Du lär mig att bli fri

Under flera års tid har jag läst i Du lär mig att bli fri. Det är Selma Lagerlöfs brev till Sophie Elkan, utvalda och kommenterade av Ying Toijer-Nilsson.

Det är långsam läsning, pocketutgåvan har liten text och breven är ibland långa och omständliga. Flera gånger har jag tänkt ge upp, men så finns det ändå något som har hållit mig kvar. Ibland har det också känts märkligt att läsa någons brevväxling, men vid ett flertal tillfällen verkar nästan Selma Lagerlöf vända sig till en tilltänkt läsarkrets utanför brevens mottagare, som om hon visste eller tänkte att de någon gång skulle bli utgivna.

Att Selma Lagerlöf och Sophie Elkan var mer än vänner blir väldigt självklart. Det är ibland vackra kärleksbrev, ibland är de fulla av svartsjuka från Sophie Elkan mot Valborg Olander, Selma Lagerlöfs andra stora kärlek. Det är svårt att få en bild av Sophie Elkan då det bara är Selma Lagerlöfs brev, men en bild träder ändå fram av en väldigt orolig författarsjäl.

Det är fina brev. Ibland är de också otroligt roliga – sarkastiskt kommenterandes samtiden och framförallt de många beslutsfattande äldre männen i dem. Selma Lagerlöf har en satirisk penna, ofta helt annorlunda den som märks i hennes romaner. Breven är förstås färgade av sin samtid, vilket betyder att de ibland inte alls är särskilt trevliga.

Jag är ändå glad att jag tog mig igenom de många sidorna, även om det tog mig flera år. Selma Lagerlöfs många ord om kvinnlig kärlek och vänskap kommer jag bära med mig.