A Feast for Crows – fjärde resan till Westeros

Det finns kanske ingen bokserie som gjort mig så ambivalent och så frustrerad som A Song of Ice and Fire – samtidigt som jag inte för allt i världen kan sluta läsa.

A Feast for Crows är fjärde boken i serien som, för den som bara sett TV-versionen, kanske är mer bekant som A Game of Thrones. Här smids det ränker i det medeltidsaspirerande kungariket Westeros, här håller drottning Cersei hov och här hotar de zombieliknande White Walkers någonstans i utkanten av världen. Men vem bryr sig om det, när det konspireras för att mörda kungafamiljen?

Jag har sett många ge dåligt betyg till A Feast For Crows för att den inte innehåller deras favoritkaraktärer. Och ja, även jag blev en smula förvånad och besviken över att inte få träffa flera av de karaktärer jag verkligen älskat i de tidigare böckerna. Men det som framförallt, i min åsikt, gör fjärde delen till den sämsta hittills är att det händer så fruktansvärt lite. Det är rådslag efter rådslag, det pratas och planeras men våra hjältar och skurkar tar sig nästan ingenstans.

Om frånvaron av händelser till största delen gett utrymme till karaktärsbygge, då hade A Feast for Crows kunnat bli en fantastisk bok på vägen till det stora krig jag gissar kommer komma – för självklart kan även fantasy vara fantastisk utan en actionrik plot, men då krävs det substans i frånvaron av det. Till viss del det byggs det också karaktärer, jag tycker om att få träffa prinsessan Myrcella mer, the Sand Serpents, Arya, Brienne. Samtidigt ges en stor del av utrymmet, fortfarande, åt dödstrista macho- uppvisningar och fantasilösa kvinnoporträtt. Här finns kärnan i det jag tycker så illa om med de här böckerna – kvinnoföraktet, kvinnohatet, våldtäkterna, det meningslösa våldet. Jag kallar det meningslöst för att det ofta är sensationellt istället för skildrande – och nästan alltid löjligt överdrivet. Jag har ägnat tre tidigare recensioner åt varför jag inte håller med ”starka kvinnor”- hypen om A Song of Ice and Fire och varför jag inte tycker om den termen över huvud taget – och kommer därför inte orda mer om det, nu. Jag stänger A Feast for Crows med förhoppningen om att A Dance of Dragons kommer vara bättre – och att George R R Martin någon gång kommer lyckas skriva klart resterande delar i bokserien.

Här kan du läsa vad jag tyckte om de tidigare böckerna i serien:

A Game of Thrones
A Clash of Kings
A Storm of Swords

Boken finns bland annat hos SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Med Maigret på semester

Georges Simenon föddes 1903 i Belgien och skrev ungefär 300 romaner och 500 noveller – en ganska makalös produktion. Hans kanske mest kända romanfigur är kommissarie Maigret, som figurerar i 75 romaner. Deckare är inte min favoritgenre men jag när en viss svaghet för klassiska detektivromaner à la Agatha Christie, kanske en kvardröjande gnista sedan min tonårskärlek till Kitty och Mary Lou.

Aldrig tidigare hade jag stiftat bekantskap med herr Maigret, men när bokcirkeln Prosa och Prosecco valde Maigret till sin nästa huvudperson var det dags. Då det var juni och semestern nalkades valde vi Maigret på semester, inte den första Maigret- boken men av de som anses bäst och som också nyligen gavs ut i nytryck.

Att vara på semester med Maigret är att sitta på franska balkonger och sippa kallt vitt vin eller söta likörer tillsammans med högtravande poliskommissarier och läkare medan det mystiska mordfallet metodiskt talas igenom. Det är inte så tråkigt som det låter, ofta är det ganska roligt och småputtrigt mysigt – så där som nyskrivna deckare sällan är. Georges Simenons böcker är klassiker i deckarhyllan, inte så bra som jag hade förväntat mig men ljudboken var värd några timmars lyssning i sommarvärmen. Tre vinglas av fem.

Bäst i augusti 2019 och TBR för september

Augusti

Augusti var sommar och semester. För mig betydde det tälta, bada och vandra – jag älskar den svenska sommaren och kan inte tänka mig att åka någon annanstans då. Här hemma är nätterna ljusa fram till solen går upp och myggen, ja de får en stå ut med. Semester är också att få tid att läsa tjocka fantasyromaner och lyssna på ljudböcker på en filt i gräset – vilket är precis det jag gjorde. I augusti lyssnade jag på fler ljudböcker än jag brukar på en månad – fem stycken.

Bäst i augusti

Augusti var många fina böcker men den allra finaste upplevelsen var att få umgås med Maj igen. Jag lyssnade på Liv till varje pris, sista boken i Kristina Sandbergs trilogi, och ville aldrig att den skulle ta slut. Andrea Irving har gjort en fantastisk inläsning. Min recension hittar du här.

