Innan jag dör – Jenny Downham

 Jag sätter mig upp och tänder sänglampan. Jag har en penna, men inget papper, så på väggen bakom mig skriver jag: Jag vill känna en killes tyngd ovanpå min kropp. Sedan lägger jag mig ner igen och ser ut på himlen. Den har fått en konstig färg – röd och gråsvart på samma gång, som om dagen håller på att förblöda.

ljudbok-9789170363146-innan-jag-dor

Innan jag dör är verkligen som ett slag i magen. Som en tyngd, obönhörlig. Som läsare förstår jag nästan från första meningen att det här inte är en bok som kommer sluta lyckligt. Att ingen kommer hitta en ny medicin i sista kapitlet, att ingen räddning finns, att ingen mirakulös vändning kommer.

Ändå hoppas jag. Jag lyssnar och hoppas. Men allt eftersom Marie Richardson läser så bra och ger mig mer av Jenny Downhams historia; historien om Tessas sista månader, hennes sextonåriga liv obarmhärtigt förkortat av leukemi, desto mer dör också hoppet. Ändå är boken så full av livsglädje, Tessa vill leva så mycket att hon nästan aggressivt radar upp en lista på allt hon vill göra. Som i trots. Jag älskar Tessa. Hon är tjurig och ibland elak, envis och dumdristig men vem kan klandra henne? Jenny Downham skriver så vackert, så bra. Egentligen älskar jag alla karaktärer i Innan jag dör; pappan som försöker så mycket och är så förtvivlad, mamman som inte riktigt vet hur hon ska bete sig, Zoey som är den enda som behandlar Tessa som om ingenting har hänt. Kanske framförallt gråter mitt hjärta för Tessas lillebror, som vill stänga trädgårdsgrinden så att inte döden ska komma in.

Tessas sökande efter det som definierar ett liv blir allt mer intensivt, hetsigt, argt, desperat. Jag blir allt mer berörd. Till slut kan jag inte låta bli att gråta. Jag har tagit Tessa och hela hennes familj till mitt hjärta.

Köp den här eller här.

Andra som bloggat om boken: Bokhora, Boktoka, paperbacklover, En bok om dagen, Sofies bokblogg, Boktycke, Dagens bok, Hyllvärmarprojektet.

Kommentera