Två böcker om sorg och vemod

Den är svår, sorgen. Ibland omänsklig att uppleva och, föreställer jag mig, kanske lika tung att skriva om. Det är fint att det finns författare som gör det så otroligt bra, så där så att det lättar lite, som att litteraturen känns som en vän i allt det jobbiga.

Jandy Nelson skildrar i Himlen börjar här den omöjliga sorgen efter en syster som gått bort. Bailey var den utåtriktade, Lennie den som blev kvar i Baileys skugga. Lennie drar sig undan alla, förlamad av sorg. Men Himlen börjar här är också en kärlekshistoria, och en svindlande sådan. Hjärtat gör ont för Lennie och hennes vilsenhet, utan Bailey vet hon inte vart hon ska vända sig. Jag lyssnade på Himlen börjar här, sträcklyssnade under en helg när jag helt ensam flyttstädade min gamla lägenhet. Det är fint med ljudböcker, när de kan vara ett sällskap i något ganska bitterljuvt. En mycket fin inläsning, jag är glad att jag lyssnade på den.

Jag lyssnade också på Bodil Malmsten läsa sin egen bok Det här är hjärtat, men det är en bok som jag också kommer köpa för jag vill ha den i min närhet, kunna ta upp den och bläddra i den när jag vill känna något så starkt som bara riktigt välskriven poesi kan ge. Bodil Malmsten säger det själv bättre än jag någonsin skulle kunna: ”Det här är hjärtat är en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar, den drabbar alla, den drabbade mig. Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den.” Läs Det här är hjärtat, eller lyssna på den otroligt fina inläsningen. Den kommer stanna med dig, länge.

The Lady’s Guide to Petticoats and Piracy

The Lady’s Guide to Petticoats and Piracy är den högst efterlängtade uppföljaren till The Gentleman’s Guide to Vice and Virtue. I den gav sig sykonen Henry och Felicity Montague iväg på en ”Grand Tour of Europé” tillsammans med Henrys bästa vän och hemlige älskare Percy. I The Lady’s Guide to Petticoats and Piracy fortsätter Mackenzi Lee att flörta med det europeiska 1700- talets alla strikta seder och bruk, samtidigt som hon glatt väver in högst queera skeenden i berättandet. Det är, minst sagt, underbart.

Ändå kanske jag hade önskat mig ännu mer av uppföljaren till en bok där ordet ”bombastiskt” liksom beskrev alltihop lite i underkant. Jag älskade att Mackenzi Lee inte skrädde orden i Henrys och Percys sexuella eskapader, och även om det är betydligt mer äventyr i Felicitys bok så är det istället mindre queert.

Jag tyckte ändå det var fantastiskt roligt att följa med på Felicitys äventyr. Det är en berg- och dalbana av aldrig sinande upptåg när Felicity försöker undvika att bli bortgift och gör sitt bästa för att bli accepterad på läkarutbildningen. Nu är inte de gamla 1700- talsgubbarna särskilt pigga på att låta en kvinna bli läkare, och som ett sista hopp beger sig Felicity till Tyskland där en av hennes gamla vänner ska gifta sig med en läkare. Med sig får hon en mystisk kvinna som lovar att hjälpa Felicity mot att hon presenterar henne för Felicitys barndomsvän, den som ska gifta sig med läkaren Felicity beundrar så mycket. Att det smids ränker? I allra högsta grad. Mackenzi Lees böcker är härliga, spännande, färgglada och fullständigt obrydda.

Boken finns på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Harper Collins, 2018.

Här kan du läsa vad jag tyckte om första boken i serien.

”En dag kommer jag växa i mitt vemod”

Det är sekelskifte på Svartviks sågverk. Bricken är sjubarnsmamma och det är trångt i köksrummet. Livet går på som det gör för arbetarna på sågverket, det är morgonkaffet och sågspånen och kvällsgröten och barnpassningen.

Det är just det där som Vibeke Olsson är så fantastisk på att skildra. Doften av nysåpade skurgolv, känslan av att dricka kaffe i sängen en söndag morgon, tröttheten i lederna efter dag ut och dag in på sågverket. Vibeke Olssons skriver vansinnigt vackert, till synes sömlöst, om sorg och vedermödor men också om glädjen och kärleken.

