Semesterläsning och hästböcker

Det var 14 år sedan jag slutade läsa hästböcker. När min älskade häst dog orkade jag inte längre med skildringarna av blanka hårremmar, sammetslena mular och läderdoftande sadlar. Det gjorde för ont. Jag har nog inte riktigt förstått hur mycket jag saknat hästarna, även om det ständigt funnits som en molande värk längst in i hjärtat – särskilt när jag varit ledsen och mått dåligt. Det är i just de stunderna din hästvän är den allra mest förstående och förlåtande.

Jag klarar mig inte utan. För några månader sedan fick jag av en slump chansen att få hänga i ett underbart litet stall och rida på en häst då och då, allt på grund av en ny bekantskap. Det har gjort mitt liv bättre, det finns inget annat sätt att säga det på.

Med det började jag också åter längta efter hästböckerna. 2018 var Med långa tyglar, skriven av danska Mette Vedsø, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Nu har den blivit översatt till svenska och den känns som en fantastiskt fin början på att åter på riktigt ge sin i hästböckernas värld och en bra början på semesterläsningen – även om jag tjuvstartade med serien om Ödesryttarna i våras, som inte bar med sig lika mycket svåra känslor då jag valde att se på dem som fantasyböcker. Fina är de i vilket fall.

 

Frankenstein in Baghdad – Ahmed Saadawi

Frankenstein in Baghdad är en satirisk tolkning av Mary Shelleys skräckklassiker, placerad i nutidens USA-ockuperade Baghdad. Ahmed Saadawis bok är dock inte så mycket av en skräckhistoria på samma sätt som Shelleys, det otäcka i den går snarare att återfinna i den skarpa samhällsskildringen.

Monstret i sig är, länge, främst en skugga i utkanten av berättelsen. Längs Baghdads förstörda gator möter vi ett helt persongalleri av människor som på ett eller annat sätt blir indragna i monstrets historia. Monstrets skapare, Hadi, samlar ihop likdelar från explosioner och syr ihop dem till en spegelbild av Frankensteins monster – som en protest mot att regeringen inte begraver dem. Vad han inte hade förväntat sig var att en ensam själ utan kropp skulle ta sin boning i monstret.

Ahmed Saadawis monster har alltså en tydlig själ, någon som finns i den monstruösa skapelse som sprider skräck i Baghdad. Ändå skapar inte monstret lika mycket uppståndelse som det kanske skulle gjort, i ett Baghdad som är märkt av kriget och där så många människors liv är förstörda.

Frankenstein in Baghdad rör sig mellan fantasy, skräck, satir, samtidsskildring och magisk realism. Här finns ett sammelsurium av människor, alltifrån journalister till en äldre dam som tror att monstret är hennes återvändande son, präster, kaffehusägare, grannar, hotellägare, vaktmästare, mäklare, astrologer och gangsters. Ändå känns den sammanhållen på något sätt, berättelsen är ständigt intressant och tankeväckande. Frankenstein in Baghdad fanns med på Man Booker International Prize korta lista 2018. Jag hade nog i vanliga fall inte plockat upp den, jag blev tipsad om den när jag eftersökte böcker till min Fantastisk- världsutmaning och jag är mycket glad att den kom i min väg.

Du kan köpa den på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Historieläraren – Matt Haig

Tom Hazard ser ut som vilken 41-åring som helst, men i verkligheten är han hundratals år och har vandrat genom världshistorien sedan 1500- talet. Han har en ovanlig åkomma som gör att han åldras långsammare än andra, och tvingas flytta runt till olika ställen varje årtionde för att inte avslöjas.

Jag har läst min beskärda del av böcker där huvudpersonen skrider genom århundraden och lämnar spår efter sig i världshistorien – men de har då utan undantag alltid tidigare varit blodiga sådana. Visst påminner Historieläraren då och då om en klassisk vampyrskildring i sin lågmälda melankoli och i sina besök på mörka jazzklubbar i 1920- talets Paris, men skräckskildringen får lämna plats för mer svävande betraktelser om livet och kärleken. Det är en ovanlig, men inte helt oäven, upplevelse för mig att huvudpersonen betraktar historiens skeende utan att sätta tänderna i den.

