Den hemliga trädgården – Frances Hodgson Burnett

Mary är en liten flicka som bor i Indien men när hennes föräldrar dör skickas hon till sin farbror i England. Mary är bortskämd och bortklemad och ganska oförskämd, men efter ett tag finner hon en vän i husjungfrun Martha. Ganska snart inser hon att det stora godset hon bor på gömmer många hemligheter. Tillstängda rum, en trädgård ingen varit inne i på tio år och en gråt som hörs om natten.

Den hemliga trädgården är en ganska söt liten historia, men jag vet inte om det är för att den inte har åldrats med värdighet eller om det är för att det helt enkelt inte riktigt är min typ av bok, men jag tröttnade ganska snabbt på Mary. I min åsikt finns det alldeles för många rättesnören som påpekas om och om igen: var en snäll flicka så ska du se att du får vänner och att det går bra för dig i livet. Det är inga värderingar som osar unket direkt kanske, men jag tycker det blir alltför tjatigt när det för hundrade gången upprepas att Mary blev vacker istället för ful och snäll istället för dryg när hon började äta och vara ute i friska luften. Det är alldeles för svart på vitt för att jag ska tycka om det.

Jag vet inte om jag hade tyckt om den här boken när jag var yngre, heller. I så fall hade den nog fått kortas ner minst hundra sidor.

Den hemliga trädgården ingår i Bonniers repris-serie.

0 replies on “Den hemliga trädgården – Frances Hodgson Burnett”

  1. Bokomaten skriver:

    Jag älskade den här som barn och gör det fortfarande. Läste om för kanske ett år sedan. Nu tror jag iofs att jag har rätt mycket nostalgiglasögon på, men som barn var jag en typisk sådan där lillgammal odräglig typ som tyckte om att läsa om rättskaffens flickor som visserligen gjorde bort sig ibland men som det gick bra för ändå. Det och det faktum att det är en hemlig värld dit inga vuxna har tillgång, lite mystiska heder och ett stort skumt hus med en instängd pojke i.. ja, det räckte för mig.=)

  2. Xenia skriver:

    Jag har bara sätt filmen. den var bra. Har du sett den?

Kommentera