Dyngkåt och hur helig som helst – Mia Skäringer

Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.

Redan ett par sidor in i den här boken skrev jag ett inlägg om hur exakt mitt i prick Mia Skäringer träffar med sina resonemang, oavsett om man befinner sig i familjelivets fas eller inte. Och det är med fortsatt träffsäkerhet krönika efter krönika radas upp, det är de som är mest intressanta och när ungefär halva boken har gått och blogginläggen tar över tappar jag intresset lite grann. Inte för att det är ointressant, för det är det inte, men krönikorna är så mycket mer skarpa och speglar nutidens relationsproblem på ett så otroligt bra sätt.

Man tycker att man känner igen sig, överallt, även om man kanske inte har varit i exakt en sådan situation. Men den öppenhet som alla pinsamma, roliga, härliga och hemska situationer berättas med inbjuder till igenkänning och till att verkligen ta boken och författaren till sitt hjärta.

Förutom de personliga situationer och händelser som beskrivs pekar Mia Skäringer också på många nutidsproblem, framförallt det om jämställdhet. Ett av många påståenden som ligger och gror under flera texter är det: ”hur kan vi någonsin få ett jämställt samhälle om man inte ens lever i en jämställd familj?” Boken drar upp många förnuftiga frågor och trådar som är väl värda att tänka på. Hur lever vi egentligen, hur ser vi på varandra? Varför är bilden av kvinnan så dubbelseende? Kan man vara – dyngkåt och hur helig som helst?

Det är eftertänksam läsning som både framkallar skratt och lite hjärtevärk ibland, det är en underbar liten bok som kan läsas på några timmar och som jag verkligen rekommenderar.

Kommentera