Historieläraren lämnar mig dock en smula kluven. Jag tyckte otroligt mycket om den ovanliga historieskildringen, världshändelser sedda ur tillbakablickar från någon som överlevt till 000-  talet. Hur Tom letar efter sin försvunna dotter är också gripande och spännande. Sidoberättelsen, däremot – eller om det egentligen är huvudhistorien, det känns lite oklart – om hur Tom pressas av en världsomspännande organisation för att inte avslöja sin åkomma känns något krystad. Den intresserade mig föga och det känns som att den bara fanns där för att tillföra spänning, en spänning berättelsen inte behöver för att den är så engagerande i sig.

Historieläraren som helhet är en uppslukande berättelse. Ljudbokens många timmar försvann otroligt fort, något jag inledningsvis inte trodde var möjligt då inläsningen är långtråkig med en av de mest segdragna röster jag någonsin hört i en ljudbok. Men berättelsen väger över. Jag tyckte mycket om Historieläraren, men jag rekommenderar pappersboken – eller kanske ljudboken på engelska.

Pappersboken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Fiktiviteter, Boktokig, Vargnatts bokhylla, Carolina läser, Västmanländskan, Bokgalleriet, stories from the city, Ugglan & boken, Just nu just här, Läsvärd eller inte?, Hanneles bokparadis, Systrarna böcker.

Läst i juni 2019 och TBR för juli

Juni 2019 var inte min bästa läsmånad. Läsron hade svårt att infinna sig, ändå läste jag några fina böcker. Förutom bokhögen också två ljudböcker, Carry on och Historieläraren.

Bäst i juni

Carry On! Helt klart Carry On! Åh, kärleken, glöden, magin, skurkarna, vampyrerna, vänskapen. Carry On är sprudlande fantastisk YA med en touch av Harry Potter och jag älskade den mer än jag trodde skulle vara möjligt. Det kommer inte dröja länge innan jag läser den igen. Här kan du läsa min recension.

TBR för juli

I juli läser jag Med långa tyglar, som var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2018 och som i år översatts från danska. Det blir min stora återkomst till hästböckerna som lite försiktigt inleddes med Ödesryttarna.

Carry On – Rainbow Rowell

När du älskar en bokserie riktigt, riktigt mycket vill du ofta läsa och veta precis allt om den. Även om det inte är författaren som skrivit. Det är en av anledningarna till att det finns så otroligt mycket omkring- berättelser och fanfiction till verk som Harry Potter.

Den här recensionen handlar egentligen inte alls om en Harry Potter- bok, men ändå gör den det. Kanske handlar den allra mest om den stora kärlek så många känner till en av litteraturhistoriens mest populära barnboksserier någonsin. Själv har jag älskat böckerna om trollkarlsvärlden sedan jag läste första boken 1999, ändå har jag aldrig varit någon som gett mig in i de ton av fanfiction som finns omkring serien. Därför lockade aldrig riktigt Fangirl eller Carry On, men eftersom Rainbow Rowell är en så exceptionellt bra författare läste jag böckerna ändå.

Fangirl är en av de allra bästa böcker jag läst. Det är nödvändigt att börja med Fangirl, för det är i Fangirl du lär känna Cath, fanfictionförfattare och stort fan av bokserien Simon Snow. Simon går på Watfords School of Magics och går i lära hos The Mage för att slåss mot The Insidious Humdrum. Att Simon Snow- böckerna är en mer vuxen spegelbild av Harry Potter- böckerna i Fangirl är mer än självklart. Så vad skulle Carry On, Caths fanfiction av den åttonde boken om Simon Snow som är utgiven för läsare i vår värld, kunna ge en läsare som hen inte redan fått i Harry Potter? Mycket, skulle det visa sig. Carry On är Young Adult- fantasy när den är som allra, allra bäst. Att den är en spegel av Harry Potter är sant, men den är långtifrån en kopia. Jag skulle vilja påstå att det är den perfekta boken för den läsare som åldrats i takt med Harry Potter- böckerna, en vuxnare Harry Potter som också har mycket av det som Rowlings serie saknar.

Framförallt älskar jag den spirande kärlekshistorien mellan Simon och Baz. Jag vet att många HP-fans gärna vill lyfta fram ”Dumbledore är gay” till försvar för J. K. Rowlings avsaknad av HBTQ- personer i sin bokserie men det är ett väldigt klent försvar då det faktiskt aldrig skrivs ut i böckerna. Det är mer av en pinkwashad efterhandskonstruktion än faktiskt representation. En YA är oftast ingen YA utan en riktigt glödande kärlekshistoria och i Carry On glöder det. Oj, vad det glöder! Men det är också mörkt, och svårt, på ett helt annat sätt än det är i Harry Potter. Det barnsliga finns inte där, men däremot en underbar humor som känns så engelsk att det är svårt att ta in att Rainbow Rowell är amerikan.

