I min bokhylla: L

Det blev två böcker av samma författare i dagens Alfabetstips – John Ajvide Lindqvist. Den första är Lilla Stjärna, en av Ajvide Lindqvist bästa men också allra mörkaste och svåraste att läsa. Den handlar om Theres som hittas i skogen, lämnad att dö, och om Therese som växer upp i en alldeles vanlig familj. En högst vanlig och en högst ovanlig flicka som möts med fruktansvärda följder.

Den andra är Låt de gamla drömmarna dö, som förutom en riktigt läskig framsida också har ett bitvis suveränt innehåll. Det är en novellsamling där jag visserligen önskat att några noveller kanske skulle klippts bort i redigeringen och några hade gärna fått mogna och utökas men å andra sidan finns det också ett mycket spännande ”extra” slut på Låt den rätte komma in, den fantastiska novellen Tindalos och den snurriga men fängslande Ansiktsburk. Dessutom har den förärats med en textversionen av John Ajvide Linddqvists fantastiska sommarprogram och ett förord som bara det tar andan ur mig.

15 reaktioner på ”I min bokhylla: L

  1. Ska så småningom läsa Människohamn, som jag redan har här hemma, om den är bra så lär det bli ännu fler av John Ajvide Lindqvist 🙂

  2. Haha, jag är nog bland de få svenskar som inte läst en enda bok av Ajvide Lindqvist. 😛 Jag försökte med ”Människohamn” en gång, men det var inget för mig. Dock var ju filmen ”Låt den rätte komma in” väldigt bra och den skrämde skiten ur mig. Jag sov med rullgardinerna uppdragna (för att släppa in mer ljus) natten efter att jag hade sett den. Så den boken jag absolut tänka mig att läsa! Härligt med 80-talsnostalgi också. 🙂

    1. Haha, nä han är ju lite speciell. Men gillade du Låt den rätte komma in- filmen tror jag absolut du skulle gilla boken också. Det är samma stil fast mer och bättre 😀

      1. Åh, välkommen i klubben i så fall. 😉 Det blir ofta så med hajpförfattarna och mig. Eftersom det pratas så mycket om dem, görs filmer osv., känns det nästan överflödigt att läsa dem. 😛 Jag brukar alltid vänta till stormen har lagt sig lite.

        1. Hehe, jag brukar ju också vara lite motvals. Men JAL upptäckte jag faktiskt innan stormen kom och sedan har jag hållit fast 🙂

        2. Jag blir mig inte om hur populär en författare är eller inte är. Jag läser vad jag tycker låter intressant.

          1. Jag kan faktiskt bli väldigt anti mot superhajpade böcker, som typ Twilight och Hungerspelen och Millenium-trilogin. Just för att man läser om dem så mycket i så många bloggar att de känns uttjatade redan innan man läst dem. Men ofta läser jag dem ändå, när hajpen lagt sig lite.

  3. ”Lek och allvar” av Emma Tennant.
    En fortsättning på ”Emma” av Jane Austen.

    ”Linus och Blenda” ac Vilgot Sjöman.
    En skildring av 1930-talets Stockholm.

      1. Nej, det låter inte fel, men när jag bläddrade genom boken (den råkar vara en av mina hundratals hyllvärmare), så verkar det som om den knappast kommer att bli en av mina favoriter.

Kommentera