Half Bad, fantasy och HBTQ

Half Lost avslutar Sally Greens trilogi om ett Europa där det pågår ett krig mellan svarta och vita häxor, oanade av människan. Nathan befinner sig mitt i, bokstavligt talat. Han är hälften svart häxa, hälften vit, och vilsenheten i det gör honom till en ganska spännande karaktär. Han är en motvillig antihjälte, butter och otrevlig och ganska självupptagen.

Det är en spännande serie, Half Bad. Jag älskar häxorna, jag älskar Gabriel och Sally Green lyckas göra ett snyggt och trovärdigt världsbygge. Ändå är det så mycket jag saknar. Att det finns så få fantasyböcker med HBTQ-relationer är sorgligt och det är fantastiskt att Sally Green kliver in på fantasyscenen med det i sina böcker – men det hade kunnat göras så mycket bättre. Paranormal romance- genren har kläckt bok efter bok sedan 2010- talets Twilight och när äntligen en HBTQ- bok i ungefär samma genre blir känd tar det förstås två och en halv böcker innan relationen verkligen uttalas. Jag hade länge känslan av att Sally Green var lite rädd för att tydligt skriva ut att Nathan och Gabriel faktiskt är kära i varandra – fram till tredje bokens andra halva går det alldeles utmärkt att tolka deras förhållande som vänskap om en skulle vilja det och det gränsar nästan till pinkwashing för mig. Det är så tydligt, just för att paranormal romance- genren kännetecknas av så starka känslor att knappt något annat än döden kan stoppa dem. Här finns inte det.

Det gör mig också besviken att Sally Green inte vågade gå längre och låta HBTQ-relationer vara en del av vardagen. Nathan och Gabriels relation är den enda HBTQ-relation som syns, som om den vore något väldigt annorlunda och därför dömd att inte kunna existera. Att jag gav Half Lost ett dåligt betyg på Goodreads beror mycket på det, och på det otroligt märkliga och fåniga slutet som jag faktiskt inte alls kan förstå mig på och som gjorde mig både trött och ledsen. Dessutom är Half Lost ganska torftigt skriven och karaktärsutvecklingen från första boken har helt stannat av. Jag önskar också att magin i sig fått ta mer plats, att något mer hade gjorts av den fina glimt av magi kopplad till jorden som dyker upp mot slutet.

Att jag lät min recension nästan uteslutande handla om HBTQ-relationer är för att jag är så svältfödd på HBTQ-representation i fantasy och känner mig så ambivalent inför den här serien. Jag älskar Nathan och Gabriel, men jag önskar att Sally Green skulle gjort mer av det. Jag hoppas att Half Bad– trilogin kan fungera som en dörröppnare för fantasyförfattare, att det äntligen kan komma en tid när HBTQ- relationer får existera på likadana villkor som heterorelationer får. Att det finns så otroligt mycket paranormal romance- YA som nästan alltid är straight är både märkligt och sorgligt.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första och andra delen.

Boken finns på engelska på SF-bokhandeln, Adlibris och Bokus.

Boken finns på svenska på Adlibris och Bokus.

Fler som läst: JM Holmström, Fantastiska berättelser.

Jag packar min väska

I veckans utmaning uppmanar Kulturkollo oss att gå i idé en månad och ta med oss tre kulturella grejer. Vilka?

Nu är jag en sådan person som älskar vintern, särskilt här i Jämtland där den är vit av snö och kall istället för blöt. Men jag kan ändå se charmen i att få stänga in sig tills ljuset återvänder och packar gärna min kulturella väska. Den skulle förmodligen innehålla:

Min dator. Vid sidan av bokläsandet är datorspelandet mitt förmdodligen största kulturella intresse. I min dator har jag många spel jag älskar, och fler jag ännu inte ens rört. Jag hade lätt kunnat lägga en månad på det.

En bok. Jag tänker att jag ändå vill koppla av med en bok ibland. Från min hög med olästa böcker skulle Alberte och Jacob passa bra då jag äger den i en pocketutgåva med alla böckerna i serien och den förmodligen räcker i en hel månad.

Hörlurar . När jag inte orkar spela eller läsa lyssnar jag på ljudbok eller musik via datorn.

En ganska härlig månad, ändå?

Jag är en grön bänk i Paris – att lyssna på poesi

En regnig decemberdag och en promenad i Smålands skogar, så lyssnade jag på Kerstin Thorvalls egna inläsning av poesisamlingen Jag är en grön bänk i Paris.

