Breaking Dawn – Stephenie Meyer

A frantic pounding. A racing beat. A changing heart.

Jag är väldigt fascinerad över sättet Stephenie Meyer upprätthåller späningen i 756 sidor, över vilka vägar berättelsen tar, över hur mina orsosmoln angående vissa av dem blir bortblåsta när boken närmar sig sitt slut efter, som vanligt, en hel natts intensiv pärm-till-pärm läsning. Jag återberättar inte handlingen, dels för att jag inte vill avslöja något och dels för att det är omöjligt att återberätta de vägar berättelsen tar och alla de karaktärer som presenteras. Egentligen ställer jag mig fortfarande frågan; hur kan man bli så besatt av Stephenie Meyers vampyrsaga? Den är ju, som många gånger påpekats, inte begåvad med språklig finess i världsklass utan snarare tvärtom, den är dessutom ibland nära, för nära, att överdriva lite för mycket, hänge sig åt lite för stora beskrivningar, och upprepa lite i överkant.

Men det är bara ett ögonblicks tveksamhet. Sedan är jag återigen, precis som i föregående tre böcker, totalt fångad och fast i historien om den odödlige, vackre gentlemannen och vampyren Edward och hans stora kärlek; den bräckliga, alltför mänskliga Bella som slits mellan förnuftet, vänskapen, kärleken och åtrån. Även om Bella gjort sitt val, återstår det för Edward att acceptera det och följa hennes vilja, och de frågor som i tre böcker ställts får äntligen sina svar. Breaking Dawn handlar både om att följa instinkter och att bryta dem, om vänskap och kärlek, om att våga möta döden och fortfarande tro på livet.

Bland bokens största behållningar är den totala metamorfos Bella går igenom. Från att ha varit den där blyga, klumpiga lilla tjejen (föremål för läsande ultrafeministers hat världen över – varför kommer jag aldrig förstå)  blir hon en tuff kickass- brud som inte bara får sin vilja fram med Edward, utan med alla. Hon bryter dessutom ned hans vilja och får honom till slut dit hon vill, dit hon velat ha honom från bok ett. My oh my.

Och jag tror fortfarande att det mest fascinerande med historien finns att hitta hos Bella och Edward. Samtidigt som Meyer tar vampyrgenren till en helt ny nivå, både med ett förmänskligande av familjen Cullen och genom emfas på det totalt omöjliga i Edwards och Bellas förhållande, låter hon också passionen ta den största platsen – både passionen mellan två älskande, fysiskt och psykiskt, och mellan en naturlig mördares instinkt och drift att döda – vilket är det mest lockande? Jag är fullständigt fängslad och har totalt gett upp allt motstånd: jag är fortfarande lika galen och besatt av hennes historia, av hennes karaktärer och den spänning och passion som utmärker Bellas och Edwards förhållande från första början, intensifieras och lär hålla mig kvar i deras värld långt, långt efter jag bläddrat förbi den sista sidan.

0 replies on “Breaking Dawn – Stephenie Meyer”

  1. […] nu är jag ju den jag är. Breaking Dawn är lätt min favoritbok i serien (här och här berättar jag varför) och jag pendlar mellan en […]

Kommentera