Cat’s Eye – Margaret Atwood

Cat’s Eye berättar om konstnären Elaine, som vid ungefär femtio års ålder återvänder till Toronto för en konstutställning. Men den berättar också om Elaines uppväxt, först en kringflackande barndom och sedan i hemmet i Toronto. Mycket av historien handlar om Elaines bästa vän Cordelia, en varelse som är svår att beskriva men som inte är helt god.

Jag tyckte väldigt mycket om Cat’s Eye men jag har samtidigt svårt att beskriva den. Det tog lång tid för mig att komma in i historien, i början tyckte jag språket var för enkelt och stramt och jag hittade väldigt få beröringspunkter hos Elaine. Men allteftersom Elaine växer upp och hittar fler och fler saker i livet att förundras och våndas över utvecklas också språket och därmed får jag en väg rakt in till historien, även om Elaine själv ganska länge är en undflyende varelse. Hon berättar om nästan allt vad hon är med om men jag tvivlar ändå på att jag som läsare når till hennes innersta, åtminstone till en början. Men ju längre historien går desto mer engagerar den mig. Jag tycker mer och mer om Elaine och jag förstår henne bättre ju mer jag läser.

Kapitlen växlar mellan Elaines återbesök i Toronto och hennes barndom och uppväxt, ändå känns det inte som att hon återberättar barndomen ur en vuxens perspektiv utan beskriver händelserna som hon uppfattade dem då. Allting verkar oskyldigt på ytan men förhållandet mellan Elaine, Cordelia och Grace blir snart ett maktspel flickorna emellan och utvecklas till ren mobbning med sådan ondska barn faktiskt kan vara kapabla till.

Mot slutet av boken har jag utvecklat en kärlek till Elaine som jag inte riktigt vet vart den kom ifrån och aldrig hade kunnat tänka mig när jag läste de första kapitlen. Kanske är det för att hon verkar så äkta och okonstlad och för att det hela tiden verkar saknas något i hennes liv, men som hon själv inte riktigt vet vad. Om hon hittar det mot slutet är svårt att säga, men på ett sätt tror jag hon finner försoning om än kanske inte förlåtelse och förståelse. Cat’s Eye är en vacker och mot slutet närmast hjärtskärande berättelse om en svår uppväxt och om ett försök till att förlika sig med den.

Jag vill säga så mycket mer, men jag har så svårt att hitta ord att jag avslutar här och med en uppmaning: läs boken!

Kommentera