Glad midsommar

Ja, för midsommar blir det ju ändå. Trots att regeringen fattar inhumana beslut som sliter sönder familjer. Jag hoppas ledigheten ger mig och många andra nya krafter att fortsätta slåss för medmänsklighet och öppna gränser. Så här kan vi inte ha det.

blomma

Det är inte ofta en lyckas se en linnéa i vilt tillstånd, men förra sommaren fick jag syn på en hel samling under en fjällvandring. Jag har alltid tyckt så mycket om dem, de är små och söta men  ser nästan lite ledsna ut.

 

Midsommarläsningen

sommarläsning1

Ut till skogen och midsommarfirandet tar jag med mig tredje delen i serien om Temeraire, Hcg- skräckisarna Svart vatten och Spöknät och London Eye- mysteriet av Siobhan Dowd som skrev den fantastiska Jag är Solace.

Kanske att jag stoppar ner någon bok till, det är ju ändå tre dagar… Vad läser du?

Here’s looking at you – Mhairi McFarlane

You had me at hello, ja så kan en lätt säga om mitt förhållande till Mhairi McFarlanes böcker – och då hade jag fram tills för några veckor sedan bara läst just den enda.

9780007488063_200x_heres-looking-at-you_haftad

Det var ganska länge sedan jag gav upp att läsa chicklitt, strax efter att jag tragglat mig igenom Denise Rudbergs Jenny och Lucy-Ann Holmes 50 sätt att träffa den rätte. Nej, jag vill faktiskt inte läsa om helt perfekta kvinnor som träffar den helt perfekta mannen på ett helt perfekt sätt, med lite moln på himlen som egentligen bara fördunklar silverkanten något. Jag har ingen lust att hasta mig igenom ett halvdant språk som inte tillför läsupplevelsen någonting och speciellt vill jag inte läsa Den fula ankungen- sagor där huvudpersonen antingen är jättesnygg men bara inte förstår det – eller var tjock och retad under skoltiden men nu är (den massmediala) bilden av den perfekta kvinnan.

Därför blev jag i början av Here’s Looking At You lite orolig. Mina igelkottstaggar for ut, kan en påstå, när jag först fick lära känna Anna Alessi – som liten och tjock med stort burrigt hår och som vuxen med ett bra jobb och mindre kilon. Kanske borde jag ha litat på Mhairi McFarlane från början för snarare än att beskriva den unga och mobbade Anna med förakt låter hon den vuxna Anna sakta men säkert försonas, både med den hon var och den hon är. På ytan är det mobbarna hon ställs inför när hela tillvaron ruckas av ett brev om en klassåterträff där helt säkert den förhatlige James – han som förstörde hela hennes skoltid – kommer delta. Under den, är det henne själv. För första gången kan jag verkligen identifiera mig mig med en chicklitthjältinna, jag älskar Anna!

Here’s looking at you är välskriven, rolig, engagerande – söt utan att vara smetig – perfekt semesterläsning för en som inte tål alltför mycket romantik eller sliskighet.

Hitta den här eller här.

Andra som läst och bloggat om boken: hyllan, Fiktiviteter, bokoholis, hyllan, The Book Pond.

”You step onto the road, and if you don’t keep your feet, there’s no knowing where you might be swept off to.”

Veckans tema hos Kulturkollo är resor, och till det hör en enkät om resor i kultur och verklighet. Jag, som älskar båda, vill såklart vara med.

Resor i kulturen:

Vilken bok om en eller flera resor tycker du mycket om?

Den första bok jag kom att tänka på var boken varifrån citatet i rubriken är hämtat från, så det får helt enkelt bli den. The Lord of the Rings– trilogin är helt enkelt en episk resa.

Road movies är en egen genre. Vilken är din favorit och varför?309522

Thelma och Louise kanske inte räknas som en ”road movie” men jag vill ändå säga den, för att den är så fantastisk och feministisk. En resa är det ju dessutom, både en yttre och en inre. Jag gråter varje gång, men jag älskar också styrkan de finner, både i sig själva och i systerskapet.