Så, vad handlar Carry On om? Simon Snow vill egentligen bara njuta av sitt sista år på Watford School of Magics men tillåts aldrig göra det, mitt i att hans flickvän har gjort slut, att hans mentor vill gömma honom från omvärlden och att hans rumskamrat är försvunnen. Och så var det historien med The Insidious Humdrum som vill ta kål på honom för evigt.

Carry On är helt enkelt ljuvlig. Jag lyssnade på den, på engelska, och inläsningen var en av de mest fantastiska jag lyssnat på, någonsin – det är inte ofta jag genast vill börja om med en bok så fort jag lyssnat klart. Jag önskar så att jag hade den oläst och du kan skatta dig lycklig som har det. Men du, läs Fangirl först.

Du kan köpa boken på SF-bokhandeln. Finns också på Bokus och Adlibris.

Här kan du läsa vad jag tyckte om Fangirl.

Biblioteksfynd och helgläsning

Bland det bästa med att vara bibliotekarie är alla chanser du får att hitta oväntade och fantastiska böcker du bara måste låna hem. Det allra sämsta med att vara bibliotekarie är de till synes omöjliga läshögar som skapas hemma. De senaste tillskotten är Oss håller inga bojor, oss binder inga band!: på långritt i 1920- talets Europa med Linde Klinckowström von Rosen samt Herrgårdsfruns recept. Kanske lyckas jag läsa dem i helgen men å andra sidan ska jag jobba lördag så kanske kommer jag då bara blir förälskad i nya böcker och bära hem dem under löftet att någon gång, i någon tid, faktiskt läsa dem.

Jag kallar det för ”stöd ditt lokala bibliotek”.

Tack för allt och återseende med Hawas detektivbyrå

I Falafelflickorna fick vi möte Hawa, som just skulle börja på högstadiet och drömde om att komma in på polishögskolan. Tack för allt är andra delen i Christina Wahldéns bokserie, en sommarmysig deckare som puttrar på i sin takt, fast det egentligen är väldigt svåra saker den handlar om.

Tack för allt låter oss möta flera av karaktärerna från Falafelflickorna. Hawas stora familj, bibliotekarien Barbro – men också flera nya. Sana drömmer om att bli journalist och startar en skoltidning – när hon och Hawa sedan blir vittne till en skottlossning på pizzerian vill Hawa undersöka brottet medan Sana ser ett scoop. Hawas mamma får nog av alla kriminalitet och skapar en nattvandrargrupp tillsammans med andra mammor, medan Hawa blir hotad för det hon vet om skottlossningen.

Det är alltså egentligen väldigt tungt, samtidigt som berättelsen och karaktärerna ofta känns ganska naiva och berättelsen på sina ställen ändå väldigt ljus. Det är en konst att skriva så här och jag älskar att Christina Wahldén gör det. Kanske är det så det behöver skrivas i en bok som riktar sig mot 9-12- åringar, men ibland krockar det också lite under läsningen – framförallt när det gäller bibliotekarien Barbro. Visserligen är jag själv bibliotekarie och reagerar därför kanske lite extra starkt men jag kan inte riktigt med alla friheter Christina Wahldén tar sig med yrket. I Falafelflickorna lämnade hon hela biblioteket i Hawas regi medan hon åkte på semester (!!!), här har hon med sig hunden Bilbo överallt inne i biblioteket. Bland annat.

Det förtar lite av läsupplevelsen. Samtidigt är Tack för allt självklart en så otroligt viktigt bok, som berättar om de barn vars vardagar sällan skrivs böcker om. Det är så viktigt att barn som bor i förorten blir representerade i litteraturen, tidigare ett ganska stort hål i barnboksutgivningen, och det är också självklart viktigt även för de som inte bor där, att läsa om. Jag vill gärna citera Boktokig som säger det så otroligt bra: ”De som växer upp så här får sin verklighet bekräftad och det är viktigare än man tror. Det utan att förminska det svåra, men ändå med ett ljus, ett hopp och ett mod. Dels de som inte växer upp så här, får sin värld vidgad.”

