Halvvägs i Auto da Fay

Jag läser sällan (eller helt ärligt, aldrig) biografier eller livsberättelser – Based on a true story och allt det där. De få böcker jag läst i ämnet har tråkat ut mig totalt, åtminstone så långt jag kan minnas just nu. Därför är det kul att Auto da Fay roar mig hjärtligt, jag har läst knappt halva och jag tycker den är riktigt intressant. Ändå stoppade den upp min läsvåg totalt, jag var en riktig bokknarkare under påsken och tryckte i mig fem böcker på fyra dagar (Aprilhäxan, Samlade svenska kulter, En hondjävuls liv och lustar, De som går igen och Lykanthropos 1 – Vargsläkte). Men nu har jag lagt ifrån mig och tagit upp Auto da Fay i flera dagar, och även om jag tycker den är bra har jag svårt att komma framåt i läsningen.

Det verkar som att böcker måste skilja sig från verkligheten med den där extra knorren, eller vara påhittade eller vad man ska kalla det, för att jag verkligen ska sluka dem.

Brukar ni läsa biografier eller memoarer?

0 thoughts on “Halvvägs i Auto da Fay

  1. Jag tycker väldigt mycket om att läsa biografier. Speciellt rockbiografier. Man kan aldrig riktigt veta om de som står i dem är 100% sant eftersom författaren (musikern) oftast var drogpåverkad under händelsen och det kan ju vara svårt att återberätta vad som verkligen har hänt då =) Men det ger ändå lite extra krydda till sådana här biografier. Ska dock nämnas att jag bara läser sådana av band/artister jag tycker är bra.

    1. Rockbiografier har jag faktiskt aldrig prövat att läsa, kanske ska testa det nästa gång istället. Tack för tipset!

Kommentera