Jag känner mig nästan kär i Bricken, så mycket tycker jag om henne. Hon blir så levande i Vibeke Olssons språkdräkt att jag är säker på att hon har levat, funnits där på sågverket och kämpat för sina barn och sin man, som inte kan låta bli att dricka när livet blir för hårt. Bricken själv är förstås inte felfri, de mest trovärdiga karaktärerna är inte det, men utan henne hade det inte funnits någon familj. Eller någon lägenhet.

I sjätte boken är det den starka viljan över rätten att organisera sig som lyser starkast, och stoltheten i att vara arbetare när magister Sundblad vill skicka Brickens äldsta barn Nikanor till läroverket i staden. Framförallt är det stoltheten som rör sig i cirklar i Brickens tankar hela tiden, hand i hand med skammen. Det är så viktigt, att ha den där stoltheten, och det är så lätt att förstå Bricken samtidigt som en nutida läsare säkert vill säga åt henne ibland. Åh, vad jag har saknat Bricken och Nikanor och alla andra på sågverket.Jag är där, aldrig är jag väl så mycket där i en bok som när jag läser böckerna om Bricken. Allting känns så nära, så äkta. Odile Nunes gör en fantastisk inläsning av ljudboken och jag är otroligt ledsen att de två sista böckerna inte finns inlästa. Men jag kommer läsa pappersboken istället, för att umgås med Bricken i den lilla lägenheten vid sågverket kommer alltid höra till mina finaste läsupplevelser.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Carolina läser, Hedvigs bokhylla, Böcker emellan, Västmanländskans bokblogg, Boktokig.

Här kan du läsa vad jag tyckte om de tidigare delarna:
Sågverksungen
Bricken på Svartvik
Sågspån och eld

Bokhösten 2020 – Ungdomsböcker och Young Adult

Höstens största och bästa nyheter fann jag i hyllan för 9-12 år, men även bland ungdomsböckerna och Young Adult finns det pärlor i höstutgivningen.

Höstens mest spännande samarbete? Anders Fager skriver och Peter Bergting illustrerar i Kråkorna. Vansinnigt spännande och det ser så snyggt ut!

Melody Farshin, hörni! Missade ni Mizeria är det hög tid att läsa den nu, för i höst kommer uppföljaren Lowkey.

Tre av Sveriges bästa författare – Sara Ohlsson, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo – slår sina geniala påsar ihop i Fula tjejer. Det kan inte bli annat än bra.

En av mina absoluta favoritförfattare (jag vet, jag säger det här ofta, men den här gången menar jag det) är Lauren James. The Reckless Afterlife of Harriet Stoker är höstens finaste boksläpp.

Marie Lu fortsätter på science fiction- spåret med Skyhunter. Jag tycker mycket om hennes böcker och den har höstens snyggaste omslag, minst sagt.

Felix ever after gavs egentligen ut i maj i år, men jag missade den då och den känns så viktig att jag vill ta med den nu. Av Kacen Callender.

I höst kommer del två i These Witches don’t burn– serien – uppföljaren heter This Coven Won’t Break. Del ett ligger fortfarande i min att läsa- hög, men jag är orimligt peppad på både del ett och två. Lesbiska häxor i Salem, vad kan gå fel, liksom?

Bokhösten 2020 – kapitelböcker för 9-12 år (eller, välkommen till spökhösten)

Det märks att det är höstutgivning i slukaråldern- hyllan. Det är spökhistorier i alla former: noveller och skräck och kortromaner – men det är också historiskt, hästar och härlig fantasy. Bokhösten 2020 är smått fantastisk på hyllan för 9-12 år, en av de bästa bokhyllorna som finns.

Hörde jag hästfantasy/spökhistorie- crossover? Ja! En ny bok om Ödesryttarna är här – Spökhistorier från Jorvik och den ser helt fantastisk ut.

Det blir fler spökhistorier, i novellsamlingen Skräcktimmen av Moa Schulman och Madeleine Bäck. För vi får aldrig nog av spökhistorier, helt enkelt.

Spökar gör det förstås även i Kristina Ohlssons nya bok, Spökhusets hemlighet. Den utspelar sig dock under julen så kanske sparar jag lite på den.

Petrus Dahlin skriver några av de mest otäcka böckerna för 9-12 år. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot Ärret.

Drottningen av spökhyllan, Ingelin Angerborn, ger ut en kortroman i höst – Flickan utan ansikte. Det känns jätteroligt, det behövs fler korta böcker på 9-12- hyllan som inte är klassade som lättläst. Många av mina elever behöver inte lättlästa böcker men vill heller inte ha tjocka böcker. Det här är perfekt, då.

