Deckarspecial: Farligt att förtära – Maria Lang

Maria Langs Farligt att förtära skulle lika gärna kunna hetat ”farligt att förtäras” för det är kärleken och svartsjukan som historien igenom förtär människorna och förstör.

påskekrim

Farligt att förtära är Langs andra roman efter den smått fantastiska Mördaren ljuger inte ensam och för att vara skriven 1950 är den ganska vågad. De flesta av de mordmisstänkta är inblandade i kärleksaffärer med varandra och historiens huvudpersoner, Puck och Einar, hymlar inte med sitt sex fast de bara är förlovade. Svartsjuka seglar också snart upp som ett troligt motiv när den unga och vackra Gun faller död ner på scenen mitt under Stockholms läroverks vårfest och teaterframträdande. När ytterligare en ung kvinna hittas mördad riktas misstankarna direkt mot den åldrade professor Alm som verkar ha ett gott öga till det mesta som går i kjolar.

Det är dramatik så det räcker och blir över och Maria Lang är också en mästare på det teatrala. Teatern är dessutom i sig en utmärkt skådeplats för ett morddrama, särskilt ett i Maria Langs regi som inte bara består av tre akter utan också presenterar alla skådespelare innan, som om morddramat i sig är teatern. Tyvärr får man också dras med trista fördomar och långa utseendebeskrivningar, då och då visserligen uppblandat med härligt satiriska protester mot dåtidens kvinnoideal – ”Vad könet i detta fall kunde lägga för hinder för en yrkeskarriär fick jag aldrig utrett” – men kanske är det något man får ta när boken är skriven 1950.

Vem mördaren var gissade jag med drygt hundra sidor kvar men ändå är det andlöst spännande att följa upplösningen, få se om jag hade rätt och få klarhet i några trådar som gett mig huvudbry. Det som är så spännande med att läsa Maria Lang är att allting kan vara en ledtråd, minsta replik sagd i förbigående kan vara nyckeln till lösningen. Farligt att förtära är en mycket läsvärd Lang-deckare.

6 thoughts on “Deckarspecial: Farligt att förtära – Maria Lang

  1. Vad roligt att läsa! Jag har aldrig förr läst Maria Lang, men nu fyra stycken inom loppet av några veckor. Gillar de här tidiga böckerna och uppskattar särskilt att se hur mycket som har ändrats sedan 50-talet. Vem som är mördaren är inte så intressant egentligen, det är stämningen jag vill åt.

  2. Det är bara knappt ett år sedan jag läste min första Lang-bok. Och så såld jag blev! Både miljöer och stämning, men också att det handlar om klassiska pusseldeckare – det gillar jag verkligen! 🙂

Kommentera