Jag är en grön bänk i Paris innehåller Kerstin Thorvalls fyra poesisamingar: Fula ord är så sköna (1967), Följetong i skärt och svart (1971), Men akta dig så att du inte blir kär (1973) och Nedstigen ängel (1991). Här finns också dikter ur prosaboken Tänk om det är klimakteriet (1982) och ur antologin Debut (1965).

Det märks att det är många år mellan dikterna. Jag är en grön bänk i Paris är en spretig samling som rycker och drar åt olika håll och teman, är tungt melankolisk i ena stunden och syrligt sarkastisk i andra. Här finns många teman, det överväldigande är kärlek och skam. Just kärlekstemat, och dikterna om åldersskillnad, talar inte särskilt mycket till mig. Att höra flera dikter med nästan samma kärna, många på rad, blev lite väl mycket. En del av dem känns inte ens helt okej.

Men ensamheten, den är talande och tydlig och känns långt in. En del bilder är otroligt starka, gör verkligt ont – som den i slutet om bantning, vikt och anorexi. Om hon som går från storlek 46 till storlek 32 och väninnorna slutar fråga om hennes bantningsmetod först när hon läggs in på sjukhus. Samtiden med dess sjuka ideal.

Att höra en poet själv läsa in sina verk är förstås något särskilt, betoningarna och ibland frenesin får det att kännas nära. Däremot var det märkligt att bokens efterord, skrivet av Göran Greider, inte var med i ljudboken. Ändå var det fint att lyssna på Kerstin Thorvall läsa in sina egna dikter. När jag läser en poesisamling som en fysisk bok läser jag ofta under lång tid, en dikt i taget. Men ljudbokens ungefärliga 45 minuter ville jag lyssna på från början till slut.

Ljudboken utgiven av Bonnier Audio, 2007.

Boken verkar vara slut på förlaget men du kan ladda ned e-boken på Adlibris och Bokus. Bokus har även den digitala ljudboken. Jag lyssnade via Storytel.

Fler som läst: Enligt O.

Topp 10 nya författarupptäckter för mig 2018

En av få utmaningar jag brukar följa är Top Ten Tuesday av That Artsy Reader Girl. Idag var det en verkligt spännande utmaning: Top Ten New-To-Me Authors I Read In 2018. det var roligt att räkna hur många författare som var nya för mig 2018 då det var många fler än jag hade trott – hela 46 stycken! Det var därför ganska svårt att plocka ut de 10 bästa. I urvalet tog jag inte så mycket hänsyn till vilken som skrivit den allra bästa boken 2018 utan främst till vilka författarskap jag kände att jag verkligen vill och kommer att följa, vilka jag vill läsa fler böcker av – eller redan har gjort.

Så, här är min lista över topp 10 författarupptäckter 2018, i någon form av rangordning. Boken jag läste av dem inom parantes, med länk till min recension av boken.


Jacqueline Woodson (Brown girl dreaming)
Andrea Lundgren (Nordisk fauna)
Lisa Bjärbo (Inuti huvudet är jag kul)
Christina Lindström (Finns det björkar i Sarajevo?)
Frances Hardinge (Lögnernas träd)
Mia Öström (Dödsbo)
Samira Ahmed (Kärlek, hat och andra filter)
Maria Frensborg (Mina smala axlars längtan)
Elin Boardy (Tiden är inte än)
Nicola Yoon (Idag är allt)

Cibola Burn – James S. A. Corey

Det är något särskilt med att öppna en ny del i Sci-Fi- serien The Expanse. Det är rymdopera i sin finaste form, där bombastiska rymdskeppsstrider blandas med utforskandet av nya världar och människans famlande försök att skapa ordning och reda ur kaos. I fjärde delen, Cibola Burn, har rymdens tre stora maktspelare fått en ny planet att leka med. Jorden, Mars och Outer Planets Alliance försöker förstå det form av liv som väckts i de tidigare delarna av bokserien och nosar på de nya världar som öppnats. James Holden och hans besättning blir förstås ganska snart iblandande i röran.

Cibola var enligt legenden en stad i norra Mexiko som skulle innehålla enorma rikedomar. På 1500- talet skickades spanska kolonisatörer ut för att hitta staden, som visade sig vara byar med hus som hade soltorkat tegel till takoch tillhörde urinvånare, zunifolket. Varje bok i den här seriens namn syftar på en av människans legender och det är tydligt hur lite som egentligen förändrats när hen gett sig ut i rymdens stora evighet på ett sätt vi i dagens läge ännu inte kunnat. Kvar är människans storhetsvansinne och brinnande önskan att äga och namngiva, bli rik på naturens resurser. Följden blir, som så ofta, kolonialism och natur som slår tillbaka. Det är lätt att se dagens samhälle framför sig, ändå är Cibola Burn inte en trött samtidsskildring maskerad som Sci-Fi. Det är ett otroligt spännande och välskrivet rymdäventyr som få andra.

