En bok av vår tid?

Den franske löjtnantens kvinna är en bok som fascinerar mig. Och skrämmer mig. Inte för att det är en skräckhistoria utan för att John Fowles kopplade samman det viktorianska samhället med vårat 2000- tal på ett skrämmande insiktsfullt sätt.

Men ändå var denna distans, alla dessa avgrunder över vilka inga broar ledde, och som på den tiden inte heller kunde överbryggas av radio, television, billiga resor och allt det andra, inte enbart av ondo. Människorna kanske visste mindre om varandra, men de hade också en känsla av att vara friare från varandra, och följaktligen mer individuella. Hela världen var för dem inte bara att trycka på en knapp eller koppla ifrån igen. Främlingar var främmande, ibland med ett spännande, härligt, främlingskap.

John Fowles skrev det här 1969, men i många avseenden hade det lika gärna kunnat vara skrivet idag. Ökad kommunikation och ökad kontakt är visserligen bra saker, men är det alltid det? Förlorar vi något på vägen?

Något jag genast tänker på är facebook – just facebook har varit föremål för många hetlevrade diskussioner i min bibliotekarieklass. Styr vi över facebook eller styr facebook våra liv? Har det inte hänt om det inte har hänt på facebook? De ibland privata tankar vi delar på facebook, skulle vi säga dem högt till de personer vi är ”vänner” med på facebook? Ska vi veta vad alla gör, hela tiden? Blir de som inte har facebook utanför?

Själv har jag i stort sett slutat använda facebook – privat. Jag säger inte att facebook är djävulen, att allt med det är dåligt och att alla borde sluta använda det men på ett rent personligt plan har jag tröttnat – även om det är roligt ibland och även om jag fortfarande använder det till bloggen. Men jag har tröttnat på att diskussioner på fester ofta handlar om vad folk har sett eller hört på facebook – inte vad de har gjort i verkliga livet för, hey!, det har ju alla redan hört. På facebook.

Men John Fowles verkar ha blickat framåt även mot en annan del av vår tid som också den kan vara lite skrämmande ibland.

Vårt sekels största elände är den förmenta bristen på tid, och denna vår uppfattning, inte en oegennyttig kärlek till vetenskapen, och förvisso ingen visdom, är skälet till att vi förbrukar en så stor del av våra samhällens uppfinningsrikedom och inkomster till att finna på snabbare sätt att göra saker – som om människosläktets slutliga mål vore att komma närmare, inte en fullkomlig mänsklighet utan blixtens fulländade snabbhet.

Så mycket idag handlar om stress. Och tidsbrist. Och att alltid ha den senaste modellen av allt, oavsett om det man har fungerar alldeles utmärkt. Själv blir jag både fascinerad och rädd när jag läser den här boken, lika delar fascinerad och rädd som jag ibland blir av hur samhället idag ser ut.

Vad tycker du?

10 thoughts on “En bok av vår tid?

  1. Jag har inte Facebook, har aldrig haft och kommer aldrig att ha. Flera i min närhet lever sina liv genom Facebook, istället för att uppleva här och nu i det verkliga livet. Jag sitter själv mycket vid datorn och kollar mycket på nätet, men jag vill verkligen vare sig lämna ut mig själv eller läsa om andra som gör det.

    Inte heller är min telefon en förlängning av mig själv, det är visserligen en smartphone, men för det mesta använder jag den för att ringa och sms:a, ibland tittar jag på ett par webbsidor. Det händer ofta att jag går ut utan den 🙂

    Ibland längtar jag tillbaka till den tid när det, kanske inte var tyst på bussar och tåg, var vanliga samtal mellan människor. Och inte som nu, när okända människor fläker ut sitt privatliv högt och tydligt så alla kan höra, eller att de spelar musik, som bara de vill höra, i skräniga högtalare, men som de utsätter alla i sin närhet för.

    Nej, jag är ingen bakåtsträvare 🙂 Men vad hände med hänsyn och omtanke?