I veckans inledningsinlägg skrev jag om hur Willie Nelsons On the road again fastnat i mitt huvud. Vilken låt om att resa sjunger du gärna med i?

Håkan Hellströms version av Äntligen på väg. Originalet är jag inte särskilt förtjust i, däremot.

Inre resor är också resor. Presentera ett verk som beskriver en inre resa!

Jag finner att många böcker (och filmer) som beskriver yttre resor också ofta är en inre resa (ta till exempel både Lord of the Rings och Thelma & Louise). Det är kanske lättare att finna sig själv på en plats där inte de vanliga fyra väggarna stänger in en, där en inte trampar i samma fotspår varenda dag. Just nu läser jag If I was your girl av Meredith Russo, där Amanda reser från en by och en skola full av oförstående och mobbning och på vägen också försöker hitta sig själv. Den är fantastisk, så här långt.

Vilken plats/miljö läser du helst om eller ser filmer från?

När jag var yngre läste jag nästan uteslutande fantasy vilket då skulle gjort mitt svar till ”vilken annan plats som helst”, men de senare åren har mitt läsande breddats i takt med mitt bokbloggande och då och då kan jag till och med finna mig själv vid en svensk diskbänk och tycka om det (detta händer dock fortfarande ganska sällan). Men min absoluta favoritplatser får nog fortfarande sägas vara i andra världar, i tidigare världar eller i spökliga världar – hemsöka slott, vindlande gångar and the likes of it.

The_Abandoned_Castle_(Explore)_(6658158127)

Bild från Wikimedia Commons.

Vilka platser eller miljöer gillar du inte att läsa om eller se filmer från?

Som regel gillar jag inte vanlig diskbänksrealism men det finns lysande undantag – på senare år har jag kommit att älska böcker som Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona och Att föda ett barn – böcker som berättar om kvinnor vilka sällan tidigare har fått komma till tals.

Har du gjort några resor inspirerade av ett eller flera kulturella verk? Berätta!

Sjutton år efter att jag läst Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige för första gången fann jag henne. Hanna. Vi hamnade i samma klass på Umeå universitets utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap och efter en ganska blyg start blev vi oskiljaktiga på campus. Många saker tyckte vi olika om, men många saker älskade vi lika häftigt. Som Buffy. Tårta. Och Selma Lagerlöf. Att vi skulle besöka Mårbacka för första gången tillsammans var nog egentligen ganska självskrivet från början. Officiellt blev det när vi tog examen tillsammans. Det skulle vara vår examensresa.

mårbacka

Veckorna innan hade vi i vår egna bokcirkel läst Selma Lagerlöfs barndomsskildring; Mårbacka, Ett barns memoarer och Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Jag tyckte kanske inte lika mycket om dem som jag tyckt om hennes andra böcker, men jag tyckte mycket om dem. Det var också speciellt att gå på den plats vi precis läst om, se med egna ögon de platser Selma Lagerlöf berättat om. Guidningen i huset var atmosfärisk. Allting var fantastiskt. Sakerna vi fick veta om Selma Lagerlöf var fantastiska, och det var saker jag inte tidigare vetat. Som att hon var socknens största arbetsgivare, med mer anställda än hon behövde för att hon ville hjälpa lokalbefolkningen. Som att hon ensam styrde över en stor gård med mycket produktion. Som att hon egentligen inte ville väljas in i Svenska Akademin men gjorde det ändå för att hon ville öppna dörrar för andra kvinnor. Som att hon snaggade sitt hår kort under tiden på lärarinneseminariet i Landskrona för den feministiska kampen. Allt detta på 1800- talet.

Ja, Selma Lagerlöf har jag alltid beundrat. Men nu mer än någonsin.

Hela texten är från ett tidigare inlägg här på bloggen, Sommarens pilgrimsfärd från 2014.

Vilken kulturell resa drömmer du om att göra?

Vilka, är ju snarare rätt term. Men många gånger finner jag mig själv drömma om karga engelska landskap, små idylliska stugor på landsbygden, en pir vid en kuststad där en kvinna blickar ut mot havet, kurorter, Jane Austen, Bath….