Tack för allt är välskriven, sympatisk och Christina Wahldén har gjort sin research i och med många intervjuer med barn i förorter. Jag kan dock fortfarande inte förstå – och detta var min stora invändning även med Falafelflickorna – varför inte Wahldén tar chansen och avslutar sin bok med en rad råd om vart barn som är utsatta för våld och kriminalitet kan vända sig.

Rabén och Sjögren, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boktokig, Barnboksfamiljen.

Här kan du läsa min recension av Falafelflickorna.

En annorlunda midsommar

Midsommar brukar ofta betyda stugor, fjällen och någon vandringstur, för mig. Men när midsommaren i år såg ut att regna in helt och när både jag och min partner var ganska slutkörda av jobb och plugg, bestämde vi oss för att göra något rätt radikalt annorlunda. Vi tog in på ett ganska profilerat träningshotell, tränade, åt god mat, lekte på hinderbanan (och fick blåmärken) och var på spa. På kvällen läste jag i Frankenstein in Baghdad och Tongues of Serpents. Levande döda och drakar, alltså. Det blev som en slags semester i tre dagar, särskilt då jag slutat flyga och inte åker på några varma solsemestrar. Det finns ett stort värde i att semestra på hemmaplan, ofta räcker det att komma bort från vardagen. Jag är heller egentligen inte ett stort fan av traditioner, särskilt inte för traditionens skull, och det var befriande att bara strunta i alla måsten, all städning och bara få ny energi. Någong midsommar i alla fall, någon tradition lär det inte bli.

Däremot smög jag med mig en kartong jordgubbar. Det var ju ändå midsommar.

Är traditioner viktiga för er? Vad brukar ni göra?

Den gyllene hårnålen – Maria Gustavsdotter

Då och då läser jag en bok som jag kanske inte hade läst om det inte hade varit för min bokcirkel. Det är en av de fantastiska sakerna som är med bokcirklar, den överraskande läsupplevelsen du kan få. Det allra bästa är dock förstås hur mycket du får prata om böcker med människor du tycker om.

Boken i det här fallet var Maria Gustavsdotters Den gyllene hårnålen. Även om jag i slutändan självmant kanske inte hade plockat upp en bok av Gustavsdotter – mest för att jag för tillfället känner mig så otroligt mätt på historiska romaner – så hade valet, om jag ändå gjort det, fallit på denna. Den gyllene hårnålen letar sig in i utkanten av historieskrivningen, utforskar förhållanden många andra kanske inte bryr sig om. I centrum, med betoning på ordet, återfinns Cecilia Vasa, dotter till Gustav Vasa, och hennes kammarjungfru Märta.

Att Cecilia Vasa var skandalomsusad både på sin tid och efter är historieskrivningen överens om. Maria Gustavsdotter är påläst och berättar om faktiska händelser så som Vadstenabullret och Cecilia Vasas giftermål. Men hon tillåter sig också att gissa och brodera ut historien och låter Cecilia och Märta inleda ett hemligt förhållande i tonåren. Jag älskar att Maria Gustavsdotter smyger in HBTQ i historien och jag finner mig önska att läsa en facklitterär bok som undersöker om människor vågade ha samkönade förhållanden några hundra år tillbaka, och om det finns någon forskning på det.

Jag älskar också att Maria Gustavsdotter undviker klyschan om ”den starka kvinnan”, jag har läst tillräckligt många sådana i historiska romaner och fantasyböcker som försöker placera sig i en europeisk medeltid. Den gyllene hårnålen är välskriven, spännande och engagerande och jag tyckte mycket om den. Jag lyssnade på ljudboken, en mycket fin inläsning av Gunilla Leining.

Historiska media, 2018.

Boken finns som pappersbok bland annat på Bokus och Adlibris. Här och här kan du också köpa ljudboken.

Fler som läst: och dagarna går, Västmanländskan, hyllan, bokparet, Livet med orden, Johannas deckarhörna, Midnattsord, Sladdertackans bokblogg.

Midsommarläsningen

Med midsommar börjar sommarläsningen på allvar. Första boken ur min sommarläsningshög är Naomi Noviks Tongues of Serpents. Jag kommer också fortsätta läsa Frankenstein in Baghdad och börja på Selamlik av Khaled Alesmael. I verkligheten kommer jag förstås inte alls göra allt detta, men kanske lyckas jag i alla fall läsa ut historien om Frankenstein förflyttad till dagens Baghdad. Det är fascinerande läsning, om än ganska långsam och omständlig.

Vad läser du?