Den vita staden – Karolina Ramqvist

9789113067773_200_den-vita-staden_mp3-bokDen vita staden drabbar mig hårt. Karin är lämnad ensam i det stora huset. John är borta. Det ytliga lyxlivet är borta, vännerna och gänget är borta. Kvar finns barnet som John ville ha, och allt mindre kapital som hon säljer efterhand för att kunna leva. Huset ekar tomt, smutsigt och kylan tränger sig på.

Det är också oerhört fysiskt, för mitt i allt det vintervita som är omgivningen, mitt i kylan och frosten och den tunga tystnaden är det ärr på kroppar, läckande bröst, blöjbyten, smuts, sår. Som om det fysiska gör sig så mycket mer påmint i den stora psykiska tomheten som blivit Karins liv. Tomheten som John lämnade efter sig. Tomheten där hon måste skapa sig en definition av sig själv som inte är honom, ett liv som inte är att vänta på att han ska komma tillbaka, en tillvaro som inte grundar sig i gängets trygghet.

Allt har slagits i spillror. Barnet knyter Karin till John och livet som var, men är också den enda tråden till framtiden och däremellan finns det vakuum där Karin befinner sig större delen av boken. Men till skillnad från Flickvännen är inte Den vita staden stillastående. Karin rör sig, även om jag har svårt att sätta fingret på vad som blir hennes drivkraft.

Den vita staden är full av symbolik, inte minst i titeln själv som är en paradoxal beskrivning av det ytliga, den vita snön som lägger sig över allt, och av det inre som egentligen aldrig är helt snövitt. Karolina Ramqvists språk är fantastiskt, fullt av detaljer, vardag, metaforer men det gömmer också en frigörelse. Den vita staden är en fulländad fortsättning på Flickvännen, en roman som på få sidor verkar rymma ett helt liv.

Andra som läst och bloggat: Enligt O, …ochdagarnagår, Kaosyoga, Kulturbloggen, Bokhora, Sandra Beijer, Annika Koldenius.

One reply

  1. […] dagens Augustprisnomineringar saknade jag Karolina Ramqvists Den vita staden, som är en av de bästa böcker jag läst i år. Att När hundarna kommer blev nominerad verkade självklart redan på förhand, trots att jag inte […]

Kommentera