Hans majestäts drake – Naomi Novik

England ligger i krig med Frankrike och Napoleon försöker behålla sitt herravälde som kejsare. Det är i början på 1800- talet och strider utkämpas på land, till sjöss och i luften – med drakar.

Will Laurence är kapten på HMS Reliant och kämpar för England i Napoleonkrigen när han besegrar ett franskt skepp och kommer över ett mycket värdefullt krigsbyte – ett drakägg. Inuti finns draken Temeraire som snabbt växer upp och blir Wills bästa vän och bundsförvant – och Will får byta från flottan till flygkapten på Temeraire.

Jag älskar Hans majestäts drake, nästan utan förbehåll och allra främst på grund av alla fantastiska drakar som flyger omkring på varje sida, sprutar eld, droppar syra, ryter, diskuterar med sina kaptener och har högst påtagliga känslor. Det är förvisso först när Temeraire kläcks som det börjar bli verkligt intressant men det dröjer bara några kapitel och sen är det spännande fram tills de sista kapitlen som mot slutet börjar sega ut lite. Det allra bästa är när Will och Temeraire börjar lära känna varandra och inte bara förstår vilka de är utan till viss del förändrar det sätt de ser på världen. Will, som har en sedan länge inbankad tro på kung och fosterland och heder, påverkas av Temeraires öppna och ärliga och framförallt helt nya sätt att se på världen och Temeraire försöker förstå Wills inställning till att sätta kriget före livet.

Jag tycker om den relation som byggs upp, inte bara mellan Will och Temeraire utan mellan alla olika drakar och deras kaptener. Den är inte likadan någonstans och det tycker jag om.

Förutom de djupare frågorna är det också helt enkelt både spännande och roligt och jag gillar att författaren hipp som happ har satt in drakar i Napoleonkrigen, istället för att ge dem en helt ny värld. Det påminner en del om den magiska realism som det pratades om på ett seminarium på Bokmässan och som inte borde begränsas till den latinamerikanska genre det ofta handlar om. Som här, när det mer handlar om magi i vardagen än om klassisk fantasy. Det går att diskutera, det där.

Det är i vilket fall riktigt bra skrivet och jag tycker väldigt mycket om det.

Ett hem utan böcker har också läst.

Köp boken här eller här.

Hans majestäts drake – Naomi Novik

England ligger i krig med Frankrike och Napoleon försöker behålla sitt herravälde som kejsare. Det är i början på 1800- talet och strider utkämpas på land, till sjöss och i luften – med drakar.

Will Laurence är kapten på HMS Reliant och kämpar för England i Napoleonkrigen när han besegrar ett franskt skepp och kommer över ett mycket värdefullt krigsbyte – ett drakägg. Inuti finns draken Temeraire som snabbt växer upp och blir Wills bästa vän och bundsförvant – och Will får byta från flottan till flygkapten på Temeraire.

Jag älskar Hans majestäts drake, nästan utan förbehåll och allra främst på grund av alla fantastiska drakar som flyger omkring på varje sida, sprutar eld, droppar syra, ryter, diskuterar med sina kaptener och har högst påtagliga känslor. Det är förvisso först när Temeraire kläcks som det börjar bli verkligt intressant men det dröjer bara några kapitel och sen är det spännande fram tills de sista kapitlen som mot slutet börjar sega ut lite. Det allra bästa är när Will och Temeraire börjar lära känna varandra och inte bara förstår vilka de är utan till viss del förändrar det sätt de ser på världen. Will, som har en sedan länge inbankad tro på kung och fosterland och heder, påverkas av Temeraires öppna och ärliga och framförallt helt nya sätt att se på världen och Temeraire försöker förstå Wills inställning till att sätta kriget före livet.

Jag tycker om den relation som byggs upp, inte bara mellan Will och Temeraire utan mellan alla olika drakar och deras kaptener. Den är inte likadan någonstans och det tycker jag om.

Förutom de djupare frågorna är det också helt enkelt både spännande och roligt och jag gillar att författaren hipp som happ har satt in drakar i Napoleonkrigen, istället för att ge dem en helt ny värld. Det påminner en del om den magiska realism som det pratades om på ett seminarium på Bokmässan och som inte borde begränsas till den latinamerikanska genre det ofta handlar om. Som här, när det mer handlar om magi i vardagen än om klassisk fantasy. Det går att diskutera, det där.

