Hur du trampar i nästan alla genusgropar som finns

Hur du tränar din drake är ganska flitigt utlånad på biblioteket. Jag förstår varför, för det är en emellanåt ganska rolig och spännande historia – speciellt gillade jag naturligtvis drakarna. Men sedd genom genusglasögon är det en betydligt tråkigare historia.

hur-du-tranar-din-drakeVad handlar Hur du tränar din drake om då? Jo, det är ett gäng vikingar som bor på en ö och där vikingabarnen – den manliga delen – måste genomgå ett mandomsprov när de uppnår en viss ålder. Mandomsprovet består i att fånga och tämja en drake. Huvudpersonen, Hicke Hiskelig Halvulk den tredje, är son till vikingahövdingen men vid en första anblick inte särskilt modig och tror att han inte kommer klara mandomsprovet och därmed bli förvisad.

1. I den här boken berättas alltså om en vikingastam där det inte verkar existera flickor. Åtminstone nämns de aldrig. Problemet är alltså inte att tjejer inte har huvudrollen, det är att de inte ens verkar existera.

2. De två enda kvinnliga karaktärer som faktiskt verkar existera är en typisk ”bullmamma” som får ungefär två rader där hon tröstar och gullar, samt en drake som är så oskräckinjagande att hon kallas ”terrorkossan”. Det är bilden av kvinnor/tjejer som ges.

3. De män och pojkar som däremot befolkar berättelsen är alla antingen stora, starka, hårda, tuffa och slåss gärna för nöjes skull – eller så är det ett tillstånd de strävar efter.

4. Jag har inte räknat, men det känns som att de allra vanligaste orden i den här boken är ”störst”, ”starkast”, ”manligast”, ”tuffast” och så vidare och så vidare.

Vad är då problemet? Får inte en ungdomsbok handla om bara pojkar? Jo, så klart, men att ens visa på att flickor existerar är ju ett steg framåt. Ännu bättre är om de också får vara modiga, just för att det finns en stark och normerande bild i vårt samhälle av att pojkar är tuffa och flickor är mesiga. Det blir än värre när de enda existerande kvinnliga karaktärerna är inträngda i så trånga ramar. Vad gäller pojkarna och männen så beror hela deras existens på att de ska vara så tuffa och starka som möjligt och inte gör det något att de förgör varandra i processen – ”boys will be boys”, eller hur? Att de slåss lite, det gör väl inget? Inte kan väl det skapa en grogrund för verkligt våld (mot tjejer) när de blir äldre? (nu är jag ironisk). Det är ett problem i vår kultur att mannen ska vara så överlägsen, ska tåla allt, ska kunna slåss för att försvara sig och så vidare. Vad skapar det? Mäns våld mot män och mot kvinnor. Inte för att det inte förekommer könsrelaterade klyschor och våld i andra barnböcker, men den här boken är ett enda stort minfält av det.

Är inte hela boken ett sarkastiskt skämt då? Nja, jag vet inte. På något sätt känns det inte så, det här med mandomsprovet, förvisningen och viljan att vara stark och kunna slåss berättas på ett alldeles för allvarligt sätt för att hela boken ska vara ett skämt – den är dessutom skriven för 9-12 år och jag har svårt att tro att en författare skriver på det viset för så unga läsare.

Så, sammanfattningsvis, vad säger den boken egentligen? Jo, att tjejer är helt oväsentliga och att killar ska vara stora, starka våldsmaskiner för att överhuvudtaget räknas med. Lite förenklat och överdrivet ungefär hur vårt samhälle ser ut, idag då. Tyvärr.

6 thoughts on “Hur du trampar i nästan alla genusgropar som finns

  1. Tack för varningen! Vill spy lite bara jag hör om den här. Det är ju både en nackdel för killarna och tjejerna att dessa förlegade ideal lever kvar. Varför skulle jag vilja pöta i min som att det är viktigast att han är ”tuff” och vill slåss. Nej tack. Finns ju massor med bättre böcker i ungefär samma genre då! Kommer aldrig läsa denna. Synd att den verkar så populär!

  2. Jag har då läst väldigt många av dessa böcker eftersom jag inte har så mycket att säga till om när det gäller val av böcker till barnen (jag försöker, tro mig men de lyssnar oerhört sällan på mina önskemål…). Jag håller med dig men det finns andra böcker i serien där det i alla fall finns tjejer, Kamikatzi är till exempel en rejält tuff tjej från en annan stam enbart bestående av kvinnor (?). Det finns genusproblem i böckerna helt klart, men jag tycker att det är ännu värre med allt det här kämpandet för att vara störst, tuffast osv. Och att de som mobbar Hicke (som ju inte lever upp till den där tuffhetsnormen) aldrig slutar utan får fortsätta bok efter bok efter bok. Det är inte direkt böcker som läser sig själva, det krävs långa samtal med barnen kring dem. Och jag föredrar också filmen (har bara sett första men hört mycket gott om andra också).

    1. Ändå kul att höra att det finns tuffa tjejer senare i böckerna! (tror dock inte jag kommer läsa dem och varför måste en separera stammarna med män och kvinnor?) Håller med om att våldet och strävan efter vem som är tuffast och ”manligast” är det värsta i böckerna.. Ska se filmen då, i alla fall!

Kommentera