Sträckskräckläsning

Igår läste jag Amanda Hellbergs Tistelblomman i ett svep och idag är det Karin Fossums Jag kan se i mörkret som förmodligen kommer ligga utläst på sängbordet frampå småtimmarna – om jag klara av att svälja så mycket ondska i ett lässvep vill säga. Nej, Fossums bok är väl inte skräck i ordets egentliga mening men sällan har jag läst en så obehaglig inledning som Jag kan se i mörkret har. Jag sitter och skruvar på mig av rent och skärt obehag i soffan och jag får verkligen känslan av att det här kan inte gå på annat sätt än rakt ner i mörkret.

PS. Försök säga rubriken tio gånger på raken. DS.

Livets sommar – Oddvør Johansen

Månadens utmaningsland i den nordiska läsutmaningen är Färöarna och sagotokig som jag är hade jag egentligen tänkt läsa Färingasagan för det är precis sådant jag älskar. Nu fick jag inte tag på den i tid och därför läste jag Livets sommar av Oddvør Johansen. Kanske blir det Färingasaga i bloggen längre fram i vår – Bokmässan är ju inte förrän i september.

Livets sommar, då. Det är en berättelse om en familj på Färöarna under 1950-talet och kanske framförallt en uppväxtskildring där läsaren får följa Nora genom livet, lekar och tankar. Genom Noras ögon får läsaren lära känna ganska många karaktärer i den lilla byn och framförallt den bästa vännen Flovin som blir skydd av samhället när modern flyr från fadern. Det är ett konservativt samhälle och i mångt och mycket verkar det som att vi får läsa om en tid som ligger mycket längre bakåt än 50-talet.

Egentligen är inte Livets sommar min typ av bok. Jag gillar inte biografier, memoarer eller BOATs – kort sagt gillar jag fantastisk och fiktion mycket mer än verklighetsgrundat berättande i böcker.

Men under den ganska korta stund det tar att läsa Livets sommar fängslar den mig stundtals ändå, framförallt för att Johansen är duktig på att beskriva det färöiska landskapet och ibland får till fina metaforer som faktiskt lyfter berättelsen – till exempel som när lilla Nora får följa med ner i gruvan och hon beskriver det som dödsriket.

Utöver det fick jag egentligen aldrig något riktigt grepp om berättelsen och den är för kort för att verkligen sjunka in hos mig. Stundtals är den verkligt fin men den lämnade inte några större spår hos mig och ibland skummade jag nästan igenom den.

För fler färöiska böcker, titta som vanligt in hos Dantes bibliotek i dagarna. Livets sommar har även Monika och Therese läst.

Oläst och efterlängtat

Denna veckan i Tematrion vill Lyran ha svar på vilka tre författare vi inte har läst men som vi tror att vi skulle gilla. Jag har betydligt fler än tre på lager, men här är ett urval:

1. Kate Morton har surrat omkring i bokbloggsvärlden en del den senaste tiden. Jag har inte läst en enda bok av henne men jag är otroligt pepp på att göra det. Jag stod och höll i The Forgotten garden i Uppsala English Bookshop-montern på förra årets bokmässa men valet föll på Lionel Shrivers Double Fault istället (jag ville ju ha den signerad!) Det blir nog ett (till) inköpsförslag till biblioteket snart för inte en enda Kate Morton har de på engelska!

2. En annan författare som jag läst mycket om i bloggvärlden och som verkligen fått det att klia i bokköpsfingarna är Nicole Krauss. Jag vill läsa Kärlekens historia men kanske framförallt Det stora huset, speciellt efter Ord och inga visors fina recension i veckan.

3. Jag har länge trott att jag och Helen Fitzgerald kommer att komma utmärkt överens. Ändå har det inte blivit någon läsning. Kanske blir (ännu) ett inköpsförslag till biblioteket? Den här kanske?