Wuthering heights i bildform

En av mina favoritböcker, alla tider, är Wuthering Heights. Jag läste den för första gången när jag pluggade litteratur för ungefär sju år sedan och förälskade mig med ens i det karga engelska landskapet, omgärdat av dimmor, familjehemligheter och skuld. Jag älskade det spöklika och tunga och just det är faktiskt något som den grafiska romanen, en del i en klassikerutgivning i grafisk romanform, lyckats behålla.

9781906332877_large_wuthering-heights-the-graphic-novel-original-text_haftad

Jag tycker mycket om färgerna och teckningarna. Jag gillar också att det tillkommit ett persongalleri i form av tavlor på pärmens insida. Det jag däremot inte gillar är med vilken noggrannhet den faktiska texten från förlagan återgivits i den grafiska romanen. Det här kan ju verka en aning motsägelsefullt då jag är oerhört förtjust i Emily Brontës språkdräkt och ser det som en av romanens stora behållningar – men det är också just där skon klämmer. Det ålderdomliga språket och de målande beskrivningarna passar verkligen romanen som hand i handske, däremot blir det en aning styltigt och överdrivet när det återges så noga i en grafisk roman. Textrutorna får alldeles för stor plats och blir ibland nästan fåniga, jag svär kanske i kyrkan nu men tror den grafiska romanen hade vunnit på att texten omarbetats och förkortas lite samt att textförfattaren vågat lita mer på att bilderna återgivit det texten i originalromanen säger.

Men ändå var jag mycket förtjust i adaptionen. Den är stämningsfull, vacker och väl läsvärd och kan säkert hitta sin publik i tonåringar som tycker klassiker är skitjobbiga – och i alla oss som älskar originalromanen och vackra bilder.