Mina bästa tips på ljudböcker

Igår skrev jag ett inlägg om hur och när jag lyssnar på ljudböcker, och varför jag tycker om det så mycket – särskilt när jag inte orkar läsa tryckta böcker. Ljudboken är ett sätt att verkligen vila i litteratur för mig, klicka här för att läsa hela inlägget eller scrolla ner till gårdagen. Idag följer jag upp inlägget med att lista några ljudböcker som jag har lyssnat på som jag tycker fungerar alldeles särskilt bra som ljudböcker eller där jag tycker uppläsaren gör ett fantastiskt jobb.

För mig är en ljudbok en tolkning av originaltexten, en uppläsare gör ett avtryck på ungefär samma sätt som en översättare gör. En bok kan bli en helt annan genom en särskilt bra eller dålig uppläsning och vad en tycker om i en uppläsning är såklart väldigt personligt. Mina favoriter kanske inte alls fungerar i någon annans öron. Med det sagt är det här min favoritlista, med uppläsare inom parantes. Klicka på böckerna för att läsa min recension.

Romaner/noveller/poesi

Tusen strålande solar – Khaled Hosseini (Sharon Dyall)

Bli som folkStina Stoor (Stina Stoor)

Jag är en grön bänk i Paris – Kerstin Thorvall (Kerstin Thorvall)

Blybröllop – Sara Paborn (Anna Godenius)

Jag är ju så jävla easy going – Jenny Jägerfeld (Jenny Jägerfeld)

Mina smala axlars längtan – Maria Frensborg (Katharina Cohen)

Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo (Lisa Bjärbo)

Historiska romaner

Utvandrarna– serien – Vilhelm Moberg (Per Sjöstrand)

Mina drömmars stad– serien – Per Anders Fogelström (Helge Skoog)

Sagan om Turid– trilogin – Elisabeth Östnäs (Alexandra Drotz Ruhn)

Deckare

Shirin Sundin- serien – Katarina Wennstam (Alexandra Rapaport)

Sanning med modifikation – Sara Lövestam (Julia Dufvenius)

Fantastik/skräck

Yuko – Jenny Milewiski (Viktoria Flodström)

Harry Potter– serien (på engelska) – JK Rowling (Stephen Fry)

Mumin– böckerna – Tove Jansson (Tove Jansson)

Alla Astrid Lindgrens böcker (Astrid Lindgren)

Icke-fiktiva böcker

Scener ur hjärtat – Malena Ernman och Svante Thunberg (Malena Ernman)

Humor och spänning

Kronan – Annalena Hedman (Helena Lindegren)

Grattis världen, jag är här nu – Elin Ek (Elin Ek)

Det var mina favoriter! Vilken är din?

Att lyssna på ljudböcker

När februari stormar in med mörker och sjukdagar kan ljudböcker kännas som den enda rätta läsningen. Jag har hittills i februari påbörjat tre tryckta böcker och avslutat noll. Däremot har jag lyssnat på tre och en halv böcker redan.

Länge var jag skeptisk mot att lyssna på böcker. I ett tidigare läsliv hade jag en konservativ sida som påstod att fysiska textböcker var det enda rätta (spår av den lever kvar när jag pratar om e-böcker) men som tur var testade jag och det dröjde inte länge till jag fastnade. Jag läser fortfarande tryckta böcker, men lyssnar alltid parallellt på en ljudbok. När jag pratar med vänner och kollegor undrar en del hur jag har tid att lyssna på böcker, eller hur det går att hänga med i handlingen. Svaret på båda sakerna är att lyssna på rätt sorts böcker.

Jag skulle aldrig orka lyssna på en bok med alltför komplicerad eller komplex handling, eller böcker med för många karaktärer. Däremot älskar jag att lyssna på barn- och ungdomsböcker och deckare. Böcker som oftast har en ganska rak handling och ett enklare narrativ, lätt att följa med i. Just när lässvackan slår till tycker jag verkligen om att vila i de böckerna. Jag lyssnar på ljudböcker när jag gör saker som går på automatik – som att laga mat, diska, städa eller gå min favoritpromenad där stegen leder sig själva rätt. När jag tränar ett program på gymmet som jag redan kan utan och innan, eller när jag springer.

