Gånglåt – Elin Olofsson

Jag tyckte mycket om Elin Olofssons debutbok Då tänker jag på Sigrid. Jag tyckte också om, med vissa reservationer, den andra boken Till flickorna i sjön. Men Gånglåt, den älskar jag nästan utan förbehåll.

9789146230496_200_ganglat

Att läsa en bok av Elin Olofsson är som att sjunka ner i ett språklig vagga, en trygg bokfamn där inget är överdådigt men där språket bär iväg över karga stenhällar och mjuka ängar. Det är vackert och stillsamt, men det känns. I Gånglåt är det tiden som far fram med människorna. Tiden, så olika den är, så olika den tar. På den jämtländska gården kan den ha stått stilla. Där går Gun-Britt i sin mammas fotspår, sliter utan att det märks så som kvinnor har gjort i århundraden. Jag känner så mycket för Gun-Britt. Hon är en sådan kvinna som sällan får ta plats – i livet eller litteraturen – för att det hon gör är sådant som kvinnor förväntas göra och som bara märks om det inte görs. Dammar, diskar, pysslar, lagar, fixar. Elin Olofsson sätter fingret på det så direkt, precis där det skaver och gör ont.

Att hon inte kunde sluta slita för det var bara det som gjorde henne till någon. (s.76).

När hennes syster Sonia ”Salida” Sallström, den berömda sångerskan, kommer hem till gården över sommaren växer sådant som legat och grott sedan barnsåren. Fiendeskap som gränsar till kärlek, så som det ofta är syskon emellan. Gun-Britt som tycker Sonia tar för mycket plats och gör sig viktigare än hon är, Sonia som tycker Gun-Britt är alldeles för präktig och allvarlig. Sonia som är rädd för tiden, vad den har gjort med henne och för att hon kanske har alldeles för lite kvar.

Man behöver väl inte känna efter så väl heller. (s.123).

Saker en läsare kanske tycker borde svida in i hjärteroten förtränger Gun-Britt för det praktiskas skull, för att man ändå är en familj. Jag påminns mer än en gång om Maj, även om Kristina Sandbergs och Elin Olofssons berättelser är helt olika och framförallt skrivna på helt olika sätt, är det ändå den där snäva kvinnorollen som styr och ställer, dikterar villkoren, ses ner på. Går det i arv till Jenny, Gun-Britts dotter?

Stundom blir det kanske lite övertydligt och slutet gränsar mot det sentimentala men jag har ändå tagit alla personerna till mitt hjärta och jag undrar hur det kommer gå för dem. Vad de kommer göra. Vilka de kommer bli. Om de är lyckliga. Det finns de som i Gånglåt nästan verkar existera i historiens marginaler, men som jag sedan kommer på mig själv med att fundera på länge efteråt. Elin Olofsson ger alla en egen röst och jag själv är nästan stum efter läsningen.

Köp den här eller här.

Andra som skrivit om Gånglåt: Fiktiviteter, Boktokig, Lottens bokblogg.

6 replies on “Gånglåt – Elin Olofsson”

  1. Liza skriver:

    Hejsan ! mitt namn är Liza och jag har ett segment på min blogg (iregnet) som heter Mer kärlek åt bokbloggare och det skulle vara väldigt roligt att ha dig med där ! Idén går ut på att en bloggare besvarar 20 st frågor om bokbloggandet och läsandet och jag publicerar de svaren varje lördag. En blandning på en tag och ett gästinlägg typ. Så får dina läsare kanske veta lite mer om dig och så har du chansen att locka nya läsare till din blogg också. Hör gärna av dig om du är intresserad så mailar jag frågorna och lite mer info åt dig ^^ kram !

  2. Lottens Bokblogg skriver:

    Vad fint du skriver om den. Håller med i allt, och njuter av din beskrivning (exempelvis ”språklig vagga”)

  3. Bokblomma skriver:

    Nu blir jag riktigt lässugen. Har inte läst någon av Elin Olofssons böcker. 🙂

    • Eli skriver:

      Ja! Jag har gillat alla tre även om jag tycker att det här är den bästa och de är ju helt fristående.

  4. […] Audio). Antal sidor: 286 (ca 9 h lyssning). ISBN: 9789146230496, 9789176513392. Andras röster: Eli läser och skriver, Lottens bokblogg, Som ett sandkorn…. Köp hos t.ex. Adlibris eller CDON […]

Kommentera