En halvgalen busschaufför med hockeyfrilla

För några månader sen råkade jag i en mindre konflikt med mig själv.

Vara bitchig eller stänga igen munnen? (FYI – det första alternativet är standard)

Det hela handlar om en oskyldig busschaufför. Han var då ny, körde tillsammans med en äldre busschaufför (eller båda körde inte, men den äldre satt liksom bredvid). Han var superglad och superpositiv och hade hockeyfrilla och tjoade "GOMORRN GOMORRN" när jag klev på bussen.

Klockan var 06.17

Klockan 06.17 är jag fortfarande tjurigt sömning och vill inte alls gå till jobbet och jobba utan hellre ligga i min säng eller i alla fall dricka kaffe hemma i en kopp istället för i Pressbyråns pappersmugg (som egentligen inte smakar så mycket). Jag vill i alla fall inte höra "GOMORRN GOMORRN" från en överpositiv chaufför med hockeyfrilla.

Men nu har han kört min buss ett antal gånger, och jag börjar tycka det är rätt trevligt med ett "GOMORRN GOMORRON" när man inte är riktigt vaken. Lite halvgalet sådär.

Och jag gillar ju halvgalet.

Kommentera