Våren i Paris

Veckan tema hos Kulturkollo handlar om kultur vi förknippar med Paris. Jag fastnade hos Carolinas inlägg om våren i Paris. Åh, vad jag saknar den! Jag var i Paris för första gången för snart precis ett år sedan, i maj. Det var nästan sommar då, tjugofem grader varmt och vattnet glittrade på Seine. Vi bodde på ett hotell som huserade i ett gammalt stenhus i södra Pigalle, det var så litet att det bara med nöd och näppe gick att ta sig runt sängen fram till dörren men det hade ett vackert knirkande trägolv och en balkong med smidesräcke just under hustaket – och vi såg Sacré Coeur lysa i nattmörkret från fönstret. Då beskrev jag Pigalle som  ”ett område som en gång har varit ganska sjaskigt men där nu trendiga hipsterbarer dyker upp lite överallt som mopsiga små maskrosor i den dammiga asfalten. En stad i förändring, ändå verkar den ibland aldrig ha förändrats.”

Något med det gjorde att Paris verkligen fastnade hos mig. Det urgamla och det nya. Hetsen och lugnet. En trädgård mitt i stenläggningen. Jag läste Huset du älskade, Mördaren i Marais och Underjordiska timmar, då, och fick uppleva Paris både då och nu – även i litteraturen. För mig var Huset du älskade lite för smörig och Mördaren i Marais lite för förutsägbar men Underjordiska timmar var en fantastisk läsupplevelse. Jag har skrivit om de två första böckerna här och den tredje här.

Men min största litterära upplevelse som utspelar sig i Paris är, och kommer kanske alltid vara, min älskade Fantomen på Operan som fick mig att älska Paris långt innan jag såg det på riktigt. Jag har skrivit mer om min kärlek till Gaston Leroux spökhistoria här. En annan bok jag minns, och kanske också på något sätt alltid kommer bära med mig, är Drömbokhandeln.

4 thoughts on “Våren i Paris

Kommentera