Angivarna – Bret Easton Ellis

Angivarna är tredje och sista boken i sjätte omgången av Projekt Kill Hyllvärmare där jag läser böcker som bara står och samlar damm i hyllan. Det är också den andra hyllvärmaren av Bret Easton Ellis jag läser på några månader, den första var Lunar Park och den var betydligt bättre.

Angivarna är en sorts novellsamling med gemensamma nämnare, personer som dyker upp lite överallt och håller samman novellerna i en svag röd tråd. Det är ett intressant upplägg men antingen var jag inte på humör eller så lyckades historierna helt enkelt inte fånga mig, för jag blev aldrig riktigt intresserad. De flesta novellerna är mördande trista och utan den skärpa som jag vanligtvis tycker utmärker Bret Easton Ellis, det är först mot slutet det blir en aning intressant och en gnista av intresse flammar upp när en vampyr börjar härja runt i historien.

Dessutom är det något med översättningen som hela tiden känns fel, uttryck som inte alls verkar passa in och repliker som känns fruktansvärt krystade. Meningen ”Jag hänger på” används en gång om ett avslutande av ett samtal, jag antar att originalet var ”I hang up” men det är nog första gången jag läst den översättningen istället för ”Jag lägger på” och det låter bara fel.

Jag tror inte översättningen är lika dålig som den till American Psycho, där har jag visserligen läst originalet också (och skummat igenom översättningen) och den är verkligen en k-a-t-a-s-t-r-o-f. Men det här var nog ändå absolut sista gången jag läst en översättningen av en Bret Easton Ellis, hädanefter blir det på originalspråk.

3 thoughts on “Angivarna – Bret Easton Ellis

  1. Det är störande när msn hör den engelska texten genom översättningen. Det händer allt oftare tycker jag.

Kommentera