En ljudbok är inte mindre värd än en tryckt bok, men heller inte samma sak. Jag vill se den som en slags bearbetning, där uppläsaren gör sitt eget avtryck på boken likt en översättare gör när en bok transformeras från ett språk till ett annat. Likt en översättare spelar därför uppläsaren en enormt stor roll, något en nybörjarlyssnare kanske inte alltid tänker på. Jag har börjat lyssna på många ljudböcker och stängt av efter bara några minuter – för att jag tycker uppläsaren gör ett dåligt jobb eller för att vi helt enkelt inte fungerar tillsammans. Jag tycker att många ljudboksuppläsare är alldeles för entusiastiska, som att de försöker göra radioteater istället för ljudbok och gör till sina röster för olika karaktärer. En del ljudboksuppläsare lyckas med detta, de flesta gör det inte.

Jag lyssnar på Storytel. Jag tycker att tjänsten i dyraste laget i jämförelse med andra streamingtjänster såsom Spotify och Netflix, men tycker så mycket om den att jag har den ändå. Jag har aldrig jämfört med någon annan tjänst men en av mina favoritbloggar, Bokblomma, har gjort det vid ett antal tillfällen. Läs en gedigen genomgång här! Det finns också flera fina sätt att få ljudböcker och andra berättelser till sig utan att beställa en betaltjänst – de flesta bibliotek har kvar sina CD- ljudböcker och de flesta kör också digitala lösningar med ljudböcker. Det finns också den fantastiska Radioföljetongen i P1 som går att följa via en vanlig app för poddar och som sänder specialinlästa romaner och noveller som går att lyssna på under en begränsad tid. Jag har lyssnat på många fina böcker där! I poddhimlen finns också Dagens dikt i P1, Drama i P1 och P3 Serie.

Slutligen tänkte jag lista några ljudböcker jag har lyssnat på som jag tycker fungerar alldeles särskilt bra som ljudböcker eller där jag tycker uppläsaren gör ett fantastiskt jobb, men listan blev så lång att det blir ett alldeles eget inlägg som kommer imorgon.

Lyssnar du på ljudböcker? Hur?

Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande, eller att lyssna på en ljudboksserie

Ett av vårens stora boksläpp för mig var Moa Eriksson Sandbergs Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande. Jag håller fortfarande hennes Den första flickan skogen möter som en av de bästa, ruggigaste och mest stämningsfulla böckerna på hyllan för mellanåldern. Att hon nu skrivit en rysare för tonåringar lät nästan för bra för att vara sant.

Det var innan jag visste att den här boken hade skrivits som en ljudboksserie för Storytel Originals från början, och först därefter släppts som bok. Jag är en ivrig ljudbokslyssnare men har ännu inte lyssnat på någon original-serie från Storytel då de mest har varit deckare och ingen har intresserat mig.

Med lika delar skepticism och förväntan i bagaget lyssnade jag igenom serien om sextonåriga Julia som flyttar från Stockholm till en mindre stad och får börja om på nytt med en ny skola och en ny klass. Hennes stora kärlek är teatern och hon kommer in på en skola som bara tar in de allra bästa. Stämningen är hård, särskilt när läraren meddelar att de ska sätta upp Shakespeares Hamlet och konkurrensen tilltar. Så försvinner klassens stjärna, Ester Gråberg. Vad har egentligen hänt?

Jag har sett Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande beskrivas som en ”Norra Latin light” och visst finns det likheter, men det är tydligt att Eriksson Sandbergs bok är skriven för en något yngre publik än Bergmark Elfgrens och jag tycker inte att likheterna stör alls. Det är definitivt ingen kopia, och jag tycker inte att en potentiell läsare ska avfärda den här boken för den sakens skull. Moa Eriksson Sandberg är en skicklig spänningsförfattare, stämningen är tät och läsaren hålls på konstant halster.

