Återstoden av dagen

I min ena bokcirkel The Tuesday Afternoon Book Reading Club har vi under hösten och vintern läst två böcker av 2017 års nobelpristagare Kazuo Ishiguro. Den första var Never let me go, den blev min favorit. Den andra var Återstoden av dagen, den blev hennes favorit. Fint på något sätt, och väldigt signifikant för oss då vi ofta är överens om det mesta men ändå kan vara totalt olika. Vi läste boken på lite olika sätt, inte bara metaforiskt då hon läste pappersboken och jag lyssnade på Reine Brynolfssons inläsning.

Men nog om oss. Även om läsningen av just Återstoden av dagen väckte en längtan i oss båda att resa i den engelska landsbygden, helst 1956 där stora delar av boken utspelar sig. Det är ett vackert porträtt av en stillsam landsbygd som butlern Stevens ger sig ut i, till en början tveksamt men sedan alltmer säkert. Stevens har tjänat som butler hela sitt liv åt Mr Darlington på Darlington Hall och blir övertalad av den nya amerikanska ägaren Mr Farraday att ge sig ut på en välförtjänt semester.

Medan Mr Stevens ger sig in i det engelska landskapet blickar han också tillbaka på sitt liv, ett liv där allt annat än perfektion är ett misslyckande. Ishiguro berättar snillrikt, låter Mr Stevens berätta  men ställer honom också på ett sätt utanför och tillåter läsaren att se även andras perspektiv, och honom, utifrån. Medan kriget och livet rasar förbi passar Mr Stephens upp på Mr. Darlington och levererar eleganta förolämpningar till alla och envar.

Jag har sett att en del läsare inte uppskattar boken för att Mr Stevens är ett arrogant och självupptaget praktarsle. Jag håller med. Han ÄR då och då ett ganska arrogant och självupptaget praktarsle som inte bara är otrevlig utan också stundtals manipulativ. Men att tycka om huvudkaraktären är för mig inget krav för att tycka om boken – jag tycker att Kazuo Ishiguro tecknar ett fantastiskt porträtt av en människa som är formad av sin tid och sina ideal, så som vi alla är. Min bokcirkelvän tar också upp i ljuset att det är en sorgesam men ändå vacker bild av människor som aldrig tar steget, aldrig gör det de drömmer om, aldrig vågar säga till en människa att de faktiskt tycker om hen.

Det är verkligen rörande, mitt i det idealistiska och stelbenta. Värmen mitt i stelheten, de tafatta försök av huvudpersonerna att visa uppskattning i den hårda form de blivit stöpta i – som när Ms Kenton beskriver Mr Stevens små egenheter eller när Mr Stevens står utanför Ms Kentons dörr och inte vågar gå in – ni vet säkert vilken scen jag menar, en scen som fastnade hos oss båda i bokcirkeln. Jag har uppenbarligen svårt att lämna oss utanför den här recensionen. Men så är det kanske med litteratur som fastnar, en ser på något sätt sig själv däri. Även om, som i det här fallet, kan tyckas långsökt.

Du kan köpa boken på Bokus eller Adlibris.

Fler som läst: Boktanken, stories from the city, endast e-böcker, dagens bok, Bookbirds.

Kommentera