Ikväll blir det bio! (gissa vilken…)

Nä, inte så svårt kanske. Inte bara för att jag har tjatat som en galning om Hungerspelen- böckerna sedan jag läste dem i julas utan också för att halva bloggosfären verkar ha sprungit på bio den senaste veckan. Jag har inte lusläst recensioner men de jag har läst har varit positiva (bland andra från the curios case of the books och Glory Box) vilket betyder att jag också vågar mig iväg.

Har du läst böckerna/sett filmen? Vad tyckte du?

Kristin Lavransdotter – Sigrid Undset

Kristin Lavransdotter är samlingsnamnet på Sigrid Undsets trilogi om det medeltida Norge och framförallt om Kristins uppväxt och liv där. Jag läste de tre böckerna i en samlingsvolym som månadsbok i den nordiska läsutmaningen, jag kommer här recensera alla tre och berätta lite om handlingen i varje bok – men det förekommer inga större spoilers.

I första delen, Brudkronan, är Kristin ung och oförvägen och bor gott tillsammans med sin familj på Jörundgård. Ganska snart blir hon trolovad med Simon Andresson, men just som fästningsölet planeras träffar Kristin Erlend Nikulausson och blir handlöst förälskad.

Året är 1306 när berättelsen tar sin början och fantastiskt väl lyckas Sigrid Undset just med att få läsaren att känna sig som hemma i en tid som ligger långt ifrån vår. Seder och bruk, miljö, personporträtt och tal är så levande och så målande att det är svårt att tänka sig att allting inte har hänt på riktigt. Det är lätt att se allting framför sig, speciellt bidrar det ålderdomliga språket till känslan och även om jag läser långsamt – för att verkligen ta in allting – så älskar jag det.

I andra boken, Husfrun, är Kristin äldre och första bokens vedermödor har definitivt satt sina spår. Samtidigt som språk och stämning är ungefär desamma som i första boken märks ändå en betydlig skillnad hos Kristin själv – mycket av det barnsliga och en del av den levande fantasin har fått stiga åt sidan för en vuxenhet som känns för tidigt intryckt i en ung flicka. Kanske det är därför Kristins beslut inte alltid verkar vara de rätta och kanske är det därför hon ibland känns långsint som synden.

Men levande, det är berättelsen fortfarande och dessutom ännu bättre än första boken – kanske för att Husfrun väver ut sina berättartrådar långt utanför godsets gränser. Mycket mer än i Brudkronan berättas det om fränder och grannar, om Kristins systers liv och om hennes föräldrar. Jag gillar den djupare inblicken i norskt medeltida liv och framförallt gillar jag att få ett vidare perspektiv. Det blir aldrig för många personer att hålla reda på och alltid är ändå Kristin den röda tråden – men att få berättat även om andra personers liv är en stor tillgång.

Bättre och bättre blir det alltså och allra mest älskar jag den sista boken – Korset. Sigrid Undset har totalt fått mig i sitt våld med sin färgstarka, vackra och sorgliga berättelse – jag lider med karaktärerna när de har sorg, jag ler åt dem när de är lyckliga och jag grämer mig något otroligt över hur fel det kan bli över bara några missuppfattningar.

Luras inte av att boken beskrivs som en kärleksroman för den är mycket mer än så. Den är ett fantastiskt kvinnoporträtt och en ofattbart levande historisk roman. Kristin Lavransdotter och hennes familj, vänner och ovänner är så väl tecknade att de tycks andas och själva göra avtryck på berättelsens sidor. Jag kommer ha mycket svårt att glömma dem och även om den ibland framkallade tårar så älskade jag varenda del av historien.

bokmania berättar också om Kristin Lavransdotter.