Ändå är det inte min absoluta favorit i serien. Att så mycket tid spenderas på planeten Ilus är visserligen ett spännande avbrott i serien, men jag när en liten saknadskänsla över rymdresorna och någonstans känner jag mig inte riktigt hel så länge Rocinantes besättning är så uppdelad. Att rymdskeppet går just under namnet Rocinante är även det en intressant och, vad det känns som, humoristisk intertext. Är det verkligen väderkvarnar han slåss mot, Holden? Det finns mycket intertext att fundera över, för den läsare som vill.

Själv älskar jag att det i Coreys framtid inte längre ses som annorlunda med HBTQ- familjer eller polyfamiljer – två mammor, två gifta män eller en polyfamilj nämns väldigt ofta i förbigående utan att det behöver göras en grej av det. Det är så bra! Förvisso är de få relationer som faktiskt utforskas närmare ändå heterorelationer men för att vara Sci-Fi- genren (med undantag, givetvis) är det här ett oerhört stort steg framåt.

Och så rymden, den totala, knäckande evigheten som är rymden, är James S.A. Corey en mästare på att beskriva. Den väger tungt på sinnet, samtidigt som möjligheterna är oändliga och spännande. The Expanse är en av de bästa Sci-Fi- serier som skrivits.

Köp boken på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Efterlängtade boksläpp våren 2019

Våren närmar sig, i alla fall i förlagskatalogerna. Jag har valt ut de böcker jag ser mest fram emot i vårens utgivning!

Bilderböcker

Hurra! Augustbelönade Emma Adbåge ger ut en ny bilderbok, Slottet.

Jag längtar alltid efter översättningar av Oliver Jeffers bilderböcker, de är så fina! I vår kommer Här är vi som är en fantastiskt vacker, och lite vemodig, bilderbok om att leva på planeten Jorden.

Ett av vårens mest intressanta samarbeten är Äta gräs som är skriven av Augustnominerade Sami Said (hans första barnbok!) och illustrerad av Sven Nordqvist.

Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich har skrivit två fina bilderböcker tillsammans och jag längtar efter den tredje – Jag är inte sjuk!

I vår kommer också Eid, en festdag av Eva Sussor, Jali Madi Susso och Matilda Ruta. Jag älskar Matilda Rutas illustrationer, de är så fina! Den enda tidigare bilderboken om Eid/Ramadan jag känner till på svenska är När det knackade på dörren av Taghrid al-Najjar så fint att denna kommer! Jag hoppas den översätts till arabiska också.

Kapitelböcker

En ny bok om Frallan! Frallan, skriven av Sara Ohlsson och illustrerad av Lisen Adbåge, är en av mina favoriter bland kapitelböcker för 6-9 år och jag längtar efter Frallan och kärleken.

För 9-12 år kommer det flera intressanta uppföljare. Andra delen i Ödesryttarna av Helena Dahlgren, Legenden vaknar, och tredje delen i den fantastiska serien om Curly Bracket, Game Over, av Tor Moström och Johan Wendt. Till våren kommer också Tack för allt som är andra delen om Hawas detektivbyrå, uppföljaren till Falafelflickorna, av Christina Wahldén.

Precis idag ges Önskebrunnen ut, en skräckroman för 9-12 av Frances Hardinge som ser så otroligt läskig ut att jag måste läsa den! Jag är däremot lite försiktigt positiv till Projekt Gemini, Ett annat jag av Petter Lidbeck och Carin Gerhardsen.

Men vårens kanske allra mest efterlängtade boksläpp? Henrik Ståhl ger ut en bok baserad på sin pjäs Till Vial. En Aniara för 9-12 år där världen är på väg att kollapsa och syskonen Gladys och Keaton befinner sig på en rymdraket på väg till exoplaneten Vial. Det är underbart att science-fiction har letat sig ned till kapitelböckerna i allt större utsträckning de senaste åren. Jag kan knappt bärga mig inför denna bok! Och den är så vacker!

Ungdomsböcker

Jag älskade Jag, en av David Levithan men har ännu inte läst En annan. I vår kommer fortsättningen, Någon dag.

I döden för dig är en ny bok av Mian Lodalen och Maria Ahlsdotter som ser jättespännande ut! Jag längtar.

