Ärans månad och ordens betydelse

Det kan tyckas som att bokpriserna staplas på varandra så här i oktober. Egentligen är det ju bara två pris som dras med väldigt mycket ståhej i sitt kölvatten, åtminstone om en är bibliotekarie, bokbloggare eller litteraturälskare.

I mitt fall, alla tre. De senaste två veckorna har jag därför pratat väldigt mycket Nobelpris och Augustpris och jag tyckte att jag började bli ganska mätt, men så satt jag ändå där idag klockan 12. Väntandes framför skärmen och nästan hoppade lite på stolen. Vilka skulle det bli?

Att få veta vem som fått årets Nobelpris och årets Augustpris är spännande, men utöver det är det också både politiskt och folkligt intressant – jag håller med Bokblomma i att böcker som nomineras till Augustpriset ofta både är bra och säger något om vad folk i allmänhet läser. I Lundströms bokradio i lördags, programmet som är för mig vad Babel verkar vara för stora delar av #boblmaf, sändes det i lördags ett av deras mest fängslande program sedan jag började lyssna.

Vad gör egentligen en författare till en Nobelpristagare? Vilka får priset, och hur motiveras det? Att politik och litteraturpris inte står långt ifrån varandra, åtminstone gällande litteraturvärldens mest prestigefyllda pris, stod klart efter att en del av de drygt hundra pristagarna och motiveringarna till deras priser undersökts under lupp, medelst Svenska Akademins egna ordval. ”Mänsklighet”, ”Djup”och ”Kraft” är de vanligaste orden i motiveringarna medan ”Humor” bara har nämnts två gånger. ”Liv”, ”Erkännande” och ”Berättarkonst” är andra vanliga ord.

Orden går i vågor, berättar något om samhället och dess ideal. Under 1930- talet var just ordet ”Idealitet” vanligt i nomineringarna, på 1970- talet var det ”Levandegöra”, ”Nationaliteter”, ”Tradition” och ”Frihet”. Människans ”Själ” har nämnts fem gånger, men ”Kroppen” aldrig. Kipling fick priset för att bland annat ha berättat med ”Manlig styrka”. Om någon har fått priset för att ha berättat med ”Kvinnlig styrka” nämns inte i Lundströms bokradio, men det är inte svårt att gissa. Kanske däremot en passande motivering för Kristina Sandbergs Augustpris förra året?

Som en älskare av språk och ord blir jag nästan euforisk av den lovprisandets konst som Svenska Akademin utövar. Som bibliotekarie fascinerar innehållsanalysen mig. Samtidigt, som i alla priser, finns det också en tomhet, något som saknas.

I dagens Augustprisnomineringar saknade jag Karolina Ramqvists Den vita staden, som är en av de bästa böcker jag läst i år. Att När hundarna kommer blev nominerad verkade självklart redan på förhand, trots att jag inte ens läst boken. Än. Rörelsen läser jag just nu och jag har så mycket åsikter om den nomineringen att jag har svårt att finna en rätsida. Jag älskar att en skräckförfattare blev nominerad, men jag undrar också varför det hände just nu? Med knappa fyrtio sidor kvar tycker jag att Rörelsen är den bok där Ajvide Lindqvist – även om boken på sina ställen är oerhört skrämmande – rör sig som allra mest bort ifrån den traditionella skräcken och in i drömmarnas mer existensiella värld. Jag finner också att det jag förutom skräcken älskar med hans böcker – den glasklara skildringen av utsatthet – får stå tillbaka en aning för utforskandet av minnenas, drömmarnas och önskans värld. Det är skrämmande, annars vore det inte John Ajvide Lindqvist, men jag mår inte på långa vägar så dåligt som när jag läste Himmelstrand. Djupet är inte så bottensvart som i Lilla Stjärna. Jag är inte lika rädd som jag blev av Låt den rätte komma in. Inte heller tycker jag att Rörelsen är Ajvide Lindqvists bästa. Allt det här sagt innan jag har läst ut boken, men det är definitivt oerhörd glädje blandat med vissa frågetecken som jag ser nomineringen av Rörelsen. Obeskrivligt glad blev jag dock över Ishavspirater för den älskade jag.

Det finns många i listan över de nominerade som jag vill läsa. Allt jag inte minns är en av dem. Bli som folk och Monster i garderoben är två andra. Och så självklart, När hundarna kommer. Mycket har sagts och kommer sägas om böckerna, en del av det hittar du hos Enligt O. För övrigt håller jag med Enligt O om det märkliga i att bilderböcker och ungdomsböcker nomineras i samma kategori och klumpas ihop till ett när det är två helt olika genrer.

Slutligen, för att återknyta till Lundströms bokradio och att litteraturprisernas väg ofta korsar den samhällsaktuella, så kan det ganska intressant att studera vilka titlar som blivit nominerade utifrån detta perspektiv. Förtryck, solidaritet, papperslösa, levnadsöde, skuggtillvaro, frigörelse, individens självklara rätt, vetenskapliga framsteg, rasbiologi, norm, nationalitet, genus, barriärer, spår, hakkors är alla ord som finns med i texterna om årets nominerade böcker i Augustpriset. Vår värld idag är svår, det står helt klart. Men i den finns också ”övernaturlighet” och ”fantasins kraft”. Det är jag glad för. Hur skulle vi annars tampas med allt det svåra?

5 thoughts on “Ärans månad och ordens betydelse

  1. OOOhhh, du skriver så himla bra, jag är som alltid imponerad av din formuleringskonst och dina stora, vittomspännande tankar!

Kommentera