Och så några bonusfrågor för den som vill!

Berätta om en resa du planerar att göra i sommar!

När midsommaren drar in över Jämtland drömmer vi, jag och min kärlek, om att åka till vårt landskaps allra nordligaste delar – till Stora Blåsjön och Ankerede, till min kärleks hemtrakter, till ljusa sommarnätter, dans hela ntten och sol. Om det blir verklighet återstår att se.

Den längre semestern infaller i juli och då styr vi istället kosan söderut, till mina hemtrakter, Småland och Skåne och kanske en tur på västkusten. Vi packar tältet i bilen och sedan får vi helt enkelt se, så som vi gör varje sommar.

Vilket land reser du gärna till?

Jag har varit i ganska många länder men sällan mer än gång. De länder jag vistats mest i är Norge och Danmark, men i England har jag varit två gånger. På olika sätt var jag också förtjust i USA och Spanien, men oftare förälskar jag mig i en stad än i ett land när jag är ute och reser.

newyork

New York, en av mina favoritresor hittills.

Vart går din drömresa?

Paris, je t’aime.

Vilket resmål lockar dig inte alls?

Kanske att jag inte är särskilt mycket för typiska semester- och turistorter, stora hotell, badorter. Jag har prövat men var inte så förtjust idet. Men annars, inget, egentligen. Jag vill upptäcka världen.

Den vita döden – kall, obarmhärtig, omvälvande

Jag hade just läst ut Camilla Lagerqvists Den vita döden. Tyngden inuti som satt sig nästan från början hade bara växt under tiden jag läst och nu var den nästan outhärdlig. Jag grät en bra stund över de sorgliga barnaödena och över all död som tuberkolosen förde med sig i det tidiga 1900- talets Sverige och precis som en riktigt bra bok stannade den kvar länge efter sista sidans slut.

Det fanns poeter som kallade det vi hade för den vackra döden, eller den bleka döden. Men det fanns inget vackert med sjukdomen. (—)

Det var ingen vit vacker död. Den var svart, ful och fruktansvärd och tog de man älskade mest.

den_vitao_13010

Jag hade älskat den här boken när jag var tio år. Jag hade älskat sorgen, tyngden, språket, vänskapen, den blyga Julia som känner sig helt ensam på sanatoriet men ändå lyckas skaffa sig vänner och träffar Luca, Luca som också kommer till sanatoriet med fläckar på lungorna och ger Julia en helt ny värld.

Men när jag var liten var jag också ett sådant barn som ville veta mer om allting, och det här hade jag verkligen velat veta mer om. Till och med mitt inte-lika-nyfikna-men-ändå-nyfikna trettioåriga jag var snart försjunken i artiklar om sanatorier i Sverige och jag upptäckte att det i Eksjö, som figurerar i boken, också fanns på riktigt och att sanatoriet i Sävsjö nu är omgjort till hotell och kursgård.

Det finns såklart en poäng i att inte lägga in flera sidor historia efter boken slutat – dels för att det kanske förtar fiktionens magi något, men också just för detta, att barn som läser den kanske blir så engagerade att de själva letar sig vidare i andra böcker – och det är ju inget minus. Samtidigt hade jag gärna sett åtminstone en liten faktaruta på slutet, inte minst för kraften i att förstå hur mycket av det i boken som hände på riktigt. Boken är full av skickliga tidsmarkörer, insprängda i texten, och jag förstår ungefär när den utspelar sig men med tanke på hur mycket Den vita döden känns som en dagbok hade äktheten och tidskänslan varit ännu mer påtaglig om boken hade inletts med ett årtal. Samtidigt kan också avsaknaden av ett årtal göra att boken känns mer tidlös, för visst blir människor dödligt sjuka i vår tid också – om än inte så mycket i tbc, i Sverige i alla fall.

