Förbannelse – Stephen King

Andra boken i sjunde omgången av Projekt Kill Hyllvärmare slukades nästan lika snabbt som den första, Örnnästet, om än inte lika snabbt som kilona faller av huvudpersonen i historien. Billy Halleck är advokat, lyckligt gift med en tonårsdotter i familjen och lever väl på USA:s östkust. Lite för väl kanske – hans enda problem är hans vikt som inte bara är över det normala utan extremt över det normala.

Detta ändras drastiskt när han råkar köra ihjäl en gammal zigenarkvinna och i rätten träffar hennes far som stryker honom över kinden och viskar thinner. Kilona börjar rasa av Billy, ungefär här börjar berättelsen och den tar verklig fart på en gång. Det är kusligt och rysligt och något domedagsliknande över att kapitlen benämns med de kilo Billy väger. Det går neråt. Och neråt.

Däremot tappar den lite fart på slutet. Inte så att den blir Kingish-överdriven men det allra mest skräckinjagande är när Billy långsamt börjar inse vad som händer med honom, och varför. Ändå tappar jag aldrig intresset, kanske för att boken förutom att vara bra och spännande också innehåller en hel del kloka funderingar om fördomar av olika slag.

Förbannelse skrevs under Kings pseudonym Richard Bachman, men på min utgåva står namnet Stephen King och därför har jag skrivit det i recensionen också. Hursomhelst tycker jag du ska läsa boken för den är spännande, bra och även om det är långt ifrån den King som skrämt mig mest balanserar den ändå ganska ofta på gränsen till verkligt hårresande.