Med kärlek mötta förväntningar och krossade förhoppningar

När jag ska läsa en bok brukar jag undvika att läsa något om den först. Det skapar oftast så höga förväntningar att det är svårt för boken att faktiskt leva upp till dem sen – ibland får man bara en förutfattad bild som sedan är svår att skaka av sig. Den senaste tiden har jag läst tre böcker där det har varit fruktansvärt svårt att inte ha någon förutfattad mening, men de  slutliga upplevelserna av böckerna har varit otroligt olika.

Under en tågresa i torsdags läste jag Emmy Abrahamsons Only väg is upp. Det var svårt att inte förvänta sig något lika roligt och lika bra som hennes debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning, det var svårt att helt enkelt inte förvänta sig någonting i hästväg eftersom boken fick Augustpriset förra året och den fantastiska Kaninhjärta inte var nominerad. Kanske förväntade jag mig därmed alldeles för mycket men jag var inte särskilt förtjust i Only väg is upp. Den var, för att använda ett ganska trist men ändå just här passande ord, trevlig, och den var rolig. För att använda ett ännu tråkigare ord var den helt enkelt lagom, utan särskilt mycket djup. Jag vet inte om det var förväntningarna som förstörde läsningen, men hur lätt är det att skaka dem av sig?

I fredags läste jag The Woman in Black – mer om den på bloggen snart- och även den läste jag med enorma förväntningar i bagaget. I stort sett hela bokbloggarmaffian har höjt den till skyarna och jag tyckte dessutom verkligen om filmen. Men till skillnad från Only väg is upp lyckades The Woman in Black inte bara leva upp till mina förväntningar, utan också överträffa dem.

Jag läste också alldeles nyligen Sjukdomen, andra Torka aldrig tårar utan handskar- boken. Faktiskt har jag inte läst en enda recension av den här boken, just för att jag inte ville skapa omöjliga förväntningar och just för att jag inte ville veta för mycket om den innan jag började läsa den. Ändå hade jag skyhöga förväntningar, grundade på hur fantastisk Kärleken var och hur mycket jag älskade den.

Om den levde upp till förväntningarna? Den var nog inte riktigt vad jag förväntade mig men den var svårare att läsa än jag någonsin trott. Jag kommer skriva mer om den i veckan här i bloggen. Tills dess kommer jag också fundera vidare på de här med förväntningar och framförallt – kan höga förväntningar på en bok faktiskt vara något bra?

5 reaktioner på ”Med kärlek mötta förväntningar och krossade förhoppningar

  1. Jag brukar sällan bli besviken. Snarare kan det vara tvärtom, att jag bli positivt överraskad.

Kommentera