TBR för september

I september läser jag The Dark Forest, andra boken i trilogin Rememberance of Earth’s Past av kinesiske Cixin Liu, som en del i min Fantastik- världsutmaning. Jag älskade första delen, The Three Body- Problem, och har längtat efter att ge tid till del 2.

TBT till sommarläsningen 2019

Det är början av september och än känns inte sommaren särskilt långt borta, men jag tänkte ändå ägna denna dagen åt en Throwback Thursday och blicka åter på sommarläsningen 2019.

Traditionsenligt bestod min sommarläsningshög av fantasy och science- fiction, och därav bara något för många böcker. Sju böcker hade jag noggrant plockat ihop, jag läste fem av dem. Resterande två kommer jag börja läsa nu i september istället. Jag älskar att läsa fantastik på sommaren, långa dagar med tjocka böcker fulla av äventyr. Förutom min planerade läsning, läste jag också några hästböcker – och lyssnade på flera ljudböcker.

På bilden är min planerade sommarläsningshög, här är de böcker jag läste med länkar till recensioner:

Trädet vid vägens slut
A Conjuring of Light
Tongues of Serpents
Kärleken vi inte förstår
A Feast for Crows
Med långa tyglar
Varsågod och rid
The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue
Liv till varje pris

Maigret på semester

Liv till varje pris – sista boken om Maj

Det är inte så mycket omtumlande läsning, mer som att bli överkörd av en ångvält. Majs ständiga ångest, ständiga oro, ständigt snurrande kring vilken middag hon ska laga, vilka kakor hon ska baka, om sonen Lasse och dottern Anita och maken Thomas.

Varför finns det inte så många liknande böcker som Kristina Sandbergs trilogi om Maj? Det finns oräkneliga Maj genom den svenska historien, men inte ofta skildrad på det här viset. De finns, förstås, många fina, men inte i massor. Jag gissar att en hemmafrus liv i Sverige under 1930- till 1970- talet inte varit så väldigt värd att skildra. I Liv till varje pris, tredje och sista boken, är 1960- talet på ingång och Maj finner att hennes värde som hemmafru börjar ifrågasättas, det som varit hela hennes existens under mer än tjugo år. De olika tidernas ideal gräver djupa hål mellan Maj och hennes barn, som inte förstår den tid hon växte upp i.

Majs liv är, fortfarande, överskuggat av prestationsångest. I Att föda ett barn gifte hon sig med Thomas för att han gjort henne gravid, i följande två böcker försöker hon leva upp till att vara hustru till herr Berglund. Det är en klassresa för Maj, som föddes under mindre bemedlade förhållanden i Östersund och nu bor i en våning i Örnsköldsvik, med sommarstuga i skärgården, jodå.

Ändå finns alltid oron där. Livet måste se perfekt ut, våningen vara städad, den rätta middagen serverad till gästerna. Och vad händer när Thomas förlorar jobbet? Gud förbjude att någon skulle få veta om Thomas alkoholmissbruk, det som oroar och gnager varje dag. Samtidigt finns det så fina skildringar här av kvinnlig vänskap, mellan Maj och Gurli och hennes andra jämnåriga – de som också är fruar och mödrar. Kristina Sandberg skildrar en hel generation kvinnor på ett så fint sätt. Det är så bra, så insiktsfullt – och det är en feministisk gärning av rang av skildra Maj och hennes generation.

Kristina Sandberg berättar med en saklighet som är svår att värja sig mot. Hon tycker inte synd om Maj, men står alltid vid hennes sida. I Andrea Irvings välbalanserade, helt fantastiska, inläsning av ljudboken känns det som att det är Maj som talar rakt in i mitt öra. Maj, som ibland är lite osympatisk men ändå så svår att inte ta till sitt hjärta. Jag ser Maj i min mormor, alla fina middagar, i min mamma, i mig själv. Det är den återspeglingen som är det mest brutala och knäckande med Kristina Sandbergs trilogi. Hur många kvinnor bär än idag inte med sig spår av Majs prestationsångest och ständiga strävan efter yta? Hur många perfekta instagram- och facebookbilder talar inte om samma prestationsångest, samma ytliga fixering som samhället – fortfarande – tvingar in oss i?

Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris berättar om uppbyggnaden av folkhemmet Sverige, om hemmafruns liv och villkor. Men på något sätt talar de lika mycket till mig om samtiden. Jag vill gråta för att de nu är slut, jag är så tacksam för att Kristina Sandberg lät mig umgås med Maj, lära känna henne och dela hela hennes liv – så som det nu blev. Så som så många kvinnors liv blev.

Norstedts, 2014.