Nästan för konstant. Mitt problem med Ester Gråbergs försvinnande är, tror jag, serieformatet. Varje del avslutas med en cliffhanger, beskrivningarna är ganska sparsmakade och istället får dialogen ta större plats. Att lyssna på hela boken i ett svep gjorde att varje cliffhanger blev lite mer tröttsam än den föregående och att konstant byta fil i Storytel var bara irriterande. Jag blir ändå lite nyfiken på att även läsa boken i textformat, men efter att ha läst recensionen hos Old Adult Reads Young Adult bekräftas mina fördomar om hur den skulle vara – ganska fattig. Jag kan tänka mig att det kanske inte alls är oävet att lyssna på Ester Gråbergs försvinnande så som formatet är tänkt – en del i taget, med långa mellanrum emellan. Då måste historien vara enkel för att lätt kunna plockas upp igen, cliffhangern skapar längtan efter nästa del och den efter hand ändå rätt tunna och förutsägbara historien vägs upp av spänningen och pauserna emellan. Kanske är den alldeles perfekt för en familj med tonårsbarn att lyssna på tillsammans, en del i taget, istället för att se på en TV-serie. Det finns ändå ganska mycket att prata om, här, stora och svåra saker. Men att lyssna på som sammanhängande ljudbok – och, vad jag kan tänka mig, läsa som textbok – är tyvärr Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande lite av en besvikelse.

Textboken finns bland annat på Bokus och Adlibris. Här kan du se en trailer för boken!

Ljudboken: Storyel Kids, 2018.

Textboken: B Wahlströms, 2019.

Fler som läst/lyssnat: Old Adult Reads Young Adult, Prickiga Paula, Agnes bokblogg, Bokkoll, Carolina läser, Tusen, sidor, Biblioteksbubbel, BokLus.

Tusen strålande solar

Jag tyckte om Flyga drake, den första boken av Khaled Hosseini jag läste. Ändå var jag inte beredd på hur djupt jag skulle älska Tusen strålande solar, hur mycket den skulle påverka mig. Kanske beror det på att den handlar om kvinnors liv snarare än mäns liv, kanske för att den känns så mycket bättre skriven.

Mariam bor tillsammans med sin mamma i utkanten av en by i Afghanistan, jag har ibland lite svårt att placera eller minnas årtal i ljudböcker men det borde vara någonstans på 1970- talet, före det kommunistiska maktövertagandet 1978. Afghanistan sågs som ett föregångsland, kvinnor studerade på universitetet och kunde gå fritt omkring på gatorna utan burka, åtminstone i Kabul. Mariam är född utanför äktenskapet och får officiellt inte tillhöra sin pappas rika familj. Ändå älskar hon honom förbehållslöst, på det sätt barn gör. Det är beklämmande att läsa, hur pappan slingrar sig men ändå får ta emot dotterns hela kärlek. Till den dagen han sviker och Mariams värld ställs på ända. Hon är fortfarande bara ett barn när hon blir bortgift med Rashid.

Flera årtionden senare blir Laila Rashids andra fru, också hon bara ett barn, ett som tidigt förlorat sin familj i konflikterna som slitit på Afghanistan i många år. Under de tidiga åren med talibanerna sågs de som räddningen från Sovjetunionens ockupation, innan de infört sina hårda lagar för framförallt kvinnor. Frihet blev återigen förtryck och det är en stor del av Afghanistans nutida historia Khaled Hosseini berättar med Tusen strålande solar. Hur landet kastats mellan olika styren, gått fram och tillbaka i jämställdhet och hur svårt det varit att leva i det, försöka anpassa sig.

Det är framförallt Mariam mitt hjärta gråter över. Att först få möta henne som ett sprudlande barn, full av tro till livet, glädjen och framtiden och sedan – genom Lailas ögon – som en bruten kvinna, hård och skarp, misshandlad av män hela sitt vuxna liv. Hur en man kan förstöra en kvinnas hela liv på det sättet, det är brutalt och knäckande.

