Boklördag: poesi

Dagens sista inlägg på månadens boklördag blir en av mina favoritdikter, den heter Fotogen och är skriven av en av mina favoritpoeter, Pär Mauritzson. Dikten är egentligen en låttext och finns att lyssna på som åttonde spår på skivan 14cc Kemiskt av Cirkus Miramar.

Dämpade skratt bakom halvöppna dörrar
Fingrar som famlar, ett glas faller ner
Och barnet som borde sova sen länge
men det är ingen som hör och ingen som ser
och stjärnorna stirrar och månen den undrar
Vad stjärnorna ser är det ingen som vet
Men jag, jag vill bara sitta här själv inatt
Och jag vill bara vara ett jag
– lika lätt som ett moln

Nu sitter jag här i seklerna av damm
Faller med tiden och har snart täckt mitt namn
Ett andetag djupt är livet så kort
Ett irrbloss i natten brinner ut så fort
Jag vill inte tyna och slockna och dö
Jag vill bara leva ett evigt nu
Jag vill inte vara en blomma som dör
En blomma som dör

Jag hör hur man talar på våningen under
Där festen har pågått sen jag minns inte när
Men plötsligt står det en doft av lavendel
i luften – Du skrattar varför sitter du här?
Hon knycker på nacken så en lock faller fram
Hon smittar med leenden som flyger
– lika lätt som små moln

Men varför sitter Du här medan seklerna går
Tror Du tiden ska vänta på att Du ska förstå
Ja då får den vänta många tusen år
Hon gör en grimas och det är då jag förstår
Hon injicerar min själ hon är en nål i en ven
Som bär till mitt hjärta hon är fotogen
Och vacker som vinden och vinden är mild
Och vacker som vinden och tiden står still

Kommentera