Kanske inte en spökhistoria, men den ser nog så höstig ut, Mia Öströms nya bok Slutstation. Mia Öström är lite mer av en doldis än ovan nämnda författare, men det finns få böcker jag älskar så mycket som hennes. Det här är en av höstens allra mest efterlängtade böcker.

Det ges ut flera spännande titlar även inom fantastikgenren i höst. Åsa Rosén debuterar med Väktarinnan och jag är hemskt nyfiken på denna Tornedalsfantasy.

Även Det svarta regnet är en debutbok, av Stina Nilsson. Jag får lite Sofia Nordin- vibbar av både handlingen och omslaget, och det vill inte säga lite.

Om vi lämnar skräck- och fantastikhyllan för ett ögonblick så kommer två favoritförfattare med nya böcker i höst. Christina Wahldén ger ut den tredje boken om Hawas detektivbyrå, I god tro, och Camilla Lagerqvist utforskar mellankrigstiden i Pärlor av glas.

Det sista inlägget i serien om höstens böcker beger sig till ungdomsbokshyllan och Young Adult. Kommer snart!

Bokhösten 2020 – bilderböcker och kapitelböcker

Hösten har redan gått in i oktober och utanför fönstret finns det snart mer löv på marken än i träden. Ändå finns det många böcker som ges ut i höst att fortfarande se fram emot, och några som redan kommit ut men som jag inte hunnit läst än. Det här är de böcker jag ser allra mest fram emot i höst bland bilderböckerna och kapitelböckerna för 6-9 år, ett ganska litet urval. Jag ville ändå dela upp det för kapitelböckerna för 9-12 år och ungdomsböckerna är en betydligt längre lista..

Bilderböcker

Jag älskar böckerna om Ninna av Matilda Ruta, de är så otroligt fina, med ett otroligt gehör för barnet och med fantastiska bilder. Höstens nya bok heter Ninna och dumma mamma.

En av mina topp tre favoriter i bilderbokshyllan är Emma Adbåge. Hennes nya Naturen ser fantastisk ut.

Stina Stoor bilderboksdebuterar med Halsduken. Spännande!

Nattvisa är en ny bok av Lena Sjöberg, som oftast skriver poesi för små barn med fantastiska illustrationer.

Kapitelböcker 6-9 år

Höstens kanske allra mest efterlängtade bok är Lindormars land av Frida Nilsson. Jag älskar hennes Ishavspirater så mycket det går att tycka om en bok.

Det kommer en ny bok i serien om Kerstin, Precis som Kerstin. Helena Hedlunds böcker om Kerstin är fantastiskt fina, välskrivna och underbart illustrerade av Katarina Strömgård.

Snart, kapitelböcker för 9-12 år som ges ut i höst!

Crucible of Gold – sjätte boken om Temeraire

Varje sommar läser jag en ny del i Naomi Noviks historie/fantasy- crossover- serie. Det är Napoleonkrigen, fast med drakar. Mycket mer spännande än vanliga historiska romaner, om du frågar mig.

Äventyrsberättelser var min stora hjärtegenre när jag var en bokslukande tioåring. Jag läste böcker av Jack London och Jules Verne, Julie Tatham och Helen Wells, Franklin Dixon och allt annat jag hittade. I tonåren läste jag hela serien om Master and Commander av Patrick O’Brian. Två gånger. Jag tror att det är den, kanske nu något dammiga, klassiska äventyrsromankänslan jag älskar så i serien om Temeraire. Det är stora gester, halsbrytande jakter, svält på fartyg som inte sett land på tre veckor, hiskeliga stormar och blodiga slag.

Och så är det drakarna, då. Mest av alla tycker jag förstås om Temeraire, den smarta men våghalsiga svarta kejsardraken och hans kapten Laurence. Fortfarande tycker jag mest om första boken i serien, Hans majestäts drake, men serien håller hög klass hela vägen och jag sjätte boken är inte mindre spännande än sina föregångare. Naomi Novik är verkligen en högst underskattad fantasyförfattare.

Köp boken på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Här kan du läsa vad jag tyckt om tidigare böcker i serien:

Hans majestäts drake
Jadetronen
Svartkrut och eld
Elfenbensriket
Örnarnas triumf
Tongues of Serpents

Känslan i korridorerna

Korridorerna i högstadiet och gymnasiet, jag tror vi alla minns dem. För en del var de ett kungarike i tonåren, för andra ett fängelse. Det var där lärarna sällan vistades eller visste vad som pågick – eller, kanske värre, blundade för det. Det var glåpord, kramar, slagsmål, hångel, mobbing.

Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg är två av vår tids viktigaste författare och i novellsamlingen Korridorer fångar de känslan av total utsatthet och hängiven vänskap enastående väl.

Det var flera månader sedan jag läste Korridorer nu, det var när nätterna var som ljusast och jag kunde sitta barfota i daggvått gräs och läsa i dagsljus vid midnatt. Jag minns inte novellernas handling särskilt väl, men jag minns känslan. Korridorer fångar tonårslivet, skaver, gnager, vränger känslorna ut och in. Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg skriver om kärlek och vänskap, om klass och rasism, om lycka och skam och hjärtesorg. Den är en av de mest välskrivna ungdomsböcker jag läst och jag önskar att många lärare läser dem tillsammans med sina högstadielever och gymnasieelever. Det är noveller att prata länge om, att känna, att minnas.

Rabén och Sjögren, 2020.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Enligt O, Agnes bokblogg, Tusen sidor, Barnboksbloggen, Prickiga Paula.

Läst i september 2020 och TBR för oktober

September var månaden då jag äntligen läste ut sommarens tegelstensprojekt: A Dance With Dragons. September 2020 var inte min bästa läsmånad någonsin, jag är fortfarande mitt i en flytt och finner ingen särskild ro till att sitta och läsa. Kanske var det därför månadens läsning blev lite halvdan och kanske därför som ingen bok riktigt fångade mig. Men bäst, i det här ändå, var Bodil Malmstens Det här är hjärtat som jag lyssnade på, en otroligt fin inläsning av Bodil Malmsten själv.

Att läsa i oktober

Jag har en i det närmast omöjlig TBR- hög för oktober, mer om den sen. Den allra viktigaste boken i den högen är Lauren James The Reckless Afterlife of Harriet Stoker. Åh, vad jag längtar.

En magiker, en politiker, en nobelpristagare och väldigt mycket misär

Under sommaren läste jag några böcker som jag tyckte ganska mycket om i stunden, men som kanske inte kommer stanna med mig i tankarna någon längre tid. Så kan det vara med litteratur ibland, att den ger en något bara just där och då.

Jag hade hört mycket gott om Radioföljetongens inläsning av Styr din plog över de dödas ben, skriven av Nobelpristagaren Olga Tokarczuk. På något sätt är det faktiskt nästan mest inläsningen som roar och fascinerar, det är verkligen en snygg produktion som bara nästan stryker foten över gränsen till dramatisering. Själva boken är klädd som en kriminalroman, men rymmer mycket mer än så under ytan. I sina stunder fann jag den intressant och tankeväckande, men på något sätt fastnade den inte hos mig.

En bok som berörde mig i sin språkliga finess men inte tog sig ända in i mitt innersta vad Birgitta Trotzigs Dubbelheten Sammanhang. Jag älskar Birgitta Trotzig, hennes är ett av de författarskap som ligger närmast mitt hjärta. Dubbelheten Sammanhang är en samling kortare verk, och även om jag är glad att jag tog mig igenom den och även om den gav mig det mörker och den misär jag vill ha från Trotzigs alster, är det inte det verk som kommer stanna med mig.

Kanske hade jag tyckt bättre om Magikerna ifall jag hade läst den istället för att lyssna på den, kanske hade jag om jag hållit boken i min hand bara lagt ned den efter några kapitel. Jag tappade fokus ibland, fick spola tillbaka, tappade tråden, men fann mig ändå ganska ofta märkligt fängslad av magiskolan i New York. En slags mörkare, vuxnare, mer dramatisk Harry Potter. Snyggt, ibland – roligt, ibland. Men för det mesta? Ganska medelmåttigt.

I sommar läste jag också ut 100 brev som (inte!?) förändrade världen av Gudrun Schyman, 100 nyhetsbrev från sagda politiker samlade i en egenutgiven bok. Intressant läsning, om än något inaktuell då förhoppningsvis något i alla fall har hänt på de tio år som det gått sedan breven började skrivas.

Slutligen hopade sig misären återigen i sagan om de olycksaliga syskonen Baudelaire, i sjätte boken The Ersatz Elevator. Jag lyssnar på en bok då och då i A Series of Unfortunate Events, ibland snuddar jag vid att lägga ned hela projektet men det finns något nästan guilty pleasure- ljuvligt i att följa alla bisarra olyckor som kantar de tre syskonens försök att undkomma den onda greve Olaf. Misären, misären.