Sharon Dyall gör en fantastisk inläsning av Tusen strålande solar. I början hade jag lite svårt att skilja på namnen men efter någon timmes lyssning satte sig allt och jag kunde inte sluta, även om jag ibland inte alls ville veta mer. Det finns stor sorg i Tusen strålande solar, maktmissbruk och misshandel. Men det finns också kärlek och vänskap, tilltro till en mänsklighet som ibland verkar bortglömd och begravd.

Du kan köpa boken i pocket på Bokus eller Adlibris. Jag lyssnade via Storytel.

Läser just nu – en februarilista

Februari är här, fortfarande är det ganska mörkt ute, snön lägger sig djupare och jag har kommit in i någon slags lässvacka. Jag plockar upp nya böcker hela tiden men avslutar ingenting. Just då brukar det kännas bra att bena ut vad jag egentligen läser just nu. Häng på! Lämna gärna en kommentar så ser jag vad du läser just nu.

I soffhörnet: På mitt soffbord ligger Queering Sápmi, lite för att den är för stor för att ta med någonstans och lite för att jag behöver ta in berättelserna en i taget. De är som en käftsmäll, nästan varenda en.

På sängbordet: Mitt långvariga projekt Du lär mig att bli fri: Selma Lagerlöf skriver till Sophie Elkan. Även denna behöver jag ta in i små doser, några brev innan jag somnar.

I väskan: Fangirl av Rainbow Rowell. Jag älskar den! Ändå går det långsamt.

I lurarna: Alice in Wonderland.

På plattan: Nej, jag kan fortfarande inte med e-böcker.

Då och då: Revolution Poetry. En fantastisk bok, men jag kan heller inte ta in hela på en gång.

Nyss avslutat: I lässvackan är det ljudböckerna som räddar mig. Igår lyssnade jag färdigt på Vajlett och Rut som jag tyckte mycket om.

Längtar efter att börja med: Steinar Bragis Höglandet som är nästa bok i min Fantastik- världsutmaning!

Vad läser du?

Samiska nationaldagen och Ædnan

Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. I Ædnan är jorden liv, försörjning, moder sedan århundraden. Så börjar svensken trampa den, dämmer forsen, vill äga marken som ingen äger. Samerna trängs undan, förtrycks, trampas ned under myndighetens stora sko. Idag, den 6/2, är det samefolkets dag. Lagom tills dess läste jag ut Ædnan.

Ædnan berättar om två samiska familjers historia och öden som speglar ett helt århundrade. I skärvor bryter de fram innan de sammanfogas till en helhet. Linnea Axelsson berättar om rajden medan renhjorden ännu fick vandra fritt innan landgränserna skapades och stängde vägen för livet så som det varit, om nomadskolorna på 1970- talet och om den långa tystnad som var deras arv. Nomadskolorna gömde undan de samiska språken i så många barn att en hel generation förlorade sitt modersmål. Men Ædnan berättar också om tiden som är nu, när många samiska ungdomar tar tillbaka sitt språk, försöker tränga igenom den mur av självförakt staten skapade med sina nomadskolor och återfinna historien.

Ædnan är sparsmakad läsning, varje ord är betydelsefullt. Varje sida innehåller bara några få ord, ändå bär de alla mening och tyngd. Att läsa Ædnan är att låta sig stanna upp, vila i orden, inse deras betydelse. Språket böljar, tonen stiger och faller i takt med kärleken, ilskan, vemodet, hopplösheten och hatet som fyller sidorna. Som en jojk sjunger den historien.

