Höstbokhögen, del 1

Hösten, läshösten, regnet, löven och allt det fina – äntligen är det här. Att krypa ner i soffan med en bok och en tekopp känns äntligen helt legitimt och att plocka ihop en höstläsningshög av episka mått är ett måste. Här är min första, det jag tänkt läsa i september och oktober. Fantasy, dystopier, döden, mörk samtidsskildring. Och så en karamell.

Bild från min instagram, eliandbooks.

Höstläsning att se fram emot

Knappt är sommarläsningen över förrän jag börjar snegla på höstnyheterna… Jag plockar fram sjalar och mössor, andas in luften som jag tänker är lite höstkrispig men egentligen är ganska regntyngd och börjar lite försiktigt bläddra bland höstnyheterna. Inspirerad av Bokblomma, Sincerely Johanna och Enligt O tänkte jag lista de nya böcker jag allra mest vill läsa i höst. Att det är mer av en shortlist än en longlist beror på att jag försöker skapa färre bokhögar upp till taket som jag sen aldrig kommer ta mig igenom. Jag vill också hitta pärlor bland gammal utgivning och inte bara snegla i nyhetshyllan. Följande höstläsning är alltså ett hårt urval.

Jag älskade Ishavspirater så som jag inte har älskat ett riktigt bra äventyr sedan jag läste Astrid Lindgren och Äventyrsböckerna för så många år sedan. Att den så oerhört vackra Det tunna svärdet ges ut i höst gör mig därför barnsligt lycklig. Höstens mest efterlängtade boksläpp, alla kategorier.

Gotik, teater, augusti, gammal skola-miljö, mörka hemligheter – kan det blir bättre? Norra Latin  av Sara Bergmark Elfgren är en av höstens mesta längt-böcker.

Skildringen av kärlek och vänskap – och det underbara i att inte behöva sätta ord på det som så många så ofta måste kategorisera och sätta i fack – var det som fick mig att tycka så mycket om Du, bara. I höst läser jag äntligen Saker ingen ser av Anna Ahlund.

 

En bok som jag tror aldrig kommer lämna mig är Björnstad av Fredrik Backman. Mest av allt kanske jag älskade slutet – ni som läst, ni vet – och jag ville nog allra helst lämna Björnstad där. Fundera själv på vad som hände sen. Men i höst kommer Vi mot er och jag kommer förmodligen inte kunna låta bli den.

 

Så, till sist, kommer jag att med bävan öppna X – Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Himmelstrand och Rörelsen var otäcka men också ibland nästan för surrealistiska. Vad som helst kan nog hända.

Två av höstens mest efterlängtade, i min TBR just nu. Bild från min instagram @eliandbooks. Fler bilder, på faktiska höstläsningshögar, kommer både här och där.

Sommarläsningen

Om det är något jag lär mig från år till år, och ändå aldrig lär mig, så är det nog att jag aldrig kommer läsa mig igenom de högar jag plockar på mig. Till höstläsningen, julläsningen, helgläsningen, semesterläsningen och inte minst – sommarläsningen. I år hade jag en mer blygsam hög än vanligt men lyckades ändå inte ta mig igenom den.

Sommarläsningshögen. Jag började läsa i Alberte och Jakob men hann aldrig så långt innan semestern tog slut så den kommer jag spara till nästa sommarläsningshög istället. Men jag lyckades läsa:

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
A Clash of Kings
Lägret
Elfenbensriket
Skymningsflickan

Jag läste också:
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Tidväktaren
Vandraren utan ansikte
Minnen

”Regnbågen på din näthinna” 

Sommarens sista resa har gått till Näsåker och festivalen Urkult, en underbar festival och en fantastisk festplats ovanför Nämforsen där solen går ned över dalgången i ett brandtal varje kväll.

Jag ser så mycket fram emot att se Sofia Jannok ikväll, en av mina största idoler. Hennes tidiga album är ganska lugn folkmusik och jojk, men personligen håller jag hennes nyaste album högst. Orda är en genial blandning av folk, jojk, elektropop och hårda budskap som hamras in av både låttexter och samplade inspelningar från rättegången mellan samebyn Girjas och staten där statens vittnen förnekar förtrycket mot samerna. Det är så ofattbart. Samtidigt är albumet musikaliskt fulländat och fantastiskt medryckande, Sofia Jannoks röst är helt amazing. Allra mest älskar jag låten Snölejoninna, eller kanske Snow grouse. Har du inte lyssnat? Gör det. 

Rullande Åska

Med Känn ingen sorg fick du mig så lätt och mitt söndriga tonårshjärta Ramlade isär. Men Det är så jag säger det sa aldrig så mycket till mig, förutom den vackra Aprilhimlen. Med något Gammalt och ett Kolikbarn slängde jag bort någon slags vän men sedan visade du att Det aldrig var för sent, inte ens för Edelweiss. Genom 2 steg från Paradise insåg jag att Det aldrig skulle va över för mig. Inte ens när jag inte lyssnade För en lång lång tid. Du visar ju ändå alltid, att I sprickorna kommer ljuset in. Jag utan dig, nej. Det är Pärlor, det är Valborg, det är Augusti i helvetet, det är En midsommarnattsdröm, det är så jävla mycket sorg och kärlek. Du är ju ändå Håkan Hellström. Du Är Snart Där. Det är Rullande Åska ikväll på Ullevi. 

En boksommar

Sommaren, åtminstone den jämtländska, har bestått ganska mycket av regn och kyla hittills. Jag ser det som att jag äntligen får en chans att verkligen hinna ikapp med min att-läsa-hög och det finns verkligen något outgrundligt trivsamt att sitta och läsa i soffhörnet när regnet faller och blåsten tjuter. Idag far jag på semester och ska väl på något sätt trotsa vädret ändå med roadtrip och tältvecka längs Norrlandskusten eller inlandet, vilket är inte bestämt ännu.

Det enda som hittills är bestämt är vilka böcker jag har med mig. Andra delen av Game of Thrones och Dykungens dotter från min sommarläsningshög och i lurarna, Pölsan av Torgny Lindgren i min Torgny Lindgren- läsutmaning i sommar. Vill du vara med, kika in här.

Midsommaren och sträckläsningen

Att förra årets midsommarhelg med strålande sol och 25 graders värme skulle slå bakut i ett riktigt novemberväder i år var kanske egentligen att vänta. Men att det skulle regna i ett sträck från midsommarafton till söndag var kanske att ta i, kan jag tycka. Fast å andra sidan fick jag sitta inne vid elden och läsa i tre dagar och tre nätter (i den ljusa jämtländska sommarnatten sover jag väldigt lite) så egentligen gjorde det inte så mycket, det där med regnet.

Jag läste den rent förskräckliga – på ett bra sätt – Den förskräckliga historien om lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustafsson, den verkligt bladvändiga Jorden vaknar av Madeleine Bäck och den hjärtskärande Sista rompan av Kerstin Ekman. Annars lyssnade jag mest på regnet, badade i en iskall fjällbäck och tog en tur in i Norge och tittade på berg.

Vad läste ni?