Åh, vad är väl ett Nobelpris?

Att Bob Dylan fick Nobelpriset kan inte ha undgått många. Min egen reaktion var tämligen chockartad, jag hejdade mig i sista stund från att ropa ut min förvåning på bussen till jobbet. Nu har jag inte lyssnat något alls på Dylan så jag ska egentligen inte orda mer om just det men jag tycker Enligt O sammanfattar det fint.

Istället tänkte jag leta i mitt eget arkiv, förra året snurrade jag betydligt längre kring nobelpriset och tyckte också pristagaren då var mycket mer intressant. Samtidigt lyssnade jag på ett av de bästa avsnittet i Lundströms bokradio hittills där det nördades rejält inom, vågar jag påstå, grenen bibliometri som är en av mina favoriter som bibliotekarie – de analyserade motiveringarna med vilka pristagarna tillkännagetts. Så här skrev jag då (ett utdrag ur ett långt blogginlägg):

Vad gör egentligen en författare till en Nobelpristagare? Vilka får priset, och hur motiveras det? Att politik och litteraturpris inte står långt ifrån varandra, åtminstone gällande litteraturvärldens mest prestigefyllda pris, stod klart efter att en del av de drygt hundra pristagarna och motiveringarna till deras priser undersökts under lupp, medelst Svenska Akademins egna ordval. ”Mänsklighet”, ”Djup”och ”Kraft” är de vanligaste orden i motiveringarna medan ”Humor” bara har nämnts två gånger. ”Liv”, ”Erkännande” och ”Berättarkonst” är andra vanliga ord.

Orden går i vågor, berättar något om samhället och dess ideal. Under 1930- talet var just ordet ”Idealitet” vanligt i nomineringarna, på 1970- talet var det ”Levandegöra”, ”Nationaliteter”, ”Tradition” och ”Frihet”. Människans ”Själ” har nämnts fem gånger, men ”Kroppen” aldrig. Kipling fick priset för att bland annat ha berättat med ”Manlig styrka”. Om någon har fått priset för att ha berättat med ”Kvinnlig styrka” nämns inte i Lundströms bokradio, men det är inte svårt att gissa. Kanske däremot en passande motivering för Kristina Sandbergs Augustpris förra året?

Som en älskare av språk och ord blir jag nästan euforisk av den lovprisandets konst som Svenska Akademin utövar. Som bibliotekarie fascinerar innehållsanalysen mig. Samtidigt, som i alla priser, finns det också en tomhet, något som saknas.

Hela inlägget finns här.

För den intresserade skrev jag också i vintras ett långt inlägg om den förste nobelpristagaren i litteratur vilken, nästan ironiskt nog med tanke på de många och långa diskussionerna om årets nobelpristagare och vad en författare egentligen är, var poet.