Bussbloggning

Efter sju resor och åtta besvär, varav alla handlade om norrtågs försenade tåg, sitter jag äntligen på bussen till Östersund. Min fredagkväll, fram till ungefär halv tio när jag förhoppningsvis är hemma, kommer jag tillbringa med Arn och Cecilia. Jag lyssnar på Riket vid vägens slut som än så länge inte är lika bra som Tempelriddaren men betydligt bättre än Vägen till Jerusalem. Jag börjar till och med gilla Thomas Bolmes uppläsning, som jag inte alls var förtjust i från början.
Vad gör ni?

2 reaktioner på ”Bussbloggning

  1. Kul att du gillade de senare delarna i trilogin bättre. Själv försöker jag inte lyssna på hur mamma hela tiden talar om hur sjuk pappa är. Jag står inte ut med att höra på det hela tiden.

    1. Ja, det gör jag. Har dock fortfarande en hel del invändningar.
      Okej, det låter ju inte så kul.. Hoppas det blir bättre!

Kommentera