Här kan du läsa vad jag tyckte om tidigare delar:
Att föda ett barn
Sörja för de sina

Boken finns i pocket bland annat på Bokus och Adlibris. Jag rekommenderar dock verkligen ljudboken.

Fler som läst: Bokblomma, Lyrans Noblesser, bokmania, Boktokig, Bokmumriken, Feministbiblioteket, Boktanken, Lotten, Bokfantomen,

The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue – underbar queer 1700- talsromantik

Det finns något fullständigt ljuvligt i att hänge sig åt all den stormande kärlek, alla prassliga sidenkläder, alla förbjudna ord och alla mystiska skeenden som är Mackenzi Lee’s bok The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue. Allra mest älskar jag hur Lee helt obrydd bryter mot varenda en av 1700- talets etiketter för hur unga män och kvinnor bör bete sig.

Henry Montague är en ung bisexuell lord som är hemligt kär i sin bästa vän Percy och tillbringar sina kvällar med att dricka vin tillsammans med sagda Percy och sina dagar med att sova ikapp gårdagens festligheter. När de tillsammans ska resa iväg på sin ”Grand Tour of Europe” som var den tidens coming-of-age för unga rika lorder, ser Henry sin chans att flörta vilt med Percy och kanske till och med våga berätta hur han känner. Vad han inte hade räknat med är att hans syster, en inte så väl genomförd stöld och en mystisk ask skulle kullkasta planerna åt flera vilt spretande håll.

Lee tar sig sannerligen friheter med det europeiska 1700- talet, men är samtidigt så autentisk i vissa detaljer, språk och händelser att det helt enkelt är en fröjd att läsa. Att medelst lite fiktionaliserat historieberättande fläta in HBTQ i 1700- talet är en utmärkt idé och Lee gör det så bra att det inte är helt omöjligt att tro på. Henrys läggning är sannerligen inte accepterad av familjen, men han blir heller inte slängd i fängelse eller något annat hemskt och han är ändå – relativt – öppen.

The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue är hysteriskt rolig, kvick i vändningarna och en verklig bladvändare – jag lyssnade på ljudboken men lät timmarna rusa iväg då jag hade fantastiskt sällskap av en syrlig uppläsare med ett underbart brittiskt uttal. Snart lyssnar jag på uppföljaren, The Lady’s Guide to Petticoats and Piracy.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Vad jag ser fram emot – höstlängtan

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om hösten, och den nystart hösten ofta är. Det följer kanske med sedan skolstarten, en ny början fast hösten egentligen markerar början till årets slut. Ändå är det alltid hösten jag mest ser fram emot, en tid då det känns okej att skruva ner takten och börja förbereda sig för vintervilan. Tanken i att fånga sommardagen är bortblåst, istället infinner sig friden i att krypa ihop under en filt med en kopp te och en fantastiskt tjock bok. Jag ser fram emot det, vilan som hösten ofta innebär. Regnet, höstfärgerna, mörkret. Och sedan, ljuset som vänder åter i december.

Jag ser fram emot böckerna, förstås. Allra mest ser jag fram emot Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld – alla barn- och ungdomsböcker jag vill läsa i höst har jag skrivit om här. Bland vuxenböckerna har jag inte en lika självklar längt- bok, men jag har listat några här. Mest tänkte jag i höst läsa hyllvärmare och biblioteksböcker, för att minska att- läsa- högen hemma något. Kanske lyckas jag. Snart är sommarläsningen över, höstläsningen tar sin början. Närmast i att- läsa högen, undantaget biblioteksreservationer, är:

The Dark Forest (Rememberance of Earth’s Past #2) – Cixin Liu
Herrgårdsfruns recept – Olof Hedengren
Den jag är –
Lesley Choyce
Zonen vi ärvde – Författarkollektivet Fruktan
Spill – Sigrid Combüchen
Berättelser från yttre förorten – Shaun Tan

Varsågod och rid – andra boken om Dalsboryttarna

I hästböckerna finns allt. Kärleken till hästarna, framförallt, men också vänskap, ängslan, tilltro, sorg och glädje. Och rivalitet, när det är tävlingar på gång. Varsågod och rid är andra boken om Dalsboryttarna, jag hade inte läst den första boken Ett eget lag men det gick bra ändå. Mycket av det som hände i Ett eget lag återges i Varsågod och rid. Dalsboryttarna är Athena och Petrus tillsammans med nya kompisen Lilja, de tävlar dressyr och siktar mot Ponnyallsvenskan. Men Petrus ponny Pi är egentligen för vild för honom, han vill sälja henne och köpa en bättre skolad häst. Athena har snart växt ur sin B-ponny Master men aldrig att hon skulle kunna tänka sig att sälja honom! Han är ju hennes bästa vän.