    1. Jag inte heller Facebook. Varför skulle jag behöva ha det? Jag klarar mig så bra utan…

    2. Nej jag tycker inte man är en bakåtsträvare om man inte har facebook. Det är just attityden att man ”måste” ha facebook som jag inte gillar, att man hamnar utanför gemenskapen på något sätt. Jag förundras ibland över hur mycket människor kan lämna ut om sig själva på fb, skulle de verkligen säga de högt till alla som kan se det på internet, t. ex?

      Jag kan också gå ut utan min telefon, vill inte bli så beroende att man inte kan leva sitt liv utan. Jag kan ibland också längta tillbaka till den tiden, jag stör mig ofantligt på höga mobilsamtal på buss/tåg. och hög musik i ”hörlurar”. Gah…!

      1. Det finns alltså fler än jag, det är skönt att höra 🙂

        Jag blir ruskigt irriterad på alla som bara förutsätter att man har facebook, det är ju till och med vissa företag som har det som enda sätt att kontakta dem. Men jag är så obstinat att då tycker jag att om inte de vill ha mig som kund så vill inte jag ha dem som ”leverantör”.

  2. Jag skulle inte överleva utan fb just nu! Men det kanske blir annorlunda om man lämnar landet, och fb faktiskt (nästan) är enda sättet att hålla kontakt med folk? Känner tyvärr väldigt få som fortfarande kollar sin gamla hotmail eller liknande regelbundet, och snigelpost dör ut efter några brev.. Jag tror jag skulle bli knäpp om jag inte hade fb just nu.. även om jag tänkt tanken att ha lite avvänjning när jag kommer hem igen 🙂

    1. Personligen kollar jag min yahoo flera gånger om dagen, så jag är inte svår att nå med e-mail. Och jag är med på så många forum att jag inte orkar bryr mig om Facebook också.

    2. Det kan jag förstå! Det är ju dyrt att ringa utomlands, skulle jag flytta utomlands skulle jag nog också vara beroende av fb. Det är ju inte heller fb i sig som är grejen tror jag, om fb inte fanns skulle man ju kunna ha kontakt via mail också. Men som du säger, alla kollar ju inte sin mail längre..

  3. Har ni sett Försvarets reklam om den där tjejen som fotar sin frukost? Det är Facebook för mig. 😛 Vårt individualistiska och konsumtionsinriktade samhälle i ett nötskal. Själv har jag aldrig haft Facebook, varken privat eller med bloggen, så jag vet inte vad jag missar. Känner dock inget behov av det heller, utan det är ganska skönt att slippa den pressen. I vår högskolas kafeteria finns det en skylt uppsatt vid kassan som säger: ”du har väl inte glömt att checka in på Facebook?”. Tycker att det är rätt sjukt att man ska behöva ”checka in” på olika platser överhuvudtaget. Varför ska hela världen behöva veta var jag befinner mig (eller vad jag äter till frukost)? Dock är det svårt när allt fler funktioner i samhället sker via Facebook. Är man inte med blir man lätt utanför. Eftersom alla andra har det och i princip sköter all kommunikation därifrån är det även svårt att hålla kontakten med folk på det gamla hederliga sättet. Min gamla iPhone 3 fungerar förresten utmärkt, så den får hänga med ett tag till. 😉

    1. Haha nej den har jag inte sett, men jag håller med dig om att det är fb i ett nötskal. Det är exakt det jag inte gillar med fb, jag vill inte heller att alla alltid ska veta var jag är och jag har inget som helst behov av att veta var alla andra är, helatiden.

      Det är just utanförgrejen jag opponerar mig mot. Den typ enda i min umgängeskrets som inte har fb blir alltid sist inbjuden på fester till exempel, för ingen kan tänka tanken att bjuda in på annat sätt. Innan har det ju mest varit att de som har internet blir utanför (eftersom allt mer funktioner har flyttats dit, min mormor gnäller jämt på det 😉 ) men som du säger har det ju börjat bli så på fb också. Intressant att det har förflyttat sig dit.

      Hehe. Jag köper heller aldrig en ny telefon förrän den gamla är uttjänad och totalt paj. Jag kommer aldrig förstå hetsen att alltid ha den senaste modellen.. :S

Kommentera