I vår kommer också Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande av Moa Eriksson Sandberg. Beskrivningen av handlingen gör mig inte övertygad men jag har älskat Eriksson Sandbergs böcker för mellanåldern så jag hoppas mycket på denna.

Jag utsåg The Hate U Give till 2017 år bästa bok och äntligen kommer en ny bok av Angie Thomas! On the come up ges ut i februari 2019, hoppas den översätts snarast.

Vad ser du fram emot i vår?

Christmas Days – Jeanette Winterson

Det är ändå något alldeles särskilt att läsa jullit, och allra finast är det i Jeanette Wintersons sällskap. I vanliga fall är annars inte jullit min särskilda kopp te. Jag tycker sällan om romantik och gulliga historier om insnöade caféer men Jeanette Wintersons bitterljuva julstämning passar en sådan småbutter bibliotekarie med Grinchensymptom som jag alldeles utmärkt. Det finns magi här, oh ja, och vacker gnistrande vinter, men också sorgesam ensamhet, rädsla och fattigdom. Här finns de sidor av julen som vi sällan ser i juletid där synbar lycka, julklappar och mat i överflöd ofta tar upp hela blickfånget. Jag älskar att Jeanette Winterson berättar om tillvaron i gränslandet, om de som är ensamma på julafton, om spökhistorierna, om sorgen. Det känns som att hon sitter i fåtöljen bredvid mig vid brasan och berättar.

Så går går julens tolv dagar i Jeanette Wintersons sällskap. Jag får följa med till snofsiga partyn i New York, till året hon träffade sin fru och, flera gånger, till hennes uppväxt som vi också mötte i Det finns annan frukt än apelsiner och Varför vara lycklig när du kan vara normal? De tolv recepten som följer med berättelserna är långt mer än bara recept, det följer med en historia till varje som berättar om vems recept det är, hur Winterson fann receptet och hur bästa tillvägagångssättet är för att lyckas – inte sällan involverar det ett glas kyld champagne vid sidan av. Jag finner mig önska att alla kokböcker skulle skrivas på det viset, för jag känner att jag vill laga alla recept och då få komma lite närmare den historia som följer med dem.

Men allra mest tycker jag om berättelserna, tolv noveller om julens alla sidor. Om snömamman som väcks till liv, om sorgen när en älskade går bort i juletid, om ett knirkande gammalt hus med en mörk historia, om en flicka som gifts bort till ett hårt liv och tar döden i sina händer. Det är makabert, ibland hårresande så, men det är också vackert och stillsamt. De här berättelserna – The Snowmama, The Second-best bed, The mistel-toe bride och The Glow-Heart – är de jag tycker allra mest om, men alla är läsvärda och alla bär Jeanette Wintersons fullkomligt bedårande språk som jag blivit mer och mer förälskad i för varje gång jag läst en ny bok av henne. Jag tror att jag kommer återvända till den här boken, ett annat års tolv juldagar. Kanske flera.

Boken finns på engelska på The English Bookshop, Adlibris och Bokus, på svenska på Adlibris och Bokus.

Fler som läst: CRM Nilsson, Västmanländskan, …och dagarna går, Johannas deckarhörna, med näsan i en bok, stories from the city, Boktokig, Livet med orden.

Homo Sapienne – Niviaq Korneliussen

När Bokmässan hade Tema Norden 2012 hade jag nyss varit bloggambassadör för mässan. Då jag skulle besöka mässan även 2012 läste jag massor av nordisk litteratur det året. Två grönländska böcker blev lästa men jag tyckte inte om någon av dem – jag önskar att jag hade haft Niviaq Korneliussens Homo Sapienne då.

Det var Feministbiblioteket som tipsade mig om Homo sapienne, hon hade läst den flera år tidigare, på danska, innan den var översatt till svenska och hade tyckt mycket om den. I år översattes den av Leopard förlag – ett fantastiskt val som jag hoppas gör att många fler hittar till den.

Niviaq Korneliussen skildrar Grönlands huvudstad Nuuk med glöd och, ibland, vrede. I Nuuk finns Fia, vars hela liv kastas om när hon sent en kväll träffar på Sara och blir blixtförälskad. Fias vän Arnaq är intresserad av Saras flickvän Ivik, som inte vill att Sara rör vid henne. Men det är under ytan det sker i Korneliussens roman, kärlek som skälver av längtan och normer som längtar efter att brytas. Nuuk är en liten stad, reglerna är gamla och hårda och den som bryter mot dem straffas hårt. Samtidigt är det här inte enbart en bok om att bryta gamla normer, framförallt är det en roman om kärlek, längtan och rädsla – rädsla för vad andra tycker men också rädsla för att erkänna för sig själv vem du är.

