Tematrio om läsning utanför ramarna

Think outside the box.

Denna veckan frågar Lyran oss vilka typer av böcker som utmanar oss och som ligger utanför vår comfortzone.

1. Världslitteratur. Jag läser mest böcker från Storbritannien, USA och Sverige. Detta är dock en utmaning jag faktiskt börjat tackla det senaste året, till Bokmässan läste jag tyskspråkig litteratur och upptäckte många nya författare och till nästa års Bokmässa ska jag läsa nordisk litteratur. Det kan tyckas som nästgårds kanske, men faktum är att jag är fruktansvärt dålig på att läsa nordisk litteratur utanför Sveriges gränser. Jag är fortfarande dålig på exempelvis asiatisk och afrikansk litteratur, dålig på gränsen till att jag knappt aldrig läst något av en författare från de världsdelarna.

2. Biografier och BOATS. Jag gillar inte ”based on a true story” och biografier, och jag led fruktansvärda våndor när vi skulle läsa Carolina Gynnings Ego girl i en kurs jag läste om recensionsskrivande. Ofta skyr jag biografier för att de sällan är välskrivna och då hjälper det inte hur bra historien är, Den vita massajen– serien är ett bra exempel på det. Till och med en så bra biografi som Fay Weldons Auto da Fay faktiskt var hade svårt att fängsla mig. Jag gillar det fiktiva, helt enkelt.

3. Noveller. Jag läser väldigt lite noveller. När jag springer på en riktigt bra novellsamling tycker jag det är kul, som Kelly Links Pretty Monsters. Men jag letar sällan upp noveller för att läsa dem.

Vapen från Avalon (del 2 i Amber-serien) – Roger Zelazny

Vapen från Avalon är andra boken i serien om Amber, en värld som är länkad till andra världar genom Skuggorna och där har Erik tagit makten. Corwin är en av hans många bröder och försöker få tillbaka makten över Amber.

Jag var något tveksam till första boken i serien och även om jag tycker båda böckerna är helt okej så är jag inte överväldigad. För mig är det för lite fantasy och för mycket prat, Roger Zelazny är på väg mot något bra med det vindlande begreppet om skuggor och sättet att färdas genom världar men det känns som att det på något sätt kommer i andra hand och villas bort på vägen. I första hand kommer istället en hel del diskussioner om bröder och tronföljd och släktskap och även om det också är intressant så är det helt enkelt för lite magi för mig, för lite fantasy.

Det är inte dåligt skrivet, men det är inte överväldigande heller. Jag är inte särskilt berörd av serien än så länge, men det är helt okej fantasy.