Geralds lek – Stephen King

Geralds lek är ingen vanlig mastodont-tegelsten à la King – den utspelar sig under ganska kort tid (några dagar) och i ett väldigt begränsat utrymme (till större delen i ett sovrum). Ändå lyckas skräckförfattaren framför andra klämma in en hel massa skräck och obehagligheter på utrymmet, tiden och det för King ganska lilla antalet sidor.

Boken börjar segt. King är inte lika bra på att skriva sexscener som att skriva skräck – för att vara snäll – och inledningen består av alldeles för många sidor som ganska taffligt beskriver hur ett medelålders par blåser liv i sexet igen medelst scarfar och handbojor. Mannen, Gerald, är förvisso ganska äckelframkallande och jag antar att det är det som är meningen och dessutom skrivs det egentligen inte så mycket om själva sexet utan mer om, tja, förberedelserna.

Ändå är det ganska trist – fram tills att Gerald får en hjärtattack och lämnar jordelivet med sin fru Jessie fasthakad i sängstolparna i deras stuga i Maine, ett klassiskt fall av ”här kan ingen höra dig skrika” som blir äckligare och äckligare ju mer sidorna springer undan. Jessies kamp är hutlöst spännande och inte så lite klaustrofobisk, vissa av tankegångarna ger mig fortfarande rysningar. Det är närgånget beskrivet och verkar oerhört trovärdigt – när natten visar sig innehålla mer än mörker blir det så läskigt att jag nästan kastar ifrån mig boken.

Så långt, ett oerhört gott betyg till Geralds lek trots den sega inledningen. Tyvärr är slutet, för att inte vara snäll, fruktansvärt dåligt och alldeles för förklarande. Jag förstår tanken men jag har alltid hävdat, och kommer alltid att hävda, att det är rädslan för det okända onda som är den otäckaste. Att lämna läsaren med en oförklarlig ondska och med frågetecken i huvudet – fanns det verkligen på riktigt? vad var det? – kommer alltid vara mer läskigt än att få förklaringen skriven på näsan. Trist.

8 reaktioner på ”Geralds lek – Stephen King

  1. Jag har nog egentligen aldrig reflekterat över sexscener i Kings böcker, men något han faktiskt är ganska dålig på, rent generellt, är sluten. Ofta blir det bara för mycket eller för förklarande. Men jag förlåter honom gärna 🙂

  2. För min del blev nästan förklaringen värre i den här boken, fast å andra sidan hade det kanske räckt fullt och gott med det innan för att försätta mig i många nätter då det varit svårt att somna 😉

    1. Alla är vi ju olika 🙂 jag brukar som sagt alltid tycka att det är läskigast när skräcken är outtalad. Men du har rätt om svårigheten att sova, hu!

Kommentera