännu hellre vill jag stanna upp, fundera och läsa om. Jag vill vila i Ida Eklöfs ilska och indignation, nära feminismen med den. Det kan behövas.

rätt ska vara rätt

Det finns en särskild plats i helvetet
för kvinnor som inte hjälper varandra
(var det nån som sa)

Jag menar att:
Det finns en särskild plats i helvetet

För män som bara hjälper varandra

Där är det jävligt trångt.

Rabén&Sjögren, 2019.

Du kan köpa boken på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Tusen sidor, Boklunga, Ugglan och boken.

Bäst i februari 2019 och TBR för mars

Februari var en lässvacke-månad. Eller kanske ändå inte ändå. Jag läste endast två tryckta böcker – en kort poesisamling och en fantastisk YA-roman, men jag lyssnade på hela fyra böcker. Det fick mig att skriva ett ode till att ljudboken finns när lusten till att läsa tryckta böcker sviker. Du kan läsa det här. Jag skrev också en tipslista på mina bästa ljudböcker, den kan du läsa här.

Bäst i februari

Bästa läsningen i februari var utan tvekan Fangirl. En helt fantastisk hyllning till fangirlen där jag speglade mitt eget introverta tonårsjag. Här har jag skrivit mer om den.

TBR för mars

I mars läser jag min nästa bokcirkelbok Aliide, Aliide. Jag har länge sett fram emot att läsa något av Mare Kandre och nu ska det äntligen bli verklighet. Jag längtar, och bävar.

Fem riktigt bra nyskrivna feministiska böcker

Idag, på internationella kvinnodagen, vill jag tipsa om några av de bästa nyskrivna feministiska böckerna jag vet. Det är böcker skrivna för tonåringar men för alla att läsa.

En av anledningarna till att jag vill tipsa om just nyskrivna böcker är att det varje år på 8 mars tipsas om väldigt mycket äldre feministisk litteratur – särskilt när det gäller böcker till tonåringar. Många bär kärt med sig den litteratur som fick dem att vakna till sitt feministiska liv i tonåren och det är absolut inget fel med det. Men sanningen är också att en del av den feministiska litteratur som gavs ut på 1980- och 1990- talen är något daterad – det är ändå 30-40 år sedan nu och feminism är en rörelse i ständig utveckling. Det behöver inte betyda att äldre feministisk litteratur förlorat sitt värde men tyvärr glömmer många vuxna bort att även läsa nyskriven litteratur för ungdomar. Här finns så mycket fantastiskt! Idag tipsar jag om två romaner, en facklitterär bok och två poesisamlingar.

Jag har även bloggat om några av de här böckerna, länkarna går till mina recensioner.

Revolution Poetry

Revolution Poetry är en plattform för unga att göra sin röst hörd, det är röster som behöver höras, som måste höras. Revolution Poetry lyfter spoken word av poeter, visionärer och revolutionärer från förorten in i de litterära rum där de marginaliserats. Revolution Poetry säger obekväma sanningar, slår hårt där det gör som ondast och låter dig inte komma undan dina egna fördomar.

Moder Justitia

Moder Justitia är en diktsamling av Ida Eklöf, en brutal och ibland satirisk skildring över livet som kvinna i patriarkatet med skärande träffsäkerhet i dikter som cis: en kärlekshistoria och syjuntan.

Den ökända historien om Frankie Landau Banks

En av de mest upplyftande och fantastiska berättelser jag läst på senare är den om Frankie Landau-Banks. När Frankie börjar på det anrika Alabasters internatskola och blir nekad att gå med i det hemliga sällskapet ”The Loyal ordet of the Basset Hound” på grund av att hon är tjej, bestämmer hon sig raskt för att istället infiltrera det. Och som hon gör det.

Moxie

Viv är trött på att skolans manliga fotbollslag får alla pengar, all uppmärksamhet och ett ständigt frikort från rektorn för att bete sig som svin mot tjejer. Jennifer Mathieau använder skickligt 1990- talets revival och låter Viv söka inspiration från sin mammas tid i Rebel Grrrl- kretsar för att skapa ett fanzine som uppmanar till kamp mot sexism och orättvisor.

Mot framtiden

Mot framtiden – En simpel guide till att krossa patriarkatet av Clara Henry är en kåserande, hands-down guide till att leva mer jämställt och förstå fler av de strukturer som gör att vi lever ojämställt. Det är öppet, ärligt, kunnigt och välskrivet – ge den till alla tonåringar i er närhet!

