Jag vill alltid gå med dig

För någon vecka sedan återupptäckte jag en gammal favoritlåt med Imperiet, en sådan låt man kan lyssna på om och om och om igen, ungefär trettio gånger på raken utan att tröttna. Vissa säger helt enkelt saker på outsägligt vackra sätt.

om det är du som är här
säg att dina brustna vingar bär
om det är du som är här
lär mig flyga i din sfär
ta ditt smärtstillande medel
som tar bort min falska heder
lägg dig här igen

och om du kommer som du är
vill jag va ditt måste och begär
om du kommer som du är
lär mig andas i din tankevärld
var en nyhet bland det gamla
när man tröttnat på allt det andra
lägg dig här igen

kom kom, kom kom
jag vill alltid gå med dig
jag vill alltid, alltid gå med dig

tänd en eld, smält min is
jag vet att allting har sitt pris
och allt jag har
är kropp och själ
jag känner ingen här väl
så ta din smärtstillande nyckel
säg att allting blev för mycket
lägg dig här igen

kom kom, kom kom
jag vill alltid gå med dig
jag vill alltid, alltid gå med dig

det är du, är jag din?
jag vill va naken i din vind
det är du, är jag din?
kom och vila vid mitt skinn
tvåla in mig i extaser
skjut mig med din kärlekslaser
lägg dig här igen

kom kom, kom kom
jag vill alltid gå med dig
jag vill alltid, alltid
jag vill alltid gå med dig
jag vill alltid, alltid gå med dig

Deckare+filt+blå himmel och sol=sommar

Igår var det första riktiga sommardagen här hemma, det var precis klarblå himmel hela dagen och det firade jag med några timmar på en filt i gräset efter jobbet tillsammans med Karin Fossums Döden skall du tåla. Deckare+filt i gräset är verkligen sommar…

Dessutom: senare på kvällen var det öl på uteservering och grillning med gänget, utesittarkväll ända till klockan tolv utan att någon av oss huttrade och hemgång när det nästan var helt ljust ute fastän klockan inte var mer än två, ja då börjar det faktiskt verkligen bli sommar!