Men svensken han dämde

Och älven blev liggande dämpad och tyst
bakom dammarnas mörka
steniga blinda murar

Ædnan belönades med Augustpriset 2018 för årets vuxna skönlitterära bok. Jag har svårt att tänka mig ett viktigare eller värdigare val, kanske någonsin. Att statens och kyrkans hat och förtryck mot samerna gömts undan gör att svenska barn knappt får lära sig någonting om Sveriges urbefolkning i skolorna. Kunskapen är låg, få bryr sig om vad som händer i Sápmi. Att Girjas sameby slåss mot staten om jakt- och fiskerättigheter i hovrätten. Att statens advokater använder nedsättande ord om samer i rättegången. Att Sverige ännu inte ratificerat FN:s konvention om urfolks rättigheter. Att var tredje ung samisk renskötare övervägt att ta sitt liv. Att mer än varannan ung samisk kvinna haft självmordstankar. Att det 2018 var 100 år sedan det första samiska landsmötet hölls på den svenska sidan av Sápmi! Men kunskapen är på väg. Filmen Sameblod fick rättmätigt stor framgång förra året. Artister som Sofia Jannok och Maxida Märak syns och hörs. Och så, Ædnan. Ännu ligger skolan ofta efter.

Den svenska historien
om äregiriga kungar
mäktiga stora nationer

lyfte hela klassen
mot dyrkan
närmare dyrkan

Men om vår egen historia stod
inte ett ord

Som om våra
föräldrar och vi
aldrig funnits

Ædnan är en berättelse om ett samiskt släktled, men också om att se framåt, ta tillbaka. Återvända. Det är sorgetyngd läsning, men också böljande mellan hoppfull och krigisk. Ett epos som gör att du ser på världen med nya ögon när du slår ihop den. Enastående och vackert.

Du kan köpa boken på Bokus eller Adlibris.
Fler som läst: Fiktiviteter, Violens boksida, Systrarna böcker, Boktokig.

Alice i Underlandet tillsammans med Lundströms bokradio

Varje lördag lyssnar jag på Marie Lundström prata om böcker i Lundströms bokradio. Det är en av veckans radio- och poddhöjdpunkter med intressanta reportage och författarintervjuer. Jag tycker om den saktmodiga tonen och de eftertänksamma funderingarna. Däremot lyssnar jag sällan eller aldrig på bokcirkeln som pågår några veckor varje termin, oftast för att jag inte är intresserad av att läsa böckerna.

Men denna gången läser Lundströms bokradios bokcirkel Alice i underlandet, en barnboksklassiker jag ännu inte läst – inte ens som liten, tror jag. Det är fantastiskt roligt att de blandar barnböcker med vuxenböcker i bokcirkeln och den här gången tänker jag vara med och läsa. Det finns massor av olika inläsningar av Alice’s Adventures in Wonderland, jag har provlyssnat och fastnat för inläsningen av Susan Jameson och James Saxon. Inläsaren är viktig, den kan hjälpa eller stjälpa en hel bok. Snart börjar jag lyssna.

Brukar du följa Lundströms bokcirkel?

Bäst i januari 2019 och TBR för februari

Januari var en brokig läsmånad. Jag läste ut två böcker jag börjat plöja under julen (Christmas days och Half Lost), ägnade resten av januari åt att i små bitar försöka ta in Aednan och var däremellan tvungen att läsa lite ungdomsböcker – som skulle visa sig vara nog så tunga i sig själva. Jag älskade Mizeria och När kastanjer spricker men den allra största läsupplevelsen i januari var utan tvekan Aednan. Aednan var tung läsning, som en sten lade den sig i magen, en av de skarpaste skildringar av förtrycket mot samer jag läst. Samtidigt var den glimrande vacker poesi, porlande och lätt att läsa. Men det var också läsning som krävde många timmars reflektion.

Jag lyssnade också på tre böcker: Dårens dotter av Mian Lodalen som jag var otroligt ambivalent till, Tusen strålande solar som jag älskade högt, grät floder till och kommer för alltid att minnas samt den fina barnboken Kronan av Annalena Hedman. När jag ibland inte orkar läsa en fysisk bok älskar jag att luta mig tillbaka mot ljudboken, den orkar jag alltid med. Det känns så tryggt, även i lässvackan.

Sedan knappt ett år tillbaka brukar jag fokusera på att lyfta fram en bok att läsa varje månad, från min fysika TBR- hög jag har här hemma. Detta för att se till att högen med böcker åtminstone minskar något och att jag läser det jag släpar hem och faktiskt vill läsa men ibland riskerar att glömma bort. I februari läser jag isländsk skräck i min Världs/fantastiskutmaning: Höglandet av Steinar Bragi.

