Där allt började, och där det är nu

Jag har alltid älskar sagor. Högläsning av sagor och berättelser framför brasan i stora salen var, och är, en av höjdpunkterna i min barndom. Jag hade turen att begåvas med en mamma som också älskar böcker och som tyckte högläsning var något som inte fick tummas på i sina barns uppväxt.

Därför kom jag också tidigt att älska Astrid Lindgren. Kanske man tycker att steget från Mio min Mio till fantasylitteraturen inte verkar särskilt långt, men det skulle ändå dröja några år innan jag klev över just den tröskeln.

Den första genre jag faktiskt minns att jag hängav mig åt, med den frenesi bara en bokälskande cirkatioåring kan uppbåda, var äventyrsböckerna. Jag läste Enid Blyton och Jules Verne så sidorna fladdrade och när det inte fanns några mer böcker av författarna att önska sig tog mig far beslutet i egna händer och köpte de fem böckerna Sagan om Belgarion till mig i födelsedagspresent.

Elva, har jag för mig att jag var. Och David Eddings värld tog mig inte bara in i en ny genre, den tog mig också tillbaka de sagovärldar jag älskat när jag var yngre.  Ganska snabbt fortsatte jag med Sagan om Mallorea och sedan var det kört. Jag var fantasybiten.

I en av kurslitteraturböckerna till Fantasylitteraturkursen i sommar ställdes frågan om fantasy i form av verklighetsflykt skulle vara skadligt för ungdomar.  Jag för min del tycker det är ganska mycket struntprat. Är det ens verklighetsflykt? Visserligen tas man i de riktigt bra fantasyböckerna iväg till en annan värld men behöver det betyda att man flyr den verklighet man lever i, här och nu? Är i så fall inte alla böcker en form av verklighetsflykt? Och behöver det vara skadligt?

Skadligt, nej det tror jag inte. Däremot tror jag att fantasylitteratur, som all annan litteratur, bara kan vara stor och fantastisk underhållning. Men jag tror också att den, precis som all annan litteratur, tvärtom mot teorier om skadlig verklighetsflykt, kan vara ett sätt att bearbeta verkligheten. De stora hjältarna är sällan bara stora hjältar, ofta har de också problem och svårigheter och vet inte riktigt vilken plats de har i världen.

Som vi, ungefär. Själv fortsätter jag att älska fantasyberättelser, stora som små.