På många sätt tror jag att Varsågod och rid är ganska långtifrån många hästfrälstas verklighet. Athena bor på en gård med stall där de andra ryttarna hyr in sina hästar, det är dyra hästar och att köpa en ny, större tävlingshäst och ändå vänta med att sälja sin ponny värd trehundratusen är liksom inget problem. Samtidigt finns också den verkligheten, såklart, och Malin Eriksson skildrar Dalsbostallet och ryttarna fint.

Jag tycker om Athena, Petrus, Saga och Lilja. Jag tycker om att det finns problem, men att de tar sig igenom dem tillsammans. Varsågod och rid är en hästbok på arenan, med tävlingsnerverna utanpå och där kärleken till bästa hästkompisen ställs mot viljan att vinna och bli en bättre ryttare. En av de sakerna Malin Eriksson gör så bra är att visa att det inte alltid behöver vara en konflikt. Kärleken kommer alltid finnas där.

Finns bland annat hos Bokus och Adlibris.

Helgläsning och bokmatchning

Den här helgen läser jag rosa och blå böcker. Jag har nyss börjat läsa The Stonewall Reader som är en samling artiklar om tiden före, under och efter Stonewall- upproret. Det är i år 50 år sedan och fortfarande behöver vi påminnas om Stonewall och Pride- rörelsens rötter – särskilt eftersom orättvisorna, hatet och hoten mot HBTQ-personer fortfarande existerar. Jag tror det kommer vara intressant och viktig läsning, som jag behöver ta till mig en bit i taget.

Jag kommer inte kunna låta bli att börja på Lauren James nya bok, The Starlight Watchmaker som är fantastiskt snygg! Jag älskar Lauren James böcker, jag önskar fler skulle upptäcka dem och jag önskar verkligen hennes böcker översätts till svenska snart. Hon är, bredvid Rainbow Rowell, min stora favorit i YA-genren.

Bild från instagram, @eliandbooks.

Böcker att se fram emot hösten 2019 – vuxenböcker

Jag brukar nöja mig med att kika på utgivningen för barn och unga (klicka här för den spaningen!), men i höst finns en hel del titlar även ur vuxenutgivningen som lockar. Jag spanar på översättningar av fantasy och flera böcker om klimatkrisen.

Skönlitteratur

Liv Strömquist gör alltid fantastiska grafiska romaner, i höst kommer hennes nya Den rödaste rosen slår ut. En lika vacker titel, men på ett annat sätt, är en kortroman från Elin Lucassi som till vardags är serietecknare. Mycket spännande med Ert blod på mina broddar!

I deckarhyllan ser jag fram emot Vargen av Katarina Wennstam, en av få svenska deckarförfattare jag läser. Däremot läser jag mycket fantasy och jag tycker det är fantastiskt att NK Jemisins hyllade fantasytrilogi äntligen ges ut på svenska i höst, med serienamnet Den söndrade jorden. Det översätts mycket YA- fantasy till svenska men alldeles för lite nutida vuxenklassad fantasy. Jag har haft dem på min att- läsa- lista länge, men kommer läsa dem på engelska. I science-fiction genren är utan tvekan det mest spännande släppet Gileads döttrar av Margaret Atwood, även den kommer jag dock läsa på engelska.

Jag älskade Elisabeth Östnäs trilogi om vikingadottern Turid. I år ger hon ut Häxorna, en vuxenroman. Beskrivningen av handlingen låter lite väl typisk romantisk historisk roman för min del, men Östnäs är Östnäs och jag kommer definitivt att läsa.

Facklitteratur

Höstens facklitterära släpp snurrar mycket kring planeten jorden, med böcker många skulle behöva läsa. De jag framförallt vill läsa är I lågor, brandtal för en radikal klimatpolitik av Naomi Klein och Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till av Pär Holmgren.

Även på kokbokssidan är miljö och klimat i fokus där den stora vågen vegetariska kokböcker fortsätter! Jag kommer definitivt att köpa Vegansk husmanskost och Vego i världsklass, båda signerade Gustav Johansson som driver den fantastiska bloggen Jävligt Gott (Vego i världsklass är ett samarbete med WWF Sverige och Svenska OIympiska Komittén). Jag har längtat efter en heltäckande bok med vegansk husmankost, vid sidan av Vår kokbok vegan. Vego i världklass fokuserar på idrottande och tränande människor vilket är helt fantastiskt då det fortfarande finns så många som tror att du inte kan vara en högpresterande atlet och samtidigt vegan. Jag är också intresserad av Zeinas green kitchen av Zeina Mourtada och Vego snabbt och enkelt av Mattias Kristiansson, den senare river tidningen Vego.

Det lär bli en hel del matlagning i höst, med andra ord. Vad längtar du efter?