Dystopimåndag: två riktigt bra lättlästa dystopier

Att skriva lättlästa böcker är verkligen en konst. Det är ju inte bara att skriva en kortare och enklare version av en ordinär bok, nej jag tänker att det är en minst lika stor konst att skriva bra, medryckande och berätta en historia på 60-70 sidor samtidigt som det ska vara lättförståeligt.

Det finns många mindre bra, lättlästa ungdomsböcker. Men en del är riktiga pärlor.

Flodvågen brukar jag rekommendera när jag har bokprat med lite äldre elever. Den är välskriven, 9789185877508_large_flodvagen_haftadspännande och tar upp två oerhört viktiga frågor på ett sätt som varken är förenklat eller för svårt: klimatkrisen och att vara flykting. Kanske ännu mer handlar det om att vara rädd för det som känns främmande men som inte är annat än fördomar. I Flodvågen har isarna smält, vattnet har stigit och lagt land efter land under sig. Människor flyr, det finns ingenstans att bo och inget rent vatten att dricka. I England är fotbollsplanerna sörja men fortfarande är det torrt i husen och när Kevin ser en klimatflykting i skogen är hans första instinkt att ange honom. Men de blir vänner och istället börjar Kevin att skydda honom. Och snart kommer även England ligga under vatten..

Färglös målar upp ett helt annat samhälle, men även det i en nära framtid och även det med ett9789186579944_200_farglos_haftad tema att mänskligheten har gått för långt. Vetenskapen har lyckats göra ett serum, det så kallade Lazarus- serumet, som kan återuppväcka de som dött – om de har rätt blodgrupp och om det sker direkt efter dödsögonblicket. De som återupplivas kallas ”Färglösa” då de helt enkelt är väldigt bleka och behöver varken andas eller äta, och de är skydda av samhället och får leva på marginaler. Huvudpersonen Jed är med i ett gäng i skolan som mobbar och fryser ut Färglösa – tills den dag han själv blir en Färglös efter en bilolycka.

Även om de här böckerna verkar vara väldigt olika så har de mycket liknande teman. Det största temat i båda är att det finns ett förakt för en utsatt samhällsgrupp och just därför tycker jag de är så himla viktiga idag. Detta kan lätt jämföras med dagens samhälle, växande rasism och nazism i Europa och det hat mot invandrare som skapat alltihop. Det finns inga pekpinnar i böckerna, båda låter läsaren tänka själv men gör vägen dit himla enkel och det gör dem så otroligt bra. Båda böckerna är välskrivna och lätta att läsa men ändå finns det viss komplexitet – som att Jed själv blir en färglös efter att ha trakasserat dem, att hans flickvän ingick i samma gäng och att hans pappa är en advokat som jobbar för att färglösa inte ska ha någon rätt i samhället. Vad gör de när Jed blir färglös?

Vi fångade in den färglöse på väg till skolan.

”Vart tror du att du är på väg, då?” frågade Kyle. Det hördes på hans ton att det egentligen inte var en fråga utan ett hot.

Den färglöse killen såg sig om efter hjälp, men det fanns ingen hjälp att få. Vi stod på en smal väg dold av träd på båda sidor. Det var en genväg mellan skolan och Gravplatsen, som folk kallade området där de färglösa bodde. Gravplatsen. De flesta tyckte att de färglösa borde stanna där.

Ingen av de här böckerna slutar särskilt lyckligt, men båda lämnar förhoppningsvis läsaren med tankar om hur det är idag – inte bara hur det kan bli i framtiden. I båda finns också någon form av upprättelse eller insikt – Kevin inser att klimatflyktingarna inte är något hot utan lika mycket människor som han själv, och Jeds hela världsbild omvärderas när han själv blir färglös.

De här böckerna är redan uppskattade och mycket lästa, inte minst på grund av att de också är rejält spännande. Jag fortsätter ändå att rekommendera dem.

2 thoughts on “Dystopimåndag: två riktigt bra lättlästa dystopier

  1. Lättläst är verkligen en konst! Gillade också Färglös väldigt mycket för att den lyckas vara komplex och enkel på samma gång. Måste läsa Flodvågen också, det finns ett outsinligt behov av boktips på just lättlästa böcker.

Kommentera