Insnöad kärlek

Snön hopar sig på bloggen när julen drar allt närmare och mörkret känns som att det är här för att stanna, även om det faktiskt är idag det vänder. 81pQoNpy7JL För den som vill ha ett litterärt ljus i mörkret är Let it snow av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle ett fint sådant.

Kanske är det min till viss del cyniska karaktär som spelar in, men personligen hade jag lite svårt för Let it snow. Det låter så otroligt bra, tre young adult- författare som skriver varsin berättelse vars karaktärer snor in sig i varandra och alla på grund av århundradets snöoväder fastnar i den gudsförgätna hålan med det typiska namnet Gracetown och där alla misstag till slut verkar leda till byns Starbucks. Kanske är det där som min cynism kickar in, att allt är lite för bra och att namn som ”Gracetown” och ”Jubilee” bara gör det hela lite för… m

Men med det sagt och med all cynism lagd åt sidan så är ändå Let it snow en samling med tre fina berättelser. Allra bäst gillar jag The Jubilee Express av Maureen Johnson som inleder boken och är precis lagom konstig, romantisk, lustig och söt. Jag tycker verkligen om karaktärerna som skymtar förbi och bokens stora styrka i sin helhet är just iakttagandet, att många fler historier skymtar under texten och att fler ledtrådar ges till varje karaktär inför upplösningen i tredje novellen. Också den, The patron saint of pigs, tyckte jag om. Tyvärr är det mittenberättelsen, A cheertastic christmas miracel av John Green, som drar ner helhetsbetyget och mest är sexistisk och klyschig och, om än ganska dråplig, också väldigt förutsägbar.

Slutet gott, allting gott, hör väl till genren och det är ungefär det läsaren ges i Let it snow. let-it-snow-magisk-julhelg-i-tre-delarJag hade önskat att den fina betraktelsen över relationer som ändå finns där någonstans hade gjort mer än skrapat på ytan, att humorn i mittenberättelsen hade gjort mer än spelat på trötta, sexistiska klyschor om cheerleaders men jag hade ändå några trevliga timmar i soffhörnet med Let it snow. Omslaget till den engelska utgåvan är fint men det var det svenska omslaget som fick mig att läsa boken, det är så hypergulligt att till och med en cyniker som jag log. Du måste nästan leta upp boken i en bokhandel för bara en bild gör det inte rättvisa.

Du hittar den på engelska här och här, och på svenska här och här.

Andra som läst: Prickiga Paula, Just här just nu, Beas bokhylla.

Kommentera