En dag, två liv

MV5BMTQ3NTg2MDI3NF5BMl5BanBnXkFtZTcwMjc5MTA1NA@@._V1_SY317_CR0,0,214,317_Jag läste den omskrivna och hajpade En dag i somras. Det tog mig två dagar på stranden att läsa igenom den och efteråt var jag överraskad, mest av melankolin. Berättelsen om Emma och Dex som träffas efter de har tagit examen och sedan blir bästa vänner var en fin historia – och jag tyckte om sättet att berätta som gav läsaren insikt om deras liv via en dag per år.

Jag tyckte det var det sorgliga som berörde mest, det var desperationen och ångesten David Nicholls var som bäst på att beskriva och det var också den ingrediens jag inte hade förväntat mig. Så såg jag igår filmen, jag var nyfiken men försökte ha låga förväntningar efter minst sagt skilda omdömen på Twitter.

Kanske hade det att göra med de låga förväntningarna, men jag tyckte mycket om den här filmen. Inte så mycket som jag tyckte om boken och framförallt tyckte jag formatet med att berätta om Emma och Dex via en dag i deras liv år efter år passade mycket bättre i bokform än i filmform. På något sätt försvann konceptet i filmen, det kändes inte alls lika mycket hur åren gick och tiden slet och kanske var det en omöjlighet eftersom filmen måste klämma in allting på en och en halv timme.

Boken berörde mig mer, men kanske var det också för att jag redan visste vad som skulle hända. En dag var en fin film, om än inte lika fin som boken och lite sorglig, om än inte lika melankolisk som sin förlaga.

8 thoughts on “En dag, två liv

  1. Å!! Det här var en bok jag älskade! Håller med om att det är melankolin som slår igenom och jag grät verkligen i slutet. Skulle nog inte våga se filmen eftersom jag anser att filmer aldrig lever upp till boken. Det går bara inte!

    1. Aldrig? 🙂 Jag tycker få filmer lever upp till boken men ibland händer det. Den här var det väldigt delade meningar om på Twitter, jag tyckte inte dan var lika bra som boken men den var bra 🙂

  2. Ok då, om jag inte gillat boken kan det vara så! Som med The woman in black tyckte jag filmen var mycket läskigare! (Vet jag är en av de få). Men nej, de flesta filmer kan inte tävla med boken och jag stör mig ganska ofta på hysterin kring att allt ska filmatiseras. Gäller det mina favoritböcker är jag väldigt försiktig med att se filmen. Stephen King-novellen ”dimman” t.ex. VAD jag önskar att jag aldrig sett den filmen!! 🙁

    1. Jag håller med dig om att de flesta filmatiseringar har svårt att leva upp till boken! Och visst är det lite av en hysteri, filmmakare kanske inte har samma fantasi som författare…? 😉

    1. Tycker absolut den är läsvärd! Själva händelserna skiljer sig inte mycket åt från filmen, men däremot tycker jag boken hade mer känsla på något sätt.. Och konceptet var tydligare i boken, med en dag per år!

  3. Ärligt talat, så tyckte jag den boken var riktigt eländig. Inte det minsta fin och hjärteknipande som många säger, utan bara tragisk och deprimerande. Men det är väl tur att vi är olika?

    1. Haha, ja det är väl det! Och jag förstår ändå vad du menar, emellanåt blev jag väldigt nedstämd av den.

Kommentera