Vad läste du i januari?

Dårens dotter – Mian Lodalen

Dårens dotter är Mian Lodalens åttonde bok, skriven 2008. I den möter vi Connie, en stursk tjej med ändå ganska mycket osäkerhet bakom masken. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i Jönköping, den småländska frikyrkometropolen. Skolan intresserar henne inte, istället hittar hon på hyss och bus tillsammans med kompisen Kalle. Längre och längre går det.

På sina ställen är Dårens dotter svarthumoristiskt rolig och fyndig, men allra mest är den hjärtskärande. Connies mamma är död och hon älskar sin pappa villkorslöst. Pappan, som bara dyker upp när det passar och som utan skrupel tar med sin dotter på ställen och äventyr som inte alls är särskilt lämpliga för barn. En sådan man som egentligen är en skitstövel, men som kommer undan med det för att han är man och anses ”charmig”. Jag blir ibland fullständigt vansinnig när jag lyssnar.

Det är Mian Lodalen själv som läser, vilket såklart gör det väldigt svårt att inte läsa hela boken som självbiografisk. Vad jag förstår den delvis självbiografisk, men kanske inte helt och hållet. Egentligen spelar det förstås ingen roll, för bra är den i vilket fall.

Ändå vill jag utfärda en stor och rejäl triggervarning på hela den här boken. Det är sextio- och sjuttiotal och fördomar om alla slags människor haglar fritt. Jag hoppas och tror att en del av den här boken hade skrivits på ett annat sätt om den hade skrivits idag, för hur autentisk en än vill vara är det fruktansvärt stötande att så många gånger upprepa så kränkande ord om olika människor som det görs i den här boken. Jag tänker såklart inte skriva orden här men ni kan gissa. Jag tillhör inte någon av de utsatta grupperna så jag kan såklart inte förstå exakt hur jobbigt det måste vara att göra det och läsa den här boken. Jag vill varna för det och jag tycker inte det är okej, inte ens i en skönlitterär bok. Jag har lyssnat på Mian Lodalen prata och då sa hon att hon hade skrivit Smulklubbens skamlösa systrar på ett annat sätt om hon skrivit den idag, så jag gissar att det gäller även för den här boken.  Jag hoppas det i alla fall.

Med det sagt så tycker jag ändå Dårens dotter är en välskriven och skakande uppväxtskildring och jag kommer att även läsa Tiger, där vi får fortsätta följa Connie.

Dårens dotter verkar vara slutsåld överallt men den finns säkert på ditt bibliotek. Jag lyssnade via Storytel men det går också att köpa ljudboken nedladdningsbart via Bokus. På Adlibris finns den som CD-bok.

Tio böcker jag vill läsa just nu

Veckans Top Ten Tuesday hos That Artsy Reader Girl frågar vilka tio böcker som är nyast på ens TBR- lista. Rätt spännande ändå, för det fick mig att tänka efter vart jag får mina tips till min TBR. I listan har jag blandat fysiska böcker, böcker på min TBR på Goodreads och böcker i min bokhylla på Storytel. Jag har inte tagit med böcker jag bara har fått en vag tanke om att läsa utan böcker som på något sätt letat sig in på en lista. Den ungefärliga listan blev så här:

Aliide, Aliide – Mare Kandre (bibliotekslån)
Kattvinden – Helena Öberg (bibliotekslån)
Under samma himmel – Katherine Marsh (bibliotekslån)
Vajlett och Rut – Karin Alfredsson (Storytel)
Norse Mythology – Neil Gaiman (Storytel)
Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande – Moa Eriksson Sandberg (Storytel)
Inte din bror – Malin Stehn (Storytel)
Throne of the Crescent Moon – Saladin Ahmed (Goodreads)
The Rivers of London (Goodreads)
The Power – Naomi Alderman (Goodreads)

Har du en TBR?