Midsommarläsningen

I två midsomrar har jag läst Kerstin Ekman nu. Första och andra delen i Vargskinnet- trilogin, och i år läser jag sista delen. Jag längtar och bävar. Vill inte att det ska ta slut, men vill möta Hedvig igen. Midsommarskräcken, den står Ewa Christina Johansson och Petrus Dahlin för, förstås. Min dos av fantasy får jag av Naomi Novik.

Vad läser ni?

Påskläsningshögen

Vanligtvis packar jag mängder av böcker inför långhelger, men denna gång tänkte jag hålla mig till tre böcker och välja tegelstenar istället. Årets påskläsning är en väl avvägd blandning av påskekrim och efterlängtad YA. Visst minns ni Kristin Cashore, som skrev den fantastiska fantasytrilogin Graceling för några år sedan? Jane, unlimited verkar vara något helt annat, men jag är oerhört nyfiken. Påskekrimet, den riktigt blodiga och spökliga versionen, står Jack the Ripper och Andrew Taylor för.

Staare 2018 – boktips från och om Sápmi

Den här veckan firas Staare 2018 i min hemstad Östersund. Staare är det sydsamiska namnet på Östersund och jubileet hyllar politiska föregångare som slogs för samers rättigheter under det tidiga 1900- talet. Det är i år hundra år sedan det första samiska landsmötet hölls i Sverige, här i Östersund, och det uppmärksammas med många händelser.

Den kanske största är att den fantastiska Ann-Helén Laestadius besöker vårt bibliotek och berättar om sina böcker, sitt skrivande och om de två saker som går igenom alla hennes texter: språk och identitet. Åh, vad jag längtar!

Imorgon är det den samiska nationaldagen. Idag tipsar jag om några av mina favoritböcker skrivna av författare från Sápmi, om en fantastisk artist och ett instagramkonto du verkligen bör följa.

Att börja med någon annan än Ann-Helén Laestadius vore märkligt. 2007 vann hon en skrivtävling med titeln ”Att vara ung same idag” med det som skulle bli boken SMS från Soppero. Det är en fin skildring av Agnes som bor i Solna med en samisk mamma som flydde från Soppero och Kiruna för att slippa utsattheten och glåporden. Agnes är vilsen, vill lära sig det samiska men känner sig utanför i Soppero. Var hör hon hemma egentligen, och vem bestämmer det? 2017 kom så Tio över ett, boken jag på något sätt alltid bär med mig. Majas Kiruna rivs omkring henne, den förhatliga gruvan gräver sönder marken hon står på och med den faller hennes försvar. Ångesten härjar. Maja kommer du aldrig att glömma.

 

Jag vill också tipsa om vuxenboken Lappskatteland av Annica Wennström och om De tvångsförflyttade av Birger Ekerlid. Jag vill  tipsa om Queering Sápmi som tyvärr är slutsåld men som kanske finns på ditt bibliotek och jag vill hemskt gärna att du ser Sameblod om du inte redan gjort det.

Slutligen vill jag tipsa om en av mina favoritartister som har gett ut flera skivor med folkmusik men med den senaste skivan Orda har fångat mig på ett helt ny nivå – Orda är jojk, folkmusik, elektropop och samplade inspelningar av rättegången mellan Girjas sameby och staten i en fantastisk blandning. Det är Sofia Jannok jag pratar om.

Allra sist, följ instagramkontot @mittsapmi: Ett samiskt stafettkonto. Vi delar med oss här för att ni behöver veta att vi finns. Ett urfolk mitt ibland er. Lika men ändå olika.”

Böcker jag ser fram emot våren 2018

Nu är det väl dags att lämna 2017 bakom oss, ändå? Statistikräkning och årsbästalistor i all ära, men nu börjar jag nästan ofrivilligt blicka mot de nya böcker som kommer ges ut 2018. Det är en hel del!

Under 2018 har jag tänkt utmana mig själv att läsa mer facklitteratur. De böcker jag vill läsa som kommer ut våren 2018 är:

Odlarna av Elin Unnes.

Ja skiter i  att det är fejk det är förjävligt ändå av Jack Werner.

För de som – som jag – inte bara känner till Jack Werner från tiden med Viralgranskaren utan också från den fantastiska Creepypodden bör Under slussen även den vara en fantastisk nyhet. Lättläst creepypasta!

Men allra mest nyfiken är jag på barn- och ungdomsutgivningen.