Det är i vilket fall riktigt bra skrivet och jag tycker väldigt mycket om det.

Ett hem utan böcker har också läst.

Köp boken här eller här.

Prinsessor och drakar – Christina Björk och Eva Eriksson

När jag var på Bokmässan i helgen lyssnade jag på Christina Björks (författare) och Eva Erikssons (illustratör) seminarium Prinsessor och drakar. Hur seminariet var och vad det handlade om har jag skrivit om här, men sammanfattningsvis var det både trevligt och intressant. Det handlade främst om boken de skrivit och illustrerat tillsammans, just Prinsessor och drakar. Jag gillade att de tagit sig sådana friheter, drakarna fick se ut precis som de ville och prinsessorna fick ta mer plats än de vanligtvis får.

Jag passade också på att köpa Prinsessor och drakar och få den signerad både av Christina Björk och Eva Eriksson. Christina har bland annat skrivit Linnéa- böckerna och Astrids äventyr, en bok om Astrid Lindgren som barn. Eva Eriksson har illustrerat många böcker men bland andra böckerna om Den vilda Bebin (som jag älskade när jag var liten!), Max-böckerna och böcker om Eddie, Johanna och Mimmi (som jag också älskade när jag yngre).

Boken är rikt illustrerad och riktigt rolig att ägna en stund åt. Den är för barn i 3-6 års ålder och jag köpte den mest för illustrationerna som jag verkligen gillar, men jag kan också tänka mig att den är bra för barn i den åldern. Dels spär den inte alltför mycket på tråkiga könsvärderingar – vissa saker reagerade jag på dock, som att flera av prinsessorna ska bli bortrövade av drakar för att ”det är så det är” men varför behöver det vara så? Det jag ändå gillar med det är att prinsessorna räddar sig själva och inte behöver någon prins för att bli räddade. Jag gillar också att den har ett roligt tema – det är sju sagor, en för varje dag i veckan, och prinsessorna har namn efter veckans dagar – Månstråle, Tindra, Onetta, Torinda, Freesia, Lövkoja och Sömntuta. Kul!

Prinsessor och drakar – Christina Björk och Eva Eriksson

När jag var på Bokmässan i helgen lyssnade jag på Christina Björks (författare) och Eva Erikssons (illustratör) seminarium Prinsessor och drakar. Hur seminariet var och vad det handlade om har jag skrivit om här, men sammanfattningsvis var det både trevligt och intressant. Det handlade främst om boken de skrivit och illustrerat tillsammans, just Prinsessor och drakar. Jag gillade att de tagit sig sådana friheter, drakarna fick se ut precis som de ville och prinsessorna fick ta mer plats än de vanligtvis får.

Jag passade också på att köpa Prinsessor och drakar och få den signerad både av Christina Björk och Eva Eriksson. Christina har bland annat skrivit Linnéa- böckerna och Astrids äventyr, en bok om Astrid Lindgren som barn. Eva Eriksson har illustrerat många böcker men bland andra böckerna om Den vilda Bebin (som jag älskade när jag var liten!), Max-böckerna och böcker om Eddie, Johanna och Mimmi (som jag också älskade när jag yngre).

Boken är rikt illustrerad och riktigt rolig att ägna en stund åt. Den är för barn i 3-6 års ålder och jag köpte den mest för illustrationerna som jag verkligen gillar, men jag kan också tänka mig att den är bra för barn i den åldern. Dels spär den inte alltför mycket på tråkiga könsvärderingar – vissa saker reagerade jag på dock, som att flera av prinsessorna ska bli bortrövade av drakar för att ”det är så det är” men varför behöver det vara så? Det jag ändå gillar med det är att prinsessorna räddar sig själva och inte behöver någon prins för att bli räddade. Jag gillar också att den har ett roligt tema – det är sju sagor, en för varje dag i veckan, och prinsessorna har namn efter veckans dagar – Månstråle, Tindra, Onetta, Torinda, Freesia, Lövkoja och Sömntuta. Kul!