Årets bästa spel 2020

Pesten, äventyret och sorgen, så kanske spelåret 2020 kan sammanfattas. Jag spelade inte något spel 2020 som faktiskt gavs ut under året, men flera spel som hittade väldigt långt in i hjärtat.

Att möta sin verklighet genom fiktion är ett fint sätt att bearbeta den, och även om vi på intet sätt lever på medeltiden så kändes 2020 ibland som ett pestens år. I början av året hängav jag mig totalt åt A Plague Tale från 2019, en sanslöst vackert berättad historia om Amicia de Rune som år 1348 får se sina föräldrar bli mördade av invaderande engelsmän under hundraåriga kriget. Tillsammans med sin lillebror flyr hon ut i skogen; uppdraget blir ditt att hålla henne vid liv – och att ta reda på varför engelsmännen vill åt hennes lillebror Hugo. A Plague Tale är ett action/adventure/horror/stealth- spel, ett tredjepersons smygarspel med otroligt vacker game art och ett fantastiskt narrativ – två saker som helt säkert får mig att älska ett spel. Lägg till att jag tycker om att smyga, gillar stealth mer än öppna strider och älskar när en tuff tjej har huvudrollen, och det är inte konstigt att A Plague Tale blev årets spelupplevelse för mig. Låt vara att jag är livrädd för råttor och tillbringade många timmar med att halvblunda, rysa, må illa och dra tårna långt upp i soffan, det hjälps inte, A Plague Tale var ett fantastiskt spel. Kanske 2020 års bästa spelupplevelse.

Det enda spel som kan tävla med A Plague Tale om årets spelupplevelse är ett spel så hajpat att pressen borde vara omöjlig att leva upp till. Men What remains of Edith Finch var precis så atmosfäriskt och totalt uppslukande som det utlovats. What remains of Edith Finch är ett storydrivet utforskarspel, där Edith Finch återvänder till sin familjs märkliga hus utanför Washingtons kust. Med släktbandet följer en förbannelse om att alla utom en i varje generation dör under märkliga omständigheter, och det är Ediths utforskande av vad som hänt med alla i familjen spelaren får följa. Det är ett i sanning märkligt äventyr, nästan magiskt.

Men den största känslostormen inom mig, den blåste upp av att spela Before the Storm, en prequel till Life is Strange som är det spel jag haft svårast att ta mig igenom. Inte för att det är svårt rent tekniskt, men för att det är så vansinnigt mörkt och psykologiskt brutalt – som en knytnäve i magen, om och om igen. Before the Storm utspelar sig före Life is Strange, en berättelse om Chloe och Rachels vänskap och kärlekshistoria och åh, vad jag grät över dem. Jag älskar det långsamma berättandet i den här spelserien, hur spelet bryr sig om karaktärerna, utvecklingen. Ljuset i solnedgången över Arcadia Bay som möter det djupa mörkret i berättelsen.

Ja, jag kan vara oerhört blödig när det gäller spelkaraktärer jag älskar. Men jag uppskattar också enormt ett riktigt spännande actionäventyr, allra helst om det rör sig längs en main story- questline, i.e. en snitslad bana. Enslaved: Oddysey to the West har några år på nacken och det märks kanske framförallt i de ganska sunkiga könsrollerna, men för en Tomb Raider- fangirl helt svältfödd på ett bra actionäventyr med lika delar pussel som shoot-em-up – nog för att Enslaved kanske ändå besitter någon slags motvikt på det senare – var det ändå några timmars härligt spelande i en dystopisk, steampunkig framtid.

2020 var också året då jag upptäckte ParkitectOm det är något jag möjligtvis älskar mer än ett actionäventyr längs en snitslad bana, så är det sandlådespel. Gärna med karuseller. För någon som lagt (i hyfsat runda slängar) 500 timmar på Minecraft och 100 timmar på Roller Coaster Tycoon är Parkitect som en skänk från ovan. Du får vara chef över din alldeles egna nöjespark – faktiskt, så många du orkar bygga – och det är som ett Roller Coaster Tycoon uppdaterat till 2020- talet. Förutom att bygga berg- och dalbanor gäller det att ha koll på restauranger, toaletter, anställda, leveranser, väder och allsköns andra parametrar som spelar in för att dina gäster ska ha det så pass trevligt att du klarar besöksmålet. Utan att gå bankrupt, helst. Det är fantastiskt. Jag har klockat in på ungefär 120 timmar, så här långt. Och fler lär det bli.

Kommentera