Homo Sapienne är en kort roman, väldigt enkel att läsa, med så mycket mer bakom det texten egentligen säger. En modern roman, fängslande, viktig. Jag tyckte mycket om den.

Leopard förlag, 2018.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Feministbiblioteket.

Bäst i december 2018 och TBR för januari

December, årets sista månad. Långa juldagar är långa läsdagar, jag läste hela 10 böcker i december. Förutom böckerna i högen även två ljudböcker, The Wide Window och Jag är en grön bänk i Paris.

Bäst i december

Jag läste många fantastiska böcker och det är svårt att välja bara en, men jag älskade verkligen Min hemliga tvilling av Kerstin Lundberg Hahn, ett underbart Sci-Fi- äventyr för mellanåldern. Annars var Cibola Burn decembers stora höjdpunkt, fjärde delen i The Expanse som nästan bara blir bättre och bättre.

Att läsa i januari

I januari läser jag den länge efterlängtade Augustprisvinnaren i kategorin skönlitteratur – Aednan av Linnéa Axelsson.

Åter till Bricken på Svartvik med ”Sågspån och eld”

Det var fem år sedan jag läste de två första böckerna om Bricken, Sågverksungen och Bricken på Svartvik. Det var en varm sommar och jag gick upp fullständigt i Sundsvalls sågverk 1879 när strejkerna bröt ut överallt för att sågverksarbetarna ville ses som riktiga människor och få skälig lön för sitt arbete. Allra mest älskade jag dem dock för Brickens skull, hon är en karaktär lätt att ta till sig och svår att släppa.

Jag blev påmind om serien när jag såg att de fanns inlästa på ljudbok. När jag inte har läsro nog att ta upp en historisk roman på över 300 sidor kan jag ändå gärna lyssna på den i 12 timmar eller mer. I Sågspån och eld har Bricken hunnit bli 20 år, vuxen med den tidens mått mätt. Men ännu har hon inte hittat någon att dela livet med och åh, vad hon längtar.

Det jag älskar så ofantligt med det här böckerna är den fantastiska miljöskildringen och de underbara personporträtten. Precis som Carolina skriver i sin fina recension är jag också där, jag känner lukten av sågspån och jag hör arbetarnas rop till varandra. Jag känner, liksom Bricken, när det är dags för eftermiddagskaffe och när det är kvällsgröt. Jag känner hennes starka längtan efter ett hem och betydelsen av att ha en nytvättad trasmatta på golvet. Bricken är en oerhört stark karaktär som inte tvekar på att säga ifrån när det behövs – men som inte heller är rädd för att visa sig svag. Jag känner så mycket med henne, lever mig in i hela boken i Odile Nunes fina uppläsning. Åh, vad jag har saknat Bricken.

I Sågspån och eld brinner Sundsvall. Inte bara i uppror mot behandlingen av arbetare – Vibeke Olsson skildrar den största branden i Sveriges historia, i Sundsvall 1888. Att hon vet vad hon skriver om och har gjort mycket research gör hela boken så otroligt levande. Vibeke Olsson skildrar sågverkslivet och arbetarrörelsen, men också klassamhället, industrialiseringen, nykterhetsrörelsen. Allting känns nära och äkta och något brinner också inom Bricken, kärlek och oro för sin far och för lungsjuka Sirkka. Och för Natan, som inte kan låta bli brännvinet men som hon älskar ändå.

Timmarna går fort, Vibeke Olssons språk är fantastiskt medryckande. Det enda som gör att Sågspån och eld inte får fullt betyg är att jag önskar att hon, eller en redaktör, hade klippt några uttryck som blir ganska uttjatade till slut. Jag funderar på om det är lättare att märka sådant i en ljudbok, när det inte går att skumma över sidorna utan varje ord hörs. Jag vill heller inte spola, inte missa något. Serien om Bricken på Svartvik hör ändå till de bästa historiska romaner jag läst. Jag längtar efter att återvända till del 4, men kommer att vänta lite. Jag vill inte att böckerna ska ta slut, men jag vill också så gärna veta hur det går för Bricken. Jag hoppas många fler hittar till de här böckerna, de är en skatt i den svenska arbetarlitteraturen.

Här har jag skrivit om de tidigare delarna.

Libris förlag, 2012. Ljudboken finns att ladda ner på både Bokus och Adlibris. Jag lyssnade via Storytel. Den finns också att hitta som pocket på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boktokig, Carolina läser, Vackerunderbar, och dagarna går, Boktokig, Böcker emellan.