Om bokskräck och filmskräck

0099562979Jag såg filmen The Woman in Black i vintras, delvis därför att min kärlek ville se den och jag fick inte tummen ur att läsa den först – delvis för att en bekant till mig påstått något i stil med att ”boken-är-alltid-bättre-än-filmen”- tyckande bara är slentrianmässigt boksnobberi.

Jag var ju tvungen att motbevisa det. Vi såg filmen och ja, jag tyckte mycket om den. Jag tyckte till och med att den var väldigt, väldigt läskig. Däremot var jag inte särskilt förtjust i överanvändandet av vissa klyschor och inte heller i slutet som visserligen var hemskt men på något sätt ändå kändes… fel.1846685621

Så läste jag boken. Och jag insåg vad alla pratade om.

The Woman in Black utspelar sig till största delen på den engelska landsbygden, advokaten Arthur Kipps blir ombedd att sköta en klients dödsbo, den gamla damen Alice Drablow som bott alldeles ensam i det ödsliga Eel Marsh House. Men Alice Drablow visar sig ha hemligheter och Arthur Kipps verkar inte vara ensam i Eel Marsh House.

I filmen smög sig den suggestiva stämningen och kusliga spänningen på efterhand, i boken ligger den som en filt över läsningen från första början. Något har redan gått fel, döden är redan närvarande. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken när jag väl börjat läsa den och jag blev mycket mer rädd av boken än filmen, även om filmen tar till betydligt fler och betydligt billigare skräckklyschor än sin förlaga. Boken skrämde mig mer och jag tycker definitivt att boken var bättre, även om jag såg filmen först.

Jag tror inte att ”boken-är-alltid-bättre-än-filmen” är något man tycker per automatik, däremot tror jag kanske att man är boknörd av en anledning. Ett medium kanske helt enkelt passar en bättre än ett annat, alldeles oavsett hur ”bra” filmen eller boken är. Jag vet att jag nästan alltid gillar en bok bättre än den film den oftast blir, men jag vet också att det finns filmer baserade på böcker som jag har tyckt lika mycket om – eller mer – som boken. Om någonting är ”bra” är ju i slutändan allra mest ett subjektivt tyckande mer än objektiva fakta.

Vad tycker ni?