Camilla Lagerqvist är onekligen skicklig på att teckna karaktärer, för även om Julia och hennes vänner känns lillgamla så är de också väldigt nära inpå och ibland känns det som att de lika gärna kunnat leva idag. På ett sätt är det här också bland det sorgligaste med boken, för även om tbc-epidemin inte finns i dagens Sverige så liknar de hån Luca, som tillhör resandefolket, får utstå i mångt och mycket det romer fortfarande utsätts för idag. Det är en fruktansvärd parallell Camilla Lagerqvist gör men jag kan också hoppas att den får några att tänka till. Den vita döden är en bok jag kanske inte kommer ge till alla 9-12- åringar på mitt skolbibliotek, för tung och svår och sorglig är den, men alldeles säkert till många.

denvitadöden

Min läsning av boken, en varm junidag.

B Wahlströms, 2016.

Vår man på fältet – Robert Perišić

Ibland kommer böcker i ens väg som en kanske inte alls hade tagit upp i vanliga fall. I maj var jag och min kärlek på resa i Krotatien och jag hade snokat upp Vår man på fältet av Robert Perišić, en bok som utspelar sig i ett Kroatien med spår av 90- talets krig – och för huvudpersonen Tin som är journalist, fullt av kusliga referenser till det krig som i bokens nu pågår i Irak.9789198185607_200x_var-man-pa-faltet_haftad

Med en ryckig berättelsekonst, som ibland gränsar till att kännas som en skröna, leder Perišić läsaren genom postkommunism och krigsminnen in i Tins liv i Zagreb, kantat av alkohol och droger. En satirisk blick ligger över det hela, en som ibland är rentav komisk och ibland så svart att en inte riktigt kan förmå sig att skratta. Tin är ingen protagonist att tycka om, men heller ingen att hata. Livet verkar gå honom förbi lika mycket som han lever det, och när han skickar sin kusin till frontlinjen i Irak som krigskorrespondent verkar det nästan vara en slump. Kusinen försvinner, hela släkten kopplas in och jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Kanske både och.

Perišić beskriver ett Zagreb och Kroatien som både hämtat sig och inte gjort det. När vi var i Kroatien bilade vi i tre dagar och åkte bland annat till Mostar i Bosnien, där turismen visserligen levde men där skotthålen i murar och väggar talade med höga toner. Att läsa Vår man på fältet var en både intressant och märklig upplevelse, ibland flöt sidorna förbi och ibland stannade det upp i snåriga diskussioner om globalism och kapital. Ibland är det för mycket av en skröna för min smak, ibland förstår jag mig inte på galghumorn. Ändå kommer jag minnas boken länge.

Hitta boken här eller här.

Tjuvstartar sommarläsningen

Sommarläsningsplaneringen pågår för fullt och snart kommer ett inlägg med alla böcker jag tänkt (och förmodligen inte kommer hinna) läsa i sommar. Men de senaste veckorna har det kommit in så mycket fina, nya böcker till ungdomsavdelningen på biblioteket där jag jobbar att jag inte kunde låta bli att ta med mig en hög hem idag.

sommarböcker

Två skräckisar: Svart vatten och Spöknät. Och så Tio över ett, om flytten av Kiruna, av den fantastiska Ann-Helén Laestadius (hon som skrev SMS från Soppero– serien) samt Den vita döden av Camilla Lagerqvist (bara titeln!) Att ge sig på tuberkulossanatorium på 1800- talet i en bok för tweens, det gör mig mycket intresserad och jag hoppas den är bra.

Läst i maj 2016

I april läste jag fem böcker, maj bjöd på en veckas semester – och hälften av all maj månads läsning hände då! – och i slutänden sex läsa böcker. Två böcker saknas på bilden, på grund av bibliotekslån som det var kö på.

maj

Århundradets kärlekskrig – Ebba Witt-Brattström
Double fault – Lionel Shriver
Kraften (Korpringarna #3) – Siri Pettersen
Vår man på fältet – Robert Perišic
Jag och Earl och tjejen som dör – Jesse Andrews
Here’s looking at you – Mhairi McFarlaine

6 böcker lästa,
varav 4 bibliotekslån, 1 hyllvärmare och 1 gåva
2 böcker på engelska
2 ungdomsböcker, varav 1 fantasy

Länder jag besökte var USA, England och Kroatien.

