Den vita stenen – Gunnel Linde

Den vita stenen är en barnboksklassiker jag lite känner att alla utom jag har läst. Om jag har läst den när jag var liten minns jag inte ens, men nu när den kom i en fin nyutgåva förra året så kunde jag inte motstå den längre – den fick följa med en vårhelg ut till stugan och lästes i ett nafs i vårsolen.

9789186391218_200_den-vita-stenen

Den är verkligen en liten pärla, som jag tror funkar allra bäst som högläsning för barn runt sex-sju-åtta- årsåldern – inte minst för att den utspelar sig för ganska länge sedan och det kan vara bra att kunna förklara vad en ”häradshövding” är för något, eller varför kvinnornas jobb mest verkar vara att städa, tvätta, laga mat och ta hand om barnen – men också för att det finns ett klassperspektiv i den här boken som kanske främst manifesterar sig i att vissa stryker andras skjortor och vissa barn får gå i skolan medan andra inte får de.

Även om nu de vuxnas könsroller är lite förlegade – eller tidsenliga, om en betänker att boken skrevs 1964 – så tycker jag att det fina i kråksången är att samma förhållande inte råder hos de två barn som är huvudpersonerna. Hampus och Fia – eller Farornas konung och Fideli som de i verklighetsflyktens lek kallar sig – är inte så mycket pojke och flicka som två barn som finner varandra i leken och i den gemensamma förståelsen att en slät, vit sten är något alldeles, alldeles extra.

Den vita stenen blev också en omtyckt TV-serie 1973. Jag har själv inte sett den än, men kommer säkert göra. För den som är intresserad finns den på SVT:s Öppet Arkiv.

6 thoughts on “Den vita stenen – Gunnel Linde

  1. Oj, jag visste inte att Den vita stenen är en bok. Jag känner bara till tv-serien. Och den var jag nog lite för liten för när jag såg den som barn, för jag minns liksom ingenting av den idag. Hm.

Kommentera