Bitterblue – Kristin Cashore

0575097183Bitterblue är den tredje boken i Kristin Cashores Graceling– serie som börjar med Graceling och Fire. Fire var ganska fristående från Graceling, Bitterblue skulle också kunna läsas som fristående men fortsätter ändå där Graceling slutade – alltså är det spoilervarning för Graceling i det här inlägget.

Bitterblue är drottning över Monsea, men det är inte ett lyckligt kungarike hon fått ärva av sin tyranniske far Leck. Spåren efter Lecks despotiska och grymma välde är djupt etsade i Monseas invånare och i Bitterblue själv. Staden, Bitterblue city, är tung av sorg och Bitterblue finner sig för överhopad i arbete för att ens veta vad som pågår i staden. På ytan verkar den återhämta sig, men under ytan bubblar det.

Ungefär som i boken. Historien gömmer lager efter lager och ju mer som skalas av, desto intressantare blir det och desto mer finns att fundera över. Ännu mer spännande blir det eftersom Bitterblue själv inte vet mer än den som läser och att hon upptäcker sitt kungarike och sin makt i samma takt som läsaren själv gör det.  Hon upptäcker också att det finns ett gränsland mellan den hon är och den hon borde vara.

Jag älskade både Graceling och Fire. De är helt olika sorters böcker med helt olika sorters huvudrollsinnehavare – Katsa är en riktig badass- hjältinna men Fire stod för mig för den form av utsatthet och sexuell fixering som inte är helt ovanligt i vårt eget samhälle. Bitterblue å andra sidan har ingen självklar plats, snarare är hennes bok en vilsen resa mot ett diffust mål. Jag tycker kanske inte lika mycket om Bitterblue som Katsa och Fire men jag tycker definitivt om henne och jag älskar att hon får vara stark i sig själv även om hon är osäker på vilken plats hon egentligen har och vilken väg hon ska gå. Hon vet inte vad som är bäst för hennes kungarike men ändå vill hon inte vara beroende av andra.

Kristin Cashore är fantastisk på att skapa karaktärer som känns, karaktärer som har svårigheter men som ändå är starka, som är fristående och framförallt alldeles egna. Här finns inte bara en stark huvudrollsinnehaverska utan en hel värld av lösa trådar som sakta knyts ihop, ett kungarike i sönderfall och invånare i trasor. Bitterblue är inte lik någon av sina föregångare, den är betydligt tyngre men den är också en fantastisk läsupplevelse – kanske den allra bästa i serien.

2 reaktioner på ”Bitterblue – Kristin Cashore

    1. Det är jättesvårt att säga eftersom böckerna är så otroligt olika, behandlar olika saker och har olika typer av huvudroller. Jag tror att jag blev mest förtjust i ettan, faktiskt. Jag älskade verkligen Katsa! Däremot tyckte jag tvåan var bäst i form av budskap och i den samhällskritiska vinkeln. Trean tyckte jag var väldigt välskriven. Så, svårt 🙂

Kommentera