Månades bästa var Kraften, en mycket snygg avslutning på Korpringarna och en fantasyserie som ställer oerhört många intressanta frågor – även om jag också var kritisk i min recension.

Månadens tuffaste var parallellläsningen av Double Fault och Århundradets kärlekskrig. Två förhållanden i kras, två skildringar av patriarkatet som det var svårt att läsa samtidigt. Ändå blev det så.

Vad läste du i maj?

Lånat, bytt och fått

Veckans tema på Kulturkollo är Lånat, bytt och fått. Tre saker jag gillar väldigt mycket. De senaste åren har jag dragit ned på min bokkonsumtion till den milda grad att den knappt existerar längre (jo, lite gör den det. Men jag köper inte mer än runt fem böcker om året, loppis, bokpresenter till andra än mig själv och bokbyten ej inräknat). Dels därför att jag tycker biblioteket är en sådan fantastisk institution, och dels därför att jag drar ner på konsumtion överhuvudtaget. Jag vill egentligen inte äga så mycket saker. Visst ser jag en poäng i att ha alla sina älsklingsböcker samlade hemma men faktiskt mår jag bättre utan att ha så mycket prylar omkring mig – det känns också så mycket mer hållbart. Min svaghet är kläder och smink men å andra sidan älskar jag att fynda kläder på loppis och smink köper jag aldrig annat än giftfritt. Jag tycker Bokblomma ofta skriver bra om det här.

Så, till veckans utmaning! Något jag å andra sidan gärna konsumerar, enkäter.

Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu? Inte så många för tillfället, nio stycken. Plus fyra reservationer (jag försöker just nu läsa hyllvärmare och låna med måtta, om nu det finns).
Vilken var den senaste boken du fick? Jag och Earl och tjejen som dör och En planet i mitt huvud (jag fick dem samtidigt, så det räknas!)
Vilken var den senaste boken du gav bort? Sarah Waters Främlingen i huset. En måste ju sprida budskapet om världens bästa författare vidare, tänker jag.
Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad? Jag bytte till mig Anteckningar från ett källarhål och It på senaste bokbytet på vårt bibliotek. Vad jag lämnade minns jag faktiskt inte.
Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?  Revolutionary Road, från biblioteket såklart.

Jag och Earl och tjejen som dör

9789132166952_200_jag-och-earl-och-tjejen-som-dor_haftadJag och Earl och tjejen som dör är lite som sin titel: rapp och vitsig och mitt i allt gör den en djupdykning i det gravallvarliga – så snabbt att en inte riktigt hinner fatta det förrän en är uppe igen.

Kanske är det att det allvarliga maskeras av det tillkämpade roliga, kanske är det att jag egentligen är ganska irriterad på Greg och den typen av killar som känner att de måste vara så roliga hela tiden, kanske är det allt det som gör att boken aldrig riktigt griper tag.

Samtidigt är det också en del av det sorgliga. Greg är så osäker, och egentligen är det fantastiskt skrivet av Jesse Andrews för jag ser Greg framför mig, ser att det roliga är en yta. Det svåra är att komma under den. Gregs bästa kompis Earl, som han gör filmer tillsammans med, känner jag mycket mer för – och så Rachel, som blir sjuk i leukemi och som är den Greg försöker muntra upp hela boken igenom.

Rappt, lättläst, vitsigt och med en snabbt förbiilande sorgkant som ändå på något sätt stannar kvar. Jag är inte helt säker på vad jag tycker om Jag och Earl och tjejen som dör och jag är inte helt säker på att jag kommer minnas den om ett år eller två. Men jag vet att jag just nu gillade jag den.

Hitta den här eller här.

Andra som bloggat om boken: Fiktiviter, Prickiga Paula, MsHisingen, Litteraturkvalster och småtankar, BibbloAnna, Ylvas läsdagbok.