En av de bilderböcker jag älskade mest 2017 var A Child of Books så att den nu kommer i svensk översättning med titeln Bokbarnet gör mig nästan lite gråtfärdig av lycka. Missa inte denna underbara bok – om att älska böcker, om tryggheten i berättelser, om att bäras fram av orden.

En bilderbok som fick mig att gråta på riktigt, sjöar av tårar, var förra årets Huset som vaknade av Martin Widmark och Emilia Dziubak. Till våren får vi en ny bok, Den långa vandringen.

 

I mars kommer också äntligen femte delen i Magnus Nordins överjordiskt spännande och snygga zombieapokalyps- serie Varelserna. Den heter Fredlös och ser helt fantastisk ut!

Jag längtar också efter Comedy Queen av Jenny Jägerfeld, Pojken under bron av Katarina Wennstam som är andra boken om Alex Skarp och Gökungen av Frances Hardinge – fast jag inte ens läst Lögnernas träd än….

 

Men 2018 års allra mest efterlängtade boksläpp är utan tvekan Allt ska brinna av Sofia Nordin, och så Bara dra av Ann-Helén Laestadius, hon som skrev den fantastiska Tio över ett. Bara dra är lättläst och verkar ha en koppling till SMS från Soppero– serien som är Laestadius debut. Det betyder att jag kommer läsa den också.

Vad ser du fram emot i vår?

Julläsningshögen

Jag har skrotat många jultraditioner. Det finns inga grisar på mitt julbord mer än de i marsipan och att julen har blivit en sådan konsumtionshögtid försöker jag motverka genom att skippa (nästan) allt vad julklappar heter. Det blir ju dessutom roligare med hemgjorda klappar eller häftiga second hand- fynd, om en nu måste ge någonting alls.

Men istället för de gamla trista kött- och köptraditionerna har jag fått nya. Jag testar nya veganska julskinkor varje år – i år är det dags för en hasselnötslimpa från årets julnummer i Vegomagasinet (världens bästa mattidning!) – jag tycker julen är lite fattigare om det inte blir en skotertur uppför berget och vad vore julen, egentligen, utan en saftig rymdopera i tegelstensformat?

I år läser jag Abbadon’s Gate, tredje delen i James S. A. Coreys fantastiska rymdepos. Att läsa en del i serien The Expanse varje jul och nyår är även det en ny tradition för mig. Det är något med att läsa science-fiction i kalla midvintern och blicka upp mot stjärnorna i natten. Därför läser jag även The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James, ni vet hon som skrev den fantastiska The Next Together.

Jag läser också Half Wild, andra delen i Sally Greens häxtrilogi, och Genuine Fraud, den nya boken av fantastiska, oerfterhärmeliga E Lockhart. Jag försöker undanbe mig julklappar men får jag någon hoppas jag att det är Juldagar av Jeanette Winterson och Den goda gröna julen av Karoline Jönsson.

Vad läser ni i jul?

Då- och dåläsningen

Läsningen ska inte kännas som ett hinder, men ibland gör den det ändå. När jobbet och livet bygger hinder känns det ibland som att läsningen bara är ett ytterligare sådant på vägen. Ibland är den istället räddningen att sjunka ner i.

När en tung roman känns som ett oöverstigligt projekt brukar jag förlita mig på ljudböcker, poesi eller noveller – eller något av allt. Just nu läser jag den fantastiska Höstväsen, en samling skräckberättelser från några av de största och bästa fantastiskförfattarna idag. Varligt läser jag, en i taget, för att inte tappa läslusten totalt. Jag lyssnar också, på novellerna i Stina Stoors Bli som folk och det är en så fantastisk uppläsning att jag nästan saknar ord. Men Stina Stoor, hon har dem. Orden.

Jag har också lyssnat på Elisabeth Östnäs Feberflickan till min bokcirkel Prosa&Prosecco, och igår möttes vi för att tala om den. Den var en perfekt bokcirkelbok, lagom kort och fantastiskt mångtydig.
Möte med Prosa&Prosecco. Det är min bokcirkelvän och kollega som tagit bilden – jag tycker verkligen om att vi ser ut som en spegelbild, säkert i full diskussion om Lunas svårfångade gestalt. Mer om Feberflickan, senare.