De viktigaste böckerna tt läsa? Revolution Poetry och Mot framtiden.

”Moxie girls fight back”

Vivian har fått nog. Efter att ha läst Moxie borde varenda en hålla med – och gå ut på gatorna och göra revolution.

I den amerikanska småstaden där Vivian bor får killarna i amerikansk fotboll- laget göra precis som de vill. Skolans rektor låter dem komma undan med trakasserier av tjejerna, sexistiska kommentarer och rena övergrepp i skolkorridorerna. Alltmedan tjejerna inspekteras för att inte bryta mot klädkoden och uppmanas att ta ansvar för killarnas beteenden av rektorn som naturligtvis också är pappa till fotbollslagets stjärna.

Jennifer Mathieu drar kanske saker till sin spets ibland men övertydlighet kan behövas för att göra en poäng och Moxie är tyvärr ganska ofta en trovärdig skildring även av en helt vanlig högstadiekorridor i Sverige, där tjejer tvingas ta ansvar för killars beteenden och där killars sexistiska beteenden bortförklaras med ”pojkar är pojkar”. Även om det inte handlar om exakt samma situationer, är strukturen precis densamma.

Vivian tänker inte gå med på det längre. Nästan varje kväll försjunker hon i sin mammas förflutna som Riot Grrrl på 1990- talet och gör till slut ett eget fanzine – ett som uppmanar till revolt och feministisk aktion. Som en löpeld sprider sig Vivians budskap och när tjej efter tjej blir en ”Moxie girl” kan ingen längre blunda för sanningen.

Moxie är fruktansvärt vacker i sin starka skildring av kvinnlig gemenskap och vikten av separatism. Jag älskar hur den berättar om en gryende revolution, hur så många tjejer tyst i sitt inre gör uppror och sedan upptäcker att de är starka tillsammans. Jag älskar hur Jennifer Mathieu effektivt undviker klyschor så som att tjejer alltid är bitchiga och aldrig kommer överens, så som att tjejer som placerats in i olika fack aldrig skulle kunna bli vänner och så som att det finns den där perfekta killen som faktiskt förstår allt och räddar hela situationen. Nej.

I’m totally sure he’s not doing it on purpose, but Seth is a guy, and he can’t ever know what it feels like to walk down a hallway and know that you’re getting judged for the size of your ass or how big your boobs are. He’ll never understand what it’s like to second guess everyting you wear and how you sit and walk and stand in case it doesn’t attract the right kind of attention, or worse, attracts the wrong kind. He’ll never get how scary and crazy-making it is to feel like you belong to some big Boy Monster that decides it can grab you and touch you and rank you whenever and however it wants.

Tjejerna på East Rockport High finner en gemenskap i att utsättas för orättvisor. Tillsammans skapar de en revolution. Jag älskar det så mycket att jag blir tårögd.

I clench my fists. I feel like a match about to be lit. Or like the first crack of thunder before the storm.

Moxie gavs ut på engelska 2017 och på svenska 2018 av Lilla Piratförlaget.

Boken finns på svenska på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Bokhuset, Jill tycker till, Röda rummet, Stories from the city, romeo and juliet.

Revolution Poetry

Revolution Poetry är en rörelse som ger rum åt unga visionärer och konstnärer. En plattform för spoken word som har växt och turnerat runt. Revolution Poetry ger röst åt människor som marginaliserats och stängts ute, unga människor från förorten som söker ett rum för sin poesi, ett sätt att synas och höras med sina berättelser.

I samlingen med Revolution Poetry ekar deras röster mellan husen. Poesisamlingen innehåller några av de starkaste röster jag hört, texter som är rakryggade och vägrar vika sig för fördomar. Det är röster om rasism, och om att blunda för rasism, så träffande att det gör ont överallt. Röster om att växa upp utan att få höra hemma någonstans, om att stå utanför ett system som gör skillnad på människor och människor. Om att möta ett samhälle som anser att du inte är lika mycket värd som alla andra.

Genusmedvetenhet?
Sådant existerade bara i böcker
Som stod vackert uppradade
Högst upp i bokhyllorna
Dit vi inte nådde
Vi kom bara över texterna om
Överlevnadsstrategier
(Ur Fiskbensfläta, Rojda Sekersöz)

Revolution Poetry är tusen röster på en plattform som behöver höras, som måste höras. Röster som kräver rätten att ta plats i de litterära rum som nekats dem. Revolution poetry är en bok som kryper in under huden. Många dikter har ett otroligt direkt tilltal, med enkelhet och självklarhet målas en bild upp av ett samhälle som borde stått upp för dem, men som inte gjort det. Med allra största klarhet visar författarna en sida av samhället som de flesta på egen hand aldrig kan förstå. Därför borde Revolution Poetry vara högläsning i varje högstadie och gymnasium.

De dikter som berörde mig allra mest är Kvinnan som kunde tala med blattar av Nina Rashid, Avsändare av Nabila Abdul Fattah och Fiskbensfläta av Rojda Sekersöz.

Jag lärde mig att ringa in till landets alla myndigheter
innan jag fyllde tolv
på grund av mammor som inte orkade bli tilltalade
som om de vore tolv
(Ur Kvinnan som kunde tala med blattar. Nina Rashid)

Revolution Poetry startades 2009 av Nachla ”Libre” Vargas Alaeb, Aladin Bewar Zakholi och ”Lilla” Namo Marouf.  Medverkar gör poeterna: Burcu Sahin, Halima Shegow, Lovisa Wessberg, Makda Embaie, Meron Mangasha, Mona Monasar, Nabila Abdul Fattah, Nachla Libre, Nawroz Zakholy, Nebay Meles, Neftali Milfuegos, Nina Rashid, Quena Soruco, Rojda Sekersöz, Saman Sokhanran, Sara Benafshe Qasem, Sanam Qasem, Sara Nazari, S.T.I.C.S POETS, Yodit Girmay , Dusan Marinkovic, Ikram Abdulkadir, Max Miliciano, Shantis, Iman Talabani, Hedy Aliyar, Robin Nazari, Mariama Jobe, Salih Bilic.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Höglandet – Steinar Bragi

Islands högland är kargt och ensligt. Vägen som Hrafn, Vigdís, Egill och Anna färdas på är bara svagt utmärkt och snart har de kört vilse i sanden och dimman, rakt på ett hus. Bilen går sönder och de två paren tvingas övernatta i huset, hos två äldre människor som verkar leva helt isolerade.

Men allt är inte som det verkar. Ingen får röra sig utomhus efter mörkrets inbrott.

Höglandet är en klaustrofobisk skräckroman som alltmer inger en stigande känsla av panik och instängdhet, det ödsliga landskapet till trots. Hrafn, Vigdís, Egill och Anna försöker gång på gång ta sig ifrån huset men dras tillbaka liksom till en magnet, som om huset inte tillåter dem att ge sig av. Det blir en upprepning likt mardrömskänslan att befinna sig i ett hus, gå igenom dörr efter dörr och bara komma tillbaka till samma ställe igen.

Det finns ett stråk av folktro och instängd skräck i Höglandet som jag älskar. Tyvärr låter Steinar Bragi den ödesmättade stämningen alltmer tas över av sprickor från det förflutna hos de två paren, av svartsjuka och destruktivt sex. Ibland önskar jag att Bragi låtit skräcken ta över mer. Samtidigt målar de de fyras dysfunktionella historia också en bild av deras katastrofala situation och inte minst av samhället i sig – ett samhälle i spillror efter finanskrisen, i desperat behov av att hävda sig. Höglandet höll mig fängslad i timmar, säkert inte minst för att jag läste den helt ensam i en stuga på landsbygden och det var inte svårt att föreställa sig något ondskefullt, otänkbart, röra sig utanför i snöstormen.

Höglandet är otäck, på sina ställen fruktansvärt välskriven och obehaglig på ett sätt som får en att vrida sig i imaginära plågor och att aldrig vilja åka ut med en jeep till höglandet, någonsin. Ändå ger Steinar Bragi en fängslande bild av det ogästvänliga landskapet, som om naturen själv hämnas. Jag kommer sent att glömma bilden av höglandet.

Höglandet var den första boken jag läste 2019 i fantastik- världsutmaningen. Nästa bok blir förmodligen The Three- Body Problem av Cixin Liu från Kina.

Fler som läst: Beroende av böcker, Bernur, Dagens bok, Litteraturmagazinet.