Deckarmåndag 2: Den femte årstiden och I skydd av skuggorna

Jag har både gillat och inte gillat Mons Kallentofts deckarserie och även Den femte årstiden har sina fördelar och nackdelar. Här har Malin Fors fått bukt med flera saker i sitt liv och det är en betydligt trevligare huvudperson man möter, forfarande kvarstår demonerna till viss del men det gör henne bara mer mänsklig och ger henne en väl förankrad plats i berättelsen.

Historien är faktiskt också betydligt bättre än tidigare – både psykologisk och spännande. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om vem som är mördaren, dels för att det finns mycket annan substans i historien och dels för att jag tidigt misstänker – som tyvärr är alltför vanligt i moderna svenska deckare – att mördaren inte alls finns mitt ibland oss utan är den mest osannolika person man kan tänka sig och inte kommer dyka upp förrän i slutet. Det är synd, för det förstör lite av vad som annars är en bra historia.

Våldet i Den femte årstiden har trappats upp betydligt från föregående böcker, ibland blir det nästan för mycket till och med för mig som är en ganska härdad skräck- och deckarläsare – inte bara för att det är motbjudande utan också för att det stundtals också är på gränsen till osannolikt. Även polisbrutalitet är ett stort frågetecken som dyker upp under läsningen – vad får man göra i rättvisans namn? Det här är en läsvärd deckare och den hittills bästa om Malin Fors, dels för att den är spännande men framförallt för psykologin och för samhällskritiken som lyser igenom. Men jag hoppas att Kallentoft i framtiden undviker vissa trista deckarklyschor – och låter bli att kursivera vissa berättare för det är bara jobbigt att läsa.

Andra som läst: Feministbiblioteket, Bokbrus och hyllan.

I skydd av skuggorna är den tionde boken om kriminalinspektör Irene Huss men det är den första jag läser. Här blir Irene personligt indragen när en bilbomb smäller under hennes mans bil, ungefär samtidigt begås ett otäckt mord i Göteborgs mer kriminella kretsar.

Språket i den här boken är  lika träigt som en göteborgsk fiskebåt och oftast i formen hon gjorde det och sen gjorde hon det, ändå fängslas jag av historien och framförallt av spänningen som gör det väldigt svårt att lägga ifrån sig boken – den är lättläst och sidorna rinner undan. En helt okej deckare, förvisso med ett tråkigt språk och lite för förutsägbar men skönt befriad från de allra största deckarklyschorna.

Enligt O som också läst tycker att Helene Turstens tidigare Huss-böcker är bättre. Jag hade egentligen tänkt lägga ner bekantskapen med Irene Huss nästan innan den hunnit börja men kanske att jag ger henne en chans till.

5 thoughts on “Deckarmåndag 2: Den femte årstiden och I skydd av skuggorna

  1. Kallentofts bok står och väntar i hyllan och det börjar nog snart bli dags att läsa den, nästa bok står ju snart och knackar på dörren 🙂

    1. Har du läst hans tidigare? Det är en hel del trådar som återupptas, och faktiskt tyckte jag den var bäst hittills 🙂

      1. Ja, jag har läst alla de tidigare, betar av dem en efter en 🙂 Har fattat det som att fallet med Maria(?) äntligen ska få sin lösning i den femte boken. Jag har gillat dem allihop, men bäst var nog Sommardöden. Hittills i alla fall 🙂

        1. Jodå det stämmer, det får en lösning! Gillar faktiskt det konceptet, att fallet har följt med i böckerna. Själva upplösningen – och skurken – ger jag som sagt inte mycket för men jag gillar verkligen psykologin! Sommardöden gillade jag också, har jag för mig 🙂

Kommentera