Att bokcirkla är också ett fint sätt att hålla fast i läsningen när den ibland verkar vilja glida en ur händerna. Jag får en extra knuff till att faktiskt läsa istället för att scrolla i mobilen (även om jag nu lyssnade på Feberflickan) och att få prata om ens litterära upplevelser gör en bara mer sugen på att faktiskt plocka upp en bok till.

Hur botar du dina lässvackor?

Bilderboksångest och mellanåldersgotik i Augustprisnomineringarna

I söndags gissade jag, eller hoppades snarare, på vilka böcker i barn- och ungdomskategorin som skulle nomineras till Augustpriset. På något sätt hade jag väl gett upp hoppet om att juryn skulle upptäcka mellanåldersböckerna (9-12 år), jag tror jag förlorade det förra året när geniala Brorsan är kung förbisågs.

Så blir i år hela tre stycken mellanåldersböcker nominerade! Hurra! Kanske har jag ett litet gnälligt drag inom mig för jag vill ändå gärna påpeka att årets absolut bästa bok i den här kategorin är De försvunna av Cecilia Lidbeck och den fick tyvärr ingen nominering. Jag hoppas också att de här böckerna fortsätter ta plats i prissammanhang och att juryn inte ser det som att de kan nominera en hel hög nu och glömma dem sen.

Nåväl. Jag tycker ju flera av nomineringarna är roliga, också.

Dumma teckning – Johanna Thydell och Emma Adbåge. Jag har inte hunnit läsa än då boken är så pass ny men det är två geniala författare så jag hyser inga tvivel om att det är en lysande bilderbok.

Om dagen tar slut Med text av Lisa Hyder och bild av Per Gustavsson om ett barns ångest över döden och alltings slut känns det här minst sagt som en tippad nominering. Fin bilderbok.

Anrop från inre rymdenJag tyckte mycket om den här novellsamlingen av Elin Nilsson, men inte så pass mycket att jag önskade att den skulle nomineras.

Den förskräckliga historien om lilla Hon – en minst sagt grotesk spökhistoria av skräckmästaren för unga – Lena Ollmark – och återigen bild av Per Gustavsson. Jag älskar att en så pass morbid och blodig mellanåldersbok nomineras till Augustpriset! Min recension här.

Fågeln i mig flyger vart den vill den här vackra berättelsen i text och bild av Sara Lundmark hade jag absolut gissat om jag läst den tidigare. Nu läste jag den idag och den är verkligen enastående, klassad som mellanålder men kan verkligen läsas av både ungdomar och vuxna också. Berättelsen är inspirerad av konstnären Berta Hansson, särskilt fint tycker jag eftersom hon växte upp i Hammerdal, några mil utanför staden där jag bor.

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson skriver om ångest, om självskadebeteende, om det svarta. Jag har inte hunnit läst än men Johanna Nilsson brukar skriva underbart vackert.

Här har jag bara pratat om barn- och ungdomskategorin då den intresserar mig mest (och det är oftast den som ges minst medieutrymme) men jag vill också gärna uttrycka min jättestora glädje att Hédi Frieds lättlästa bok Frågor jag fått om förintelsen nominerades i fackboksklassen. Det är inte bara så otroligt viktigt med berättelser om andra världskriget, särskilt som läget ser ut i landet, Europa och världen idag, det är också fint att en bok som främst riktar sig mot barn och unga blir nominerad i fackboksklassen.

För att se alla nominerade med motivering, klicka här.

Harry Potter och den förhäxade läsningen

Jag bestämde mig tidigt för att inte läsa Harry Potter and the Cursed Child förrän jag fått chans att se pjäsen, så Harry Potter- nörd jag är. Men när vi inte lyckades få biljett trots idogt digitalköande vid varje biljettsläpp beslöt jag mig för att hela den här förbannelse- grejen smittat av sig från boktiteln till biljettköpandet och öppnade därför, lite darrande, första sidan i boken. Vad hände då, vid biljettsläppet förra helgen, när jag läst ett femtiotal sidor?

Jo, VI FÅR BILJETTER SÅKLART! Så, i september 2018 ska jag och en vän se Harry Potter and the Cursed Child i London. Jag är så otroligt pepp! Men nu när jag väl börjat läsa boken kan jag ju omöjligt sluta, även om jag har tänkt tanken att pausa läsningen tills jag sett pjäsen. Men, och ni som läst förstår, jag kan ju omöjligt vänta ett år med att få veta hur det kommer att gå